Läs senare

Yrkeselever lär sig för enkel engelska

Elever på teoretiska och yrkesförberedande program ska få undervisning i kärnämnen som är anpassad efter den inriktning de har. Och lärare upprätthåller inte bara de olikheter det för med sig – de förstärker dem. Det visar Jan Berggrens studie av gymnasieskolans undervisning i engelska.

08 Sep 2014
Yrkeselever lär sig för enkel engelska
Illustration: Erica Jacobsson

Tidigare var tanken att alla gymnasie-elever, oavsett inriktning, skulle få en gemensam bas av kunskaper i kärnämnen. Det motiverades med att alla elever, oberoende av om man gick ett studieförberedande eller ett yrkesförberedande program, skulle ha en möjlighet att läsa vidare efter gymnasiet.

Men det fanns också demokratiargument – alla skulle få samma chans att delta i det demokratiska samhällslivet och alla skulle få en möjlighet att skapa nya livschanser längs vägen. Det livslånga lärandet stod i fokus.

– Lpf 94 var kan man säga höjdpunkten på det synsättet, säger Jan Berggren. Det man ville var att ge alla, oavsett bakgrund, en jämlik chans.

Men i början av 2000-talet skedde en om-svängning. Utvärderingar visade att många yrkeselever hade svårt att nå godkända resultat och därför halkade efter i undervisningen. För att komma tillrätta med det började man tala om ”infärgning”.

– Ja, det är ett märkligt begrepp, säger Jan Berggren. Folk som inte är i skolvärlden tror att det handlar om textil – men det handlar om en anpassning av kunskaper och dess innehåll i undervisningen till den inriktning programmet har.

Egentligen är det inte något nytt, anser han. Lärare har i alla tider anpassat såväl undervisning som innehåll till var man undervisar, det vill säga man har gett olika utbildning till olika ungdomar.

– Gy 11 har tagit steget fullt ut och säger rent ut att det från dag ett ska det vara skillnad på om du går ett yrkesprogram eller ett studieför­beredande program. Man kan säga att Gy 11 legitimerar en praxis.

I sin avhandling visar Jan Berggren, som själv är gymnasielärare i engelska, hur förändringarna påverkat undervisningen i engelska på olika inriktningar. Han disputerade på avhandlingen strax före jul vid Linnéuniversitetet i Växjö.

I studien intervjuar han lärare och elever på naturvetenskaps- och samhällsprogrammet samt hotell- och restaurang- och elprogrammet på tre kommunala gymnasieskolor i en mindre stad i södra Sverige. Han går också igenom direktiv, statliga utredningar och regerings-propositioner under åren 1990 till 2009 för att se hur förändringarna tar gestalt på policynivå.

I sin analys använde Jan Berggren den engelske utbildningssociologen Basil Bernstein som på 1950-talet undersökte varför så många pojkar hade svårt att klara undervisningen i skolan. Bernstein såg tydliga skillnader hos de pojkar som kom från medelklass och de som kom från arbetarklass – och han myntade, berättar Jan Berggren, begreppen ”utvecklad kod” och ”begränsad kod” för att illustrera fenomenet.

– Det handlade om hur man som barn kunde använda språket. Lärarna kom från medelklassen och använde den utvecklade koden. Det gynnade medelklassens barn, medan de barn som kom från arbetarklassen och hade en be­gränsad kod missgynnades och fick svårt att hänga med i undervisningen.

För att ge det en teoretisk belysning valde Jan Berggren, inspirerad av Bernsteins senare tal om horisontell och vertikal diskurs, begreppen ”akademiskt orienterad diskurs” och ”yrkes- och vardagsorienterad diskurs”.

– Jag ville försöka mejsla fram det som händer i skolan, säger han. Och i den akademiskt orienterade diskursen får man lära sig se textmönster, hur man ställer upp texter, hur man gör en text effektiv, vilka begrepp som finns, hur man argumenterar och för en diskussion och så vidare.

Det är kunskaper som är viktiga för att till exempel kunna läsa vidare. Men inte bara det, menar Jan Berggren, de är också betydelsefulla ur ett mer grundläggande medborgarperspektiv. Det är kunskaper som är viktiga för att kunna vara en aktiv samhällsmedborgare.

I grunden är tillgången till kunskap inom den akademiskt orienterade diskursen en demokratifråga, anser Jan Berggren. Hans egen studie av engelskundervisningen visar att eleverna på de naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga programmen i stor utsträckning får de här kunskaperna och kompetenserna.

Men eleverna på yrkesprogrammen får det inte alls på samma sätt, visar resultaten:

– Eleverna på elprogrammet och hotell- och restaurangprogrammet fick i stället en betydligt mer begränsad kunskap. Den reducerades till en vardagsanknuten engelska som inte låter sig användas utanför just det vardagsanknutna sammanhanget.

Det verkligt allvarliga var att lärarna aktivt bidrog till att förstärka skillnaderna, anser han.

– Lärarna på yrkesprogrammen talade om att ”ungdomarna på yrkesförberedande program har så svårt för sig”, de har svårt att skriva och då måste undervisningen handla om att skriva rätt och riktigt och att ”reproducera rätt mönster”. Medan lärarna på samhälle och natur pratade om ungdomarnas behov av att kunna ta plats i samhället och att i framtiden kunna tillhöra olika formella sammanhang.

Lärarna inte bara upprätthöll skillnaderna – de förstärkte och rättfärdigade olikheterna mellan ungdomarna.

– Ja, jag blev förvånad över hur starka tillskrivningar det fanns, säger Jan Berggren. Alltså hur man tillskriver ungdomar på olika program olika framtida social placering och möjligheter. Det tog lång tid för mig att smälta.

Och han fortsätter:

– Lärarna klädde till och med i ord att ungdomar har olika förmågor med sig in i programmen. Det förvånade mig, eftersom jag själv är lärare, och vet att man i dag kan hitta många ungdomar på natur och samhälle som inte alls har så lätt för sig i ett språk som engelska. Men bara för att de går ett visst program så legitimerar det en viss gruppkategorisering utav deras förmågor.

– Det var det jag hade svårast att komma förbi. Jag blev bekymrad när jag insåg att man fastnade i den typen av kategoriseringar och att det inte var den individuella möjligheten som styrde.

Även eleverna i studien bidrog till att upprätthålla och förstärka dessa mönster. Men det fanns ett undantag:

– Det mest positiva var en grupp elektriker som ifrågasatte att de begränsades till det de kallade fackengelskan. De efterlyste diskussioner om till exempel miljökonsekvenser. De ville alltså gå från det yrkesanknutna till det mer principiella.

Även om Gy 11 talar om att anpassa undervisningen efter inriktning så menar Jan Berggren att läroplanens demokratiskrivningar måste få genomslag i hur lärare bedriver sin undervisning i relation till olika elevgrupper.

– Som lärare behöver vi reflektera mer över hur vi arbetar med våra ämnen. Alla ungdomar behöver medborgarkunskapen – och alla vägar måste kunna stå öppna oavsett vilken inriktning man går.

Jan Berggren är verksam vid Linnéuniversitet och som gymnasielärare i engelska. Hans avhandling Engelskundervisning i gymnasieskolan för mobilisering av ungdomars livschanser lades fram vid Linnéuniversitetet.

ur Lärarförbundets Magasin