Läs senare

Politiska frön blommar bäst utan pekpinnar

av Karin Södergren
28 Feb 2018
28 Feb 2018

Hur får man unga människor att intressera sig för samhällsfrågor på riktigt? Lätt som en plätt, tänker jag när jag läser reportaget från Norgårdenskolan i Uddevalla på sidan 10–13 i denna tidning.

Ge dem bara ett verkligt politiskt dilemma, till exempel höga eller låga skatter. Låt dem sedan förbereda sig noga, debattera, väga för och emot, bli engagerade. Och vips så har de fått en känsla för vad samhällsekonomi handlar om. De kommer att bänka sig framför nästa partiledardebatt i tv och gå vidare genom livet som aktiva och entusiastiska samhällsmedborgare.

Fast det där med partiledarna som inspiratörer för politiskt engagemang är kanske lite väl optimistiskt tänkt. För finns det något mer förutsägbart och oinspirerande än en direktsänd partiledardebatt? Ingen lyssnar på den andra, obekräftade siffror viner i luften och ingen drar sig för att solka ner sin motståndare på det mest nesliga vis. Så långt från ett verkligt samtal man kan komma. Inte direkt bra reklam för politiskt engagemang.

Kanske inte så konstigt då att många unga känner sig uppgivna inför framtiden? Enligt forskaren Kajsa Kramming som vi intervjuat, ser många unga framtidens miljö just så – som förlorad och utan hopp. Låter dystert kanske, men som vanligt gäller det att lyssna noga. För när eleverna får reflektera själva utan pekpinnar växer deras motivation.

Nu närmar sig politikens högsäsong, valrörelsen, med stormsteg. Bättre tillfälle att väcka elevernas samhällsintresse är svårt att hitta. Med ett bra samtalsklimat i klassen kan även obekväma åsikter bli synliga och vändas och vridas på. Så att de slipper gro inåt och blomma i mörker.

ur Lärarförbundets Magasin