Ingår i temat
Se människan
Läs senare

Kraften finns i de laddade frågorna

På Angeredsgymnasiet i Göteborg är det inga problem att vidga vyer. De olika världarna finns redan i klassrummet. Ibland hettar det till, men ännu oftare skapas förståelse och ny kunskap.

Man kan undra hur Gud tänkte, när han lovade samma land till både muslimer och judar? Vem har rätt till landet?

Religionskunskapsläraren Charlotte Persson står framme vid tavlan och har en snabbgenomgång inför provet om ett par veckor. På en karta pekar hon ut Ur, Mecka, Medina, Sinaiöknen och Israel/Palestina. Hon berättar om Abraham från både Koranens och Moseböckernas perspektiv.

På ytan kan det verka som en ganska traditionell lektion med genomgång och faktarepetition. Eleverna i klassen, en tvåa på vård- och omsorgsprogrammet, är uppenbart intresserade. De lyssnar och flikar in egna reflektioner när Charlotte ställer frågor.

Heliga platser. Var ligger Medina, Mecka och Ur?

Men det är något mer som hela tiden finns där, knappt märkbart, och som ska visa sig vara väldigt genomtänkt. På Angeredsgymnasiet kallas det interkulturell religionsdidaktik och handlar om hur lärarna utnyttjar det mångkulturella klassrummet i sin undervisning. Hur de planerar och genomför lektioner där elevernas olika värderingar kan mötas. Hur de gör för att skapa ett samtalsklimat där allas röster är lika mycket värda, även när åsikterna är diametralt motsatta, som till exempel i frågorna om Israel/Palestina eller ifall det finns ett liv efter döden.

– Ibland hettar det till ordentligt. Då är det min uppgift att dra i handbromsen. Antingen avleder jag med en ny fråga eller så säger jag bara ”stopp”. Det blir aldrig bra om jag själv går in i debatten, säger Charlotte Persson.

Tillsammans med sin kollega Hedvig Jannert har hon nyss avslutat arbetet med att skriva ett kapitel i en kommande antologi om interkulturell religionsdidaktik. Hedvig Jannert och Charlotte Persson har under många år varit varandras bollplank och deras didaktik har vuxit fram ur ett ständigt reflekterande med varandra och med andra kollegor. Det var först när de blev ombedda att medverka i boken, som de förstod att det de gjorde var speciellt.

Är inte all religionsundervisning interkulturell?

– Jag tror inte det. Det vi bygger på här är mång-falden vi har i klassrummet och hur vi inkluderar eleverna. Vi undervisar med, inte om. Sedan får vi jobba extra hårt med de religioner som inte finns representerade i klassrummet och hitta sätt att skapa inlevelse i stället, säger Hedvig Jannert.

Charlotte Persson håller med om att inlevelsen är viktig och berättar hur hon därför alltid utgår från att eleverna ska kunna nå minst ett C i betyg. Om eleverna ska kunna dra ”välgrundade slutsatser om världsreligioner och livsåskådningar i relation till individer, grupper och samhällen utifrån olika tolkningar och perspektiv” är just inlevelsen ett instrument att nå dit. Då räcker det inte att kunna fakta och enkla samband.

Hon ger ett exempel där hon vill få med judendomen på ett inkluderande sätt, eftersom hon inte har någon elev i klassrummet som representant för religionen. En diskussionsfråga till eleverna skulle kunna vara: ”Du frågar din judiska vän om hen kan hjälpa dig att flytta på lördag. Vännen svarar att hen gärna vill hjälpa dig men i så fall på söndag. Varför, tror du?”

Och om inlevelse är nyckeln, så borde en interkulturell religionsdidaktik fungera även i mer homogena klassrum, menar Hedvig Jannert och Charlotte Persson.

– En bra fråga att ställa sig både i lärarlaget och i klassrummet är: ”Hur många perspektiv kan vi få fram?” när vi går igenom ett område, säger Hedvig Jannert.

En av dem som forskat om religionsundervisning i Sverige är gymnasieläraren och universitetsadjunkten Karin Kittelmann Flensner. I sin doktorsavhandling beskriver hon att lärarna undervisade utifrån ett sekulärt perspektiv där religion ofta beskrivs som något som inte angår människor i dagens samhälle.

– Här blir det tvärtom. Religionen är högst närvarande och vi kan använda religionerna i klassrummet till att vidga vyer, säger Hedvig Jannert.

Förståelse. ”Vi ska inte ha debattboxning, utan förstå varför det är komplicerat och varför det uppstår konflikter”. Religionslärare Charlotte Persson öppnar för diskussion.

I klassrummet har Charlotte Persson kommit fram till islams fem grundpelare i sin snabbgenomgång. Hon anknyter till förra lektionen då de diskuterade bönen och hur svårt det kan vara att be på bestämda tider i ett sekulärt samhälle.

– Ska livet anpassa sig efter reglerna eller tvärtom? Hur gör ni när ni ber?

– När jag jobbar, väntar jag med att be tills jag får rast. Om jag inte kan be, väntar jag tills jag kommer hem. För jag vill ha rätt klädsel också, säger en av tjejerna i klassen.

Flickan som talar har utsläppt hår och jeans, men berättar att hon gärna vill ha sjal och löst sittande kläder när hon ber. De andra eleverna lyssnar och några fler delar sina erfarenheter innan alla blir tysta och väntar på att Charlotte Persson ska fortsätta genomgången.

Den här gången blev det ingen hetsig debatt utan mer ett lågmält samtal. Kanske beror det på att diskussionerna om bönereglerna var betydligt vildare under förra lektionen och att känslorna lagt sig något. Eller så är det Charlotte Perssons små inflikade metakommentarer som hela tiden påminner dem om att diskussionerna är till för att väcka nyfikenhet på varandra: ”Vi ska fortsätta öka förståelsen.” ”Vi ska inte ta ställning, utan förstå varför det är komplicerat och uppstår konflikter.”

Charlotte Perssons och Hedvig Jannerts bästa tips:

  • Skapa en god relation till eleverna från början.
  • Låt eleverna vara med och skapa gemensamma samtalsregler.
  • Ta vara på tillfällena till samtal när eleverna är engagerade.
  • Bygg på likheter i stället för skillnader mellan religioner/livsåskådningar.
  • Sätt ord på vad du gör: ”Det är bra om vi kan diskutera så mycket som möjligt så vi förstår varandra.”
  • Dra i handbromsen när samtalet spårar ur. Avled med en ny fråga eller byt samtalsämne.
  • Återkom till begreppet ”nyanserad” och dess betydelse (kan även relateras till betygskriterierna)
  • Läs mer i den kommande antologin: Interkulturell religionsdidaktik – utmaningar och möjligheter. (Studentlitteratur).

Ibland kan hon förutse när det finns risk för ”debattboxning”, ibland inte. Ändå är det i de laddade frågorna som den stora tillgången finns. För när det i stället blir ett nyanserat samtal, där eleverna blir intresserade av varandras synsätt snarare än hotade, då har alla vunnit.

Charlotte Persson använder gärna den norska pedagogikprofessorn Olga Dysthes begrepp ”det flerstämmiga klassrummet”.Det handlar om att få insikter som leder till att man vill veta mer. Diskussioner som fortsätter på rasten för att man vill förstå.

– En lyckad lektion är när eleverna går ut därifrån med fler frågor än svar, säger hon.

Efter lektionen frågar sig Charlotte Persson om alla elever har fått sin chans. Några deltog inte i diskussionen utan satt tysta. Hon öppnar datorn, går in i Google Classroom, och skriver en fråga. ”Vilken roll har Abraham och hans söner i Gamla testamentet och i Koranen?”

– Nu kan eleverna skriva i kommentarsfältet. Jag tror vi tänker fel om alla måste prata, men däremot måste alla kommunicera. Blir det för tunt med svar nu så skriver jag fler frågor och uppmanar fler att delta.

Det dröjer inte länge förrän de första kommentarerna börjar droppa in. Några redovisar fakta, andra reflekterar över likheterna mellan berättelserna. Charlotte Persson smattrar snabbt iväg en rad med ny uppmuntran.

– Det här jobbet är extremt roligt. Det är en ynnest att få vara med dessa ungdomar, mitt i livet, och få fånga upp tankar och ge nya infallsvinklar som de kanske inte haft möjlighet att ta del av om de funnits i en mer homogen grupp. Skolan möjliggör!

ur Lärarförbundets Magasin