Ingår i temat
Se människan
Läs senare

Risk att undervisningen leder till ökade fördomar

Troende elever riskerar att tystna i sekulariserade klassrum, visar Carina Holmqvist Lidhs forskning. Därför är det viktigt att visa på likheter.

av Ellen Larsson
25 Apr 2018
25 Apr 2018

Om undervisningen fastnar i det generella kan religion kännas precis lika främmande för troende som för sekulära elever och spä på fördomar om religiösa som ”de andra”. Det menar Carina Holmqvist Lidh, som är religionsdidaktiker och lärarutbildare vid Göteborgs universitet.

När hon var religionslärare på en högstadieskola funderade hon mycket över hur de kristna eleverna i klassrummet upplevde hennes undervisning. Det blev upprinnelsen till licentiatavhandlingen Representera och bli representerad som handlar om troende elevers erfarenheter av och deras uppfattningar om skolans religionskunskapsundervisning. Eleverna som hon intervjuat för studien identifierar sig som kristna, muslimer, judar eller buddister. Att låta troende elever ta plats i klassrummet brukar uppmuntras av religionsdidaktiker för att göra ämnet mer levande och relevant – men det är svårt i praktiken. Några av eleverna i undersökningen vittnar om tillfällen då de frivilligt axlat en expertroll i klassrummet men tystnat när de känt sig utpekade eller ifrågasatta. Andra valde att inte uttala sig för att de inte kände sig som tillräckligt goda representanter för sin religion.

– Om elever börjar ifrågasätta sin och sina släktingars religionstillhörighet för att de inte uppfyller alla kriterier som de fått lära sig i klassrummet har undervisningen landat fel.

Den icke-konfessionella religionskunskapsundervisningen ska ge en allsidig och saklig bild av olika religioner och troende – utan att påverka eleverna i någon riktning. Men i praktiken kan undervisningen göra det till norm att vara sekulär.

– Om den sekulära normen gör det svårt för eleven att stå upp för sin tro kan de i värsta fall hamna i en situation där de tvingas förneka den inför klasskamrat-erna. Det berörde mig mest.

Underlaget i licentiatavhandlingen är för litet för att dra några generella slutsatser men hennes resonemang ligger i linje med det som religionsdidaktikern Karin Kittelmann Flensner uppmärksammade med sin avhandling Religious education in contemporary pluralistic Sweden 2015. Avhandlingen, där religionsundervisningen i 24 klasser på teoretiska och yrkesinriktade gymnasieprogram studerades, visade på hur en sekulär norm gjorde att troende elever betraktades som omoderna, irrationella och helt styrda av traditioner – av både elever och lärare.

Carina Holmqvist Lidh menar att en traditionell undervisning som riktar in sig på världsreligionernas generella likheter och skillnader kan spä på sådana stereotyper. I stället för att se på religioner som fasta och oföränderliga system av riter, regler och begrepp, så borde lärare fokusera på hur religion, förstått som individers tro och identitet, är något som förändras och påverkas av samhället utanför. Att alla elever i studien pratade om sin tro som ett individuellt val som de tagit ställning till själva är inte en slump, de är lika präglade av tidsandan som alla vi andra, konstaterar Carina Holmqvist Lidh.

– Som lärare måste man påminna sig om att det inte finns en talesperson bland kristna, muslimer eller judar, utan lika många sätt att tolka vad det innebär att leva sin tro som det finns troende.

Carina Holmqvist Lidh är universitetsadjunkt
på institutionen för didaktik och pedagogisk
profession vid Göteborgs universitet.

Ett inifrånperspektiv på religion och tro är alltså bra men det är inte säkert att eleverna själva kan representera det. Så hur gör man? Carina Holmqvist Lidh menar att lärare kan berätta om personer de mött eller läst om för vilka tro är en viktig del av livet och vardagen. Att göra studiebesök, bjuda in till religionsdialog mellan tros-representanter eller låta utomstående ungdomar berätta om sin religiösa identitet kan också skapa ett tillåtande klassrumsklimat, där troende elever vågar dela med sig. För lärare handlar undervisning också ofta om ett slags översättningsarbete mellan olika företeelser i samhället för att visa på likheter generellt – inte bara mellan troende.

– De elever som tränar väldigt mycket kan leva efter betydligt striktare regler kring tider, repetitioner och kosthållning än en elev som är troende. En sådan jämförelse kan väcka intressanta diskussioner om vilken frihet vi människor egentligen har och vilka förebilder som påverkar våra val.

Ett framträdande syfte med religionsämnet är att utveckla en ömsesidig förståelse för olika sätt att leva och tänka. För att lyckas med det måste läraren hjälpa eleverna att bli medvetna om att alla människor har en livsåskådning som påverkar hur man lever sina liv.

– Genom att stanna upp, reflektera och öva på att pendla mellan att se sig själv i andra och andra i sig själv, kan man jobba bort stereotypa bilder av personer eller företeelser som vid en första anblick verkar annorlunda.

Som lärarutbildare för blivande religionslärare vid Göteborgs universitet försöker Carina Holmqvist Lidh förbereda studenterna inför vitt skilda verkligheter. På en skola kan läraren behöva förhålla sig till en troende minoritet under religionskunskapslektionen. För andra lärare kan elevernas religiösa tillhörigheter prägla hela skolans vardag genom alltifrån möjligheten att ta del av varandras högtider till specialkost i matsalen och diskussioner om könsuppdelad simning. Lärare har aldrig mött ett så brett spektrum av elever och religiositet som i dag. Det gör uppdraget att skapa förståelse mellan grupper allt viktigare, konstaterar hon.

– I ett allt mer pluralistiskt samhälle kan det plötsligt vara en styrka att ha religiös erfarenhet. Det kan göra det lättare att förstå andra, oavsett trosuppfattning, och ge en ingång till ökad förståelse mellan grupper. För oss lärare gäller det att våga lyssna på elevernas erfarenheter och skapa en miljö där fler röster får höras.

ur Lärarförbundets Magasin