Läs senare

Varför ska vi göra det här?

17 Dec 2010

Min dotter går nu i trean. I slutet av årskurs ett hade hon öppet hus där barnen hade en tillrättalagd lektion med föräldrarna som besökare. Klassen arbetade med ABC-boken och min dotter blir mycket tillfredsställd och glad när hon är klar med de två Z-sidorna som erbjuder lite olika aktiviteter. Man ska skriva tjugo zätan i liten stil, sedan tjugo stora Zätan. Avslutningsvis ska de rita några olika ord som börjar på Z. Det är svårt att rita Zlatan, men det går när man kämpar. Hon slår ihop sin ABC-bok och springer stolt som en tupp fram och lägger den i sin låda. Hon är glad att hon är klar. Inte glad över att hon lärt sig något. Hon knäckte läskoden innan hon var fem och läser kapitelböcker vid tiden för öppet hus.

Hjärnan har en inbyggd nyfikenhet, den anpassar sig efter de uppgifter den möter och letar hela tiden efter mönster och samband för att kunna Foto: Håkan Elofsson, Illustration: Li Söderbergsortera all den information som ska processas. Man vill förstå, lärandet är inprogrammerat i oss.

Men är det biologiskt betingat att barn i åtta-nioårsåldern slutar ställa frågor om hur allt fungerar och i stället börjar fråga: ”Varför ska vi göra det här?” Eller är det så att vi har tagit bort det meningsfulla ur de aktiviteter vi ofta gör i skolan för att upp­nå vissa mål? Kanske tappade vi det lärande barnet på vägen? Avståndet mellan vad barnet gör, och syftet med det, är inte syn­ligt för barnet.

Bokstaven Z förstår min dotter inte. Den är plockad ur sitt sammanhang. För varför ska man skriva 40 zätan? Varför gör vi det här? För att lära oss alfabetet? Och varför ska vi lära oss alfabetet i ordning när man i dag söker på ett ord eller ett telefonnummer i en databas och får kartor, bilder och texter till svar?

Grundsyftet med bokstäver är ju att vi ska kunna kommunicera med varandra. Hur skulle vi gå tillväga om vi i stället utgick från syftet och barnet, från den kommunikativa drivkraften som alla föds med? Kan läs- och skrivinlärning ha andra förtecken i dag när vi vet att barn rör sig i bild- och textburna communities på nätet redan innan de börjar skolan? Om vi utgår från kommunika­tionen som drivkraft borde vi ju kunna hitta motivation som gör att min dotter blir glad för att hon stimuleras och lär sig något.  

Vad är det vi behöver för förmågor i framtiden? Alla är sam­stämmiga kring att vi behöver kreativa och frimodiga unga vuxna som tänker utanför boxen. Kanske är det så att vi fostrar andra förmågor än dessa i skolan? Informationstekniken har förändrat själva stoffinnehållet i nästan allt vi gör. Är det viktigare att lära sig multiplikationstabellen eller är det viktigare att ha förståelse för de värden vi beräknar? Vad sjutton har drottning Kristina med allt att göra? Utmaningen med den nya läroplanen är just att stanna i syftesdelen i allt vi gör för att se det meningsfulla sammanhanget.

Vår uppgift att bibehålla barnets lust att ställa frågor genom hela livet måste vara en av skolans viktigaste. Den enda vägen att göra det är att visa barnet respekt och ta frågorna på allvar. ”Varför ska vi göra det här?” är en mycket informationsrik fråga för en pedagog. Den visar att syftet och sammanhanget är dolt för barnet. Vi måste utgå från syftet med ämnet. För min dotter slutade snabbt att vara glad över att hon var klar.

Profil

Namn: Jannie Jeppesen.

Titel: Forsknings- och utvecklingsansvarig mediepedagog.

Arbetsplats: Broängen, Botkyrka kommun.

Yrkeserfarenhet: Svenska, engelska, speciallärare.

Familj: Barnen Hektor, 12, och Heidi, 9.

Favoritbok: En som håller mig kvar till slutet.

Fritidssysselsättning: Vänner.

Roligast i vardagen: Avbrott.

Saker jag gillar: Att få maten serverad.

Favorit på tv: Tränar på att titta på tv.

Fulaste ordet: Duktig.

ur Lärarförbundets Magasin