Läs senare

Elever har svårt hitta framtidshopp

Ny forskningFramtiden ter sig hopplös, jorden dör och undergången väntar. Den bilden har många elever när de diskuterar miljöfrågor. Kajsa Krammings forskning visar hur den bilden kan förändras.

28 Feb 2018
Elever har svårt hitta framtidshopp
Bild: Pia Koskela

Kajsa Kramming är lärare i geografi och samhällskunskap och har forskat i hållbar utveckling. Resultaten blev något av en ögonöppnare. När hon insåg hur elever resonerar kring miljö och framtiden blev hon både förvånad och upprörd. Bilden var så kompakt och befriad från hopp och konstruktiva idéer.

– Maktlösheten är total. Vi går mot katastrof – människor dör, allt dör.

Frågan är hur man som lärare går vidare med den insikten – särskilt som den ena domedagsprofetian efter den andra pumpas ut i det dagliga mediebruset.

Som lärare märkte Kajsa Kramming att hennes elever inte visade något djupare engagemang för miljöfrågor. Hon lyckades inte nå fram till eleverna när hon undervisade i hållbar utveckling. Det blev utgångspunkten för hennes avhandling, där hon undersöker hur gymnasieungdomar i årskurs två uttrycker sig om miljöfrågor.

I sin forskning lät hon 300 elever gruppvis delta i två workshopar. Den första workshopen behandlade hur jordens stora system påverkar och påverkas av varandra vid konsumtionen av ett par jeans. I den andra fick eleverna diskutera hur individ, samhälle och omvärld kan komma att se ut år 2050. Utöver det analyserade hon hur läroplanens skrivningar om hållbar utveckling kom till uttryck hos eleverna.

Resultaten visar att eleverna tror att politiska beslut kan förändra utvecklingen. En framkomlig väg är lagstiftning. Eleverna tyckte att det bara borde få finnas elbilar och att samhället måste bli fossilfritt. Trender inom miljövänligt mode är bra och bloggare kan nå ut och påverka utvecklingen. Trots att eleverna hade de här tankarna såg de ändå ingen räddning. De lyckades inte formulera egna tankar om hur de själva skulle kunna påverka utvecklingen. Domedagen väntar runt hörnet hur vi än beter oss. Loppet är kort sagt kört.

– Om eleverna ska hitta lösningar och finna hopp är det nödvändigt att nå fram till deras känslor. De behöver framför allt mer tid för att tala om klimatet och miljöfrågor, säger Kajsa Kramming.

Lärare kan låta diskussionen kretsa kring arbete på både internationell och lokal nivå. Man kan visa på sambandet mellan FN:s klimatarbete och en ny gång- och cykelväg, betonar Kajsa Kramming.

Det gäller att hitta frågor som angår eleverna. Om man talar med eleverna om exempelvis klädtillverkning i Indien har de skakat det av sig efter några dagar.

– Avstampet måste ske i deras vardag och närmiljö. Det vet att en ny glödlampa inte räddar jorden från kollaps, energipolitiken är svår att påverka för dem. Men inga elever talar om engagemang i civilsamhället eller sociala medier. De talar heller inte om vad vi kan göra på lokal nivå, säger hon.

Även om Kajsa Kramming studerade gymnasieelever, så är hon övertygad om att det går att föra samma diskussion med elever på grundskolan. Generellt sett är elever mottagliga för frågor om klimatförändringarna och miljöförstöringen fram till 12–13 år. Sedan inträder något som kallas för adolescent dip, det vill säga att elevernas mottaglighet sjunker under de tidiga tonåren. I mitten av gymnasietiden ökar den på nytt. Som lärare i grundskolan ställs du där inför en utmaning.

Eleverna vet själva vilka val de måste göra som konsumenter för att vara klimatsmarta, men de har kanske inte råd att köpa rätt varor och tjänster. Eleverna inser också att de måste förändra sitt beteende, men det för med sig sociala kostnader. Denna konflikt kallar Kajsa Kramming för kognitiv dissonans. De vet att de i framtiden inte kan resa och upptäcka främmande länder i samma utsträckning som i dag. Det kan ge en känsla av sorg hos eleverna.

Kajsa Kramming

Kajsa Kramming disputerade den 5 maj med avhandlingen Miljökollaps eller hållbar framtid? Hur gymnasieungdomar uttrycker sig om miljöfrågor, vid Uppsala universitet.

– Det kan vara svårt för undervisningen att förmedla hopp. Här kan lärare visa hur miljöfrågorna angår eleverna och vilken makt de har att påverka utvecklingen.

Ett sätt att ge hopp kan vara att låta eleverna reflektera över varför tidningarna skriver om miljöhotet på nyhetsplats, men på samma gång publicerar annonser om billiga flygresor. Sedan kan de få i uppgift att skriva brev till tidningsredaktionen och ifrågasätta tidningens agerande.

– Vi lärare vill gärna peka på vad som är rätt och fel. Jag tror vi behöver tänka i termer av processer och inte stirra oss blinda på målet. Eleverna behöver förstå att de kan påverka och att det inte finns rätta svar. Det är till exempel inte alltid fel att ta bilen till skolan.

ur Lärarförbundets Magasin