Ingår i temat
Se människan
Läs senare

Flyttar gränser och spräcker bubblor

I Gunilla Lundquists klassrum möts ateister, humanister, kristna och muslimer. Genom populärkulturen får de syn på det som förenar.

av Ellen Larsson
25 Apr 2018
25 Apr 2018

– Tror ni verkligen att vetenskapen kan förklara allt? Tror ni inte på en högre makt?

Albin Nygren får ett snabbt svar – och en motfråga tillbaka – från klasskamraten Clara Hultin.

– Jag tror att vetenskapen kan förklara det som behövs. Tror inte du på Big bang?

– Jo, men jag tror också på Gud, svarar han.

– Hur går det ihop, frågar Linnea Mo och ser nyfiket på Albin Nygren som rycker på axlarna.

– Jag vet inte, men jag gör det ändå.

– Det behöver inte vara en motsättning, förklarar religionskunskapsläraren Gunilla Lundquist på Katarinaskolan i Uppsala som anslutit sig till gruppen efter att ha lyssnat på avstånd. Hon fortsätter.

– Många religiösa lyckas kombinera tro med vetenskap. Ingen av oss bygger sin livsåskådning enbart på vetenskapliga fakta. Tänk exempelvis på allt ni själva gör baserat på moraliska värderingar – eller känslor.

Estradpoesi. Upprepningarna som stilistiskt grepp. Emil Jensens dikt Samma värld hissas och dissas av eleverna. Men diktens budskap förstår alla.

Eleverna i årskurs 8 diskuterar sina självbilder. Runt foton av sig själva har eleverna ritat tankekartor med de påståenden som bäst överensstämmer med deras egna uppfattningar om tro, vetenskap och etik. Vissa elever svarar tvärsäkert att de är ateister som tror på vetenskapliga rön och tycker att religion är en privatsak. Andra målar upp en annan bild. De är inte heller troende men tänker en hel del på livet efter döden, ber ibland utan att rikta sig till någon särskild och funderar på att konfirmera sig för att kyrkan erbjuder spännande samtal. Ett fåtal i klassen är uttalat troende enligt någon av de abrahamitiska religionerna.

Mina egna fördomar om att sammansättningen skulle se annorlunda ut på en friskola som vilar på humanistisk och kristen grund får sig en törn. Katarinaskolan ligger centralt i Uppsala med utsikt över slottet och det anrika universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Skolan är populär, men uttalat kristna elever är nog inte vanligare än på svenska skolor i genomsnitt. För Gunilla Lundquist är den största utmaningen med undervisningen att få de starkt vetenskapsinriktade ateisterna i klassrummet att förstå religion som fenomen och att respektera troende individer.

– I klassen har alla en schyst attityd mot varandra men respekten för oliktänkande ska eleverna bära med sig även utanför skolans väggar.

Ett nationellt prov fick henne att förändra sitt arbetssätt. Provet fokuserade mycket på etik- och livsfrågor och eleverna kände sig inte förberedda eftersom undervisningen enligt dem hade handlat mest om världsreligionerna. Gunilla Lundquist fick sig en tankeställare. Hur får man elever att inse att alla människor har en livsåskådning och funderar över existentiella frågor? Lösningen blev arbetsuppgifter som låter eleverna utgå från sig själva, berättar Gunilla Lundquist.

– Tonåringar är ofta intresserade av att prata om sig själva. Utnyttja det! Sedan räcker det så klart inte att rannsaka sig själv för att utveckla en förståelse för andra.

Engagerar. Tv-serier, litteratur och estradpoesi väcker elevernas intresse för religionsämnet, enligt Gunilla Lundquist.

När den skånske estradpoeten Emil Jensen projiceras på vita duken tvingas eleverna vända blicken utåt för ett ögonblick. Några elever fnissar till när hans skorrande R väller ut över klassrummet, men snart börjar de lyssna koncentrerat på dikten Samma värld.

Jag bor i en värld full av minareter och full av judiska högtidligheter, kristna trossamfälligheter och shintoistiska vad deras grej nu heter. Och det är samma värld exakt samma värld.

Jag bor i en nyliberal värld med folk som tror på mammon och tillber tillväxtligheter och överflödigheter och materialiteter.

Jag bor i en ”new-age-ig” värld med vattensängar och sjögrästapeter, människor som kan prata med alger och spå i maneter, dansa med valar och jamma med änglatrumpeter. Och det är samma värld, exakt samma värld.

Under den fem minuter långa uppläsningen jämför och skärskådar Emil Jensen mer eller mindre erkända trostillhörigheter och staplar dem på hög. När diktläsningen är slut och projektorn släckt frågar Gunilla Lundquist eleverna vad dikten har att säga om religionsämnet. Eleven Linnea Mo, som är snabbt upp med handen, får börja.

– Att det finns en gud och att det inte finns en gud – samtidigt!

– Han vill visa på människors dubbelmoral. Vi säger att vi vill värna planeten men samtidigt exploaterar vi den. Det pågår också samtidigt, fortsätter Astrid Gustafsson Höök.

– Att det finns olika åsikter på samma ställe – som här.

Med Clara Hultins kommentar vänds elevernas blickar inåt igen – mot klassrummet.

Gunilla Lundquist nickar men säger sedan att eleverna nog är mer lika varandra än de kanske själva tror. Inför kursstarten tog hon tempen på klassens förkunskaper om arbetsområdet kristendom genom en enkät. Oavsett identitet visade sig elevernas förförståelse och uppfattningar vara snarlika varandra. Därför ska eleverna fortsätta att vända blicken utåt genom studiebesök i olika kristna trossamfund i Uppsala.

– Min förhoppning med arbetsområdet som helhet är att det ska leda till att eleverna vågar utmana både sig själva och sina föreställningar om andra. Precis som jag ibland måste utmana min egen undervisning och ifrågasätta läromedel som framställer troende som ”de andra”.

Vi lever alla mer eller mindre i en bubbla av oförståelse, konstaterar hon. I det läromedel som hon
just nu använder i undervisningen finns den så kallade kulturkartan, som det globala forskarnätverket World value survey tagit fram. Kartan visar att Sverige är ett av världens mest sekulära länder, där individens frihet och självförverkligande värderas högt. Vad den också visar är att Sverige inte är särskilt representativt för världen. På samma sätt är inte universitetsstaden vi befinner oss i representativ för Sverige, eller Katarinaskolan representativ för Uppsala vare sig i fråga om åsikter, trosuppfattningar eller studieresultat. Att lära sig se det och reflektera över sig själv i relation till alla dessa dimensioner av livet och omvärlden är lika viktigt som att källkritiskt ifrågasätta filterbubblor på internet.

– Elevernas perspektiv på världen är inte per automatik det rätta och definitivt inte det enda. För att utmana föreställningen att religion är något udda behöver vi inte blicka långt utanför Sveriges gränser. Tonåringar har en tendens att se världen i svart eller vitt – min uppgift är att utmana dem med fler perspektiv.

ur Lärarförbundets Magasin