Läs senare

Underskatta inte bilderboken

De där är för småbarn säger eleverna och kastar en nedlåtande blick mot boktrågen med bilderböcker som är placerade längs ena väggen i skolans bibliotek. Att de står så tätt packade att böckerna knappt går att rucka på underlättar inte när jag lite på måfå vill trolla fram en pärla bland pärlor. Jag känner en stark impuls att ta bilderböckerna i försvar. Återupprätta deras värde. Vem har planterat den uppfattningen i eleverna? Denna missuppfattning av sakernas tillstånd.

Vi försöker gå till bibblan ofta. Det behövs i den tidiga fasen av läsinlärningen. Ändå blir det aldrig tillräckligt ofta. Att handleda ovana biblioteksbesökare tar tid, tid man måste ta sig om det ska bli bra. Jag vill möta dem alla, men det är svårt att hinna med att ge kvalitet när de är så många. Läsupplevelserna i årskurs 1 vägs på en finskalig våg där det allt som oftast tippar över i ”för svår” eller ”för lätt”. Man måste få kasta sig fram och tillbaka mellan genrer och gå på upptäcktsfärd bland titlarna. Välja och vraka, sluka eller motvilligt provläsa för att snabbt förkasta. Allt är tillåtet och ändå finns denna kategoriska uppfattning att bilderböcker är barnsliga. Dessvärre delas den också av en del vuxna, både föräldrar och pedagoger.

Jag uppmanar ofta föräldrar att ta första bästa bilder- bok och efter en snabb genomläsning skriva ner alla ord som hen inte använder i sitt dagliga tal. Det blir en ögonöppnare för många, mig själv inkluderad. Man vill ju gärna se sig själv som en vältalig individ med ett väl utvecklat ordförråd. Men i realiteten är vi ju slöa och genar i vardagen och förenklar språket. Dessutom använder vi vår kropp som förstärkare. När våra småttingar använder komplicerade ord ler vi och tycker det är rart, men ofta nog kan vi härleda det till förra veckans godnattsagor. Tro mig!

»Men i realiteten är vi ju slöa och genar i vardagen och förenklar språket. Dessutom använder vi vår kropp som förstärkare.«

Några veckor senare använder vi bilderböcker som verktyg för att introducera de fyra lässtrategierna. Vi reser jorden runt i tid och rum och besöker platser vi annars inte har tillträde till. Google Earth är mitt trollspö och jordklotet sätts i rörelse på storbilds-skärmen. Under flera veckor läser vi böcker i gruppuppsättning från kommunens cirkulationsbibliotek. Vi samlas kring bild och text och lär oss hur dessa samspelar med varandra. Ibland är det bild som dominerar, ibland text, men de berikar varandra.

Terese Cannehag

Jobbar som: Lärare 1–7 i svenska, engelska och SO. Förstelärare inom läsning.

Arbetsplats: Ålstensskolan i Stockholm

Gör på fritiden: Virkar och lyssnar på radiodokumentärer.

Gillar: Mitt lokala bibliotek.

Ogillar: Att vara försenad. Är 100 procent tidspessimist.

Det vill jag göra mer: Skapa med färger och pensel.

Ser fram emot med 2017: Att det är Fogelströmåret i år.

Giraffen placeras under en baldakin när den ska förflyttas nedför Nilen mot Kairo. Vi stannar till och granskar bilden noga. Vad är det för ett spännande ord, baldakin? Genast munhuggs gruppen med förslag på synonymer: sänghimmel, ett tyg, som ett tak, sarong, vi har en sån på vår balkong men det heter något annat, markis, ja så heter det. Det blir tyst en stund.

En av eleverna lutar sig bakåt i stolen och utbrister ”Alltså, det är en båt och då heter det faktiskt kapell! Sånt kan jag.” Han ser strålande nöjd ut. Det är Zeraffa Giraffa vi läser. En fantastisk historia. Dessutom helt sann!

Underskatta aldrig bilderboken. Den har ingen åldersgräns åt något håll. Den är till för alla.

ur Lärarförbundets Magasin