Läs senare

Tala om texten och lär dig mer

Se till att vara insatt i de texter du delar ut och prata med eleverna om dem, råder forskaren Lotta Olvegård. Då utvecklas både elevernas språk och deras ämneskunskap.

27 Okt 2015
Tala om texten och lär dig mer
Illustration: Erica Jacobson

Läsförståelse kan upplevas som ett negativt begrepp. Lotta Olvegård vill i stället tala om textrörlighet; en term som beskriver hur läsaren går in i och ut ur en text, drar ut det viktigaste, sammanfattar, läser kritiskt och mellan raderna.

– Det är viktigt för mig, särskilt i en forskningsstudie som koncentrerar sig på elever som har ett annat modersmål än svenska och ofta har svårt för en sådan textbaserad rörlighet, säger hon.

I sin avhandling Herravälde. Är det bara killar eller? har hon studerat dessa elevers läsning av läroböcker i historia. Hon är i grunden ämneslärare i svenska, engelska och svenska som andraspråk, men blev nyfiken på att gå på djupet med just lärobokstexter i historia när hon arbetade på komvux.

– Mina kollegor som undervisade i SO-ämnen pratade ofta om hur svårt deras elever med svenska som andraspråk hade att ta till sig lärobokstexterna. Hemläxor med egen läsning fungerade inte. Jag blev intresserad av att undersöka varför.

Hennes avhandling består av två del­studier. I den första har hon gått igenom och gjort textanalyser av ett antal vanliga läroböcker inom gymnasiets kurs i historia A, som den såg ut enligt förra läroplanen. Hon har begränsat sig till att titta på avsnittet som rör kolonisationen av Afrika. Sedan har hon gjort klassrumsobservationer och fokussamtal i en undervis­nings-grupp som gått igenom just denna tidsperiod.

Föga förvånande är perspektivet i texterna ofta västerländskt, ”den vite mannens”.

– Det finns till exempel uttryck som ”på andra sidan havet” och ”inhemsk befolkning”. Det är det viktigt att vara medveten om och problematisera, särskilt i en undervisningsgrupp där eleverna kan vara födda i en mängd olika länder. Vad är egentligen ”på andra sidan havet” och ”inhemskt”? Beroende på vem som tolkar
uttrycken kan de få helt olika betydelser.

När det gäller språket, hur texterna är skrivna, konstaterar Lotta Olvegård att de både är informationstäta och innehåller många ämnesspecifika ord. Det är inte alltid historielärarna medvetna om, säger hon.

– Jag brukar visa utdrag ur böckerna när jag presenterar avhandlingsresultaten för lärare. De blir ofta väldigt förvånade och kan knappt tro att texterna är skrivna på ett så pass komplicerat sätt.

Men det är de. Lotta Olvegård framhåller därför vikten av att väcka medvetenhet och förhålla sig till det befintliga materialet.

– Läroböckerna ser ut som de gör. Som lärare är det vår uppgift att göra texterna tillgängliga för alla elever. Jag tror inte på att anpassa texter utifrån elevernas språkliga styrkor och svagheter, vi ska alla kunna tillgodogöra oss till exempel en dagstidning som vuxna och ha förutsättningar att ta till oss de texter som krävs i högre studier. Det är en demokratifråga.

I stället rekommenderar hon lärarna att själva lära känna texterna de förser sina elever med.

– Många lärare är oerhört kompetenta i sitt ämne, och tänker kanske att det räcker. Att de kan det som står i läroboken, eftersom det är ungefär detsamma oavsett vilken bok eleverna för tillfället läser. Men förutom att behärska fakta måste man närläsa den aktuella texten, för att kunna arbeta med den tillsammans med eleverna. Det är just det man ska göra; prata om såväl ämne som text, säger hon.

Lotta Olvegårds tips är att dela in klassen i mindre grupper. Hennes klassrumsobservationer visade tydligt att ytterst få elever nyttjade det utrymme till samtal som läraren gav.

– Även om en lärare är mån om att öppna upp till diskussion och inte bara står framme vid tavlan och föreläser, så är det bara några få elever som pratar. Resten sitter tysta. Ofta vågar kanske inte den som inte förstår fråga.

I fokussamtalen, som Lotta Olvegård främst höll med elever med ett annat modersmål än svenska, kunde hon se att det fanns många begrepp som eleverna hade svårt att ta till sig.

– Det är så många riktigt svåra ämnesord i historia att vi inte ens kommer ner på de något enklare, trots att inte de heller finns i vardagsspråket. Vi kanske går igenom demokrati och förklarar det, men glömmer att ett ord som plog inte alls tillhör vardagsspråket för de flesta.

Eller ordet som gett hennes avhandling dess titel, herravälde.

– Någon elev trodde att det hade med våld att göra, och hade dessutom lärt sig att tänka kritiskt utifrån kön och religion eftersom läraren hade tryckt mycket på det. Då kom frågan om det bara handlar om killar.

Texterna innehöll också metaforer, som kan vara svåra.

– Någonstans stod det om Afrikas två ansikten. Det kan ju leda till missuppfattningar för den som tolkar det rent bildligt.

En lärare som börjar arbeta mer aktivt med texterna får också ett betydligt bättre utgångsläge för bedömningen, menar Lotta Olvegård.

– Om lärare och elev har helt olika erfarenheter och kunskaper att relatera till, kan det vara svårt att sätta sig in i hur eleven tänker och associerar i till exempel inlämningsupp­gifter. Men genom att prata mycket om texterna med eleverna får man en ökad insikt om hur varje elev tänker. Det ger en möjlighet att ställa följdfrågor, få en inblick och lära känna varje elev bättre.

Men den största vinsten med ett medvetet arbete med lärobokstexter är att eleverna utvecklar både språk och kunskap i ämnet, konstaterar Lotta Olvegård.

– Andraspråksläsarna måste få möjlighet att bredda sin språkliga repertoar.

Lotta Olvegård arbetar på institu­tionen för svenska språket vid Göteborgs uni­versitet. Hennes avhandling går att läsa här.

ur Lärarförbundets Magasin