Läs senare

Tro i skolan – en fråga utan givet svar

av Karin Södergren
23 Apr 2018
23 Apr 2018

Skolan ska vara en plats för lärare och rektorer, inte för präster. Det sa gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström häromsistens. Hon och hennes parti gillar inte konfessionella friskolor.

Det gör inte jag heller. Jag kan exempelvis inte förstå hur en morgonsamling med bön, där alla elever ska delta, kan anses frivillig. Den som inte vill be, kan strunta i det. Men hur lätt är det för en tioåring att göra ett fritt val i trosfrågor under en så massivt påbjuden handling?

Men frågan om religiösa friskolors vara eller icke vara är kanske inte så svartvit ändå. Det tänker jag när jag läser reportaget från Katarinaskolan på sidan 26 i denna tidning. Någon mer öppet undersökande och respektfull religionsundervisning än den som bedrivs där är svår att tänka sig – trots att den utspelar sig på en friskola som vilar på kristen och humanistisk grund. Eller just därför? Kanske är det först när skolan verkligen bottnar i frågor om tro och moral som den klarar att ta elevernas andliga funderingar på allvar?

Det är inte alltid lätt att bli mer nyanserad. Men det är just så god journalistik ska fungera; den ska hjälpa oss vidare i analysen. Men inte genom att berätta vad vi ska komma fram till, utan genom att fördjupa, gestalta och vända och vrida på frågan. Visa verkligheten i all sin komplexitet – eller i renodlad form, så att vi lättare kan urskilja de olika åsikterna.

Genom att konsekvent undvika att föra ut ett på förhand givet budskap, genom att stå fri i förhållande till det som skildras, skapas den trovärdighet som är den friska journalistikens varumärke. Utan den inga läsare. Utan den ingen verklig demokrati.

ur Lärarförbundets Magasin