Läs senare

Troende kränks i klassrummet

Religion är något föråldrat som inte angår moderna människor. Det är underförstått i undervisningen i religionskunskap, visar Karin Kittelman Flensners forskning.

29 Mar 2016
Troende kränks i klassrummet
Illustration: Helena Davidsson Neppelberg

Karin Kittelman Flensner har en bakgrund som gymnasielärare i religionskunskap och historia och har arbetat mycket på yrkes-program. I sin forskning följde hon 13 lärare i 24 olika gymnasieklasser för att se hur elever och lärare talar om religioner i klassrummet. Det mest slående var att den sekularistiska diskursen var så stark i alla klassrum, bland både lärare och elever. Trots att det ofta satt elever med egen erfarenhet av religion eller av att vara troende, så dominerades samtalen i klassrummet av en starkt negativ bild av religioner. Religion kopplades samman med förfluten tid, när människor inte visste bättre, och med intolerans. Att vara ateist eller icke-troende sågs som neutralt och normalt och stod för tolerans och öppenhet.

– Ateism är definitivt ett relevant perspektiv att ta upp, särskilt i Sverige. Men man kan inte säga att det är neutralt, säger hon.

I klassrum hon besökte tilläts elever kränka religioner och troende människor utan att läraren ingrep. Elever och lärare kunde tala om religiösa människor som ”dom”, ”lurade”, ”galna” och hur annorlunda de är jämfört med ”oss”, som om det inte satt några troende i klassrummet.

– Det är inte så lätt för en elev att säga att han eller hon är troende, om man nyss skrattat åt religion eller sagt att troende är ointelligenta.

Om vissa elever och åsikter inte får synas är det ett demokratiskt problem, understryker Karin Kittelman Flensner. I ett mångreligiöst och pluralistiskt samhälle ska religion behandlas som andra åskådningar.

– Det måste vara okej att vara troende eller icketroende på samma sätt som man kan vara liberal eller socialist, säger hon.

I klassrummen såg hon också att relationen till kristendomen var motsägelsefull. Å ena sidan ansågs den lika underlig som alla religioner. Å andra sidan blev kristendomen också ett uttryck för svenskhet. Man såg på Sverige som ett kristet land, med kristna värderingar och kristna högtider. Föreställningen om Sverige som ett kristet land delade upp människor i ”vi” och ”dom”. Särskilt i förhållande till islam beskrevs kristendomen som västerländsk, mer rationell och förnuftig.

Klassrumssamtalen präglades även av en stark tro på individualism. Man ville inte köpa ”ett helt paket” och underkasta sig konstiga regler, vilket elever och lärare ansåg att religionerna krävde. Religiös påverkan ansågs också värre än annan sorts påverkan, även om flera lärare försökte nyansera det genom att ta upp att alla barn blir påverkade av sina föräldrar.

Parallellt med det sekularistiska synsättet fanns ibland även en andlig diskurs i klassrummen. Elever och lärare kunde samtala om existentiella frågor, en verklighet bortom förnuftet och en tro på något större. Det var accepterat att tro på övernaturliga fenomen eller att tala om en andlig dimension – så länge det inte handlade om traditionell religion. Men när en klass fick beskriva sina egna livsåskådningar visade det sig att 17 av 22 elever trodde på ”något” och på att livet fortsätter efter döden. Det kopplades dock oftast inte till de traditionella religionerna.

Många gånger verkade lärarna helt omedvetna om hur samtalen i klassrummen framstod. Det är inte så konstigt, menar Karin Kittelman Flensner, eftersom de här diskurserna om religion finns i samhället. Om ett sätt att tala om saker, en diskurs, blir dominant så blir man lätt blind för den – man ser den inte.

– Därför måste vi träna oss på att se oss själva och andra, att få syn på vår egen utgångspunkt.

För religionsämnet har en unik potential för att skapa förståelse, anser Karin Kittelman Flensner.

– Det spännande med religionsklassrummet är att frågor ställs på sin spets. Vi sitter i samma klassrum trots att världen är segregerad. Men allas åsikt måste respekteras.

I studien framkom också att religionsundervisningen skilde sig mycket mellan studieförberedande och yrkesprogram. Klassrumssamtalen på yrkesprogrammen hade en mer informell ton, eleverna uttryckte sig oftare i första person, ”jag”. På studieförberedande program var tonen mer formell och akademisk, eleverna talade oftare i tredje person, ”muslimer anser”, ”kristna tror”. De vände och vred på begreppen, talade om vad en ritual kan vara och vilken funktion den kan fylla. Yrkeseleverna fick oftare bara ytliga exempel, vilket gjorde undervisningen mer faktabetonad. Det förstärkte den sekularistiska diskursen och ledde till att yrkeseleverna fick diskutera och resonera mindre.

– Det betyder att yrkeseleverna inte får samma förutsättningar för att träna abstrakt tänkande, generaliseringar och begrepp som elever på studieförberedande program.

Om man fokuserar på fakta blir det dessutom svårare att förstå religionerna. Karin Kittelman Flensner såg att det spelar stor roll hur man lägger upp undervisningen. När lärarna, mer traditionellt, tog upp en religion i taget, blev undervisningen mer faktastyrd och religionerna framstod oftare som obegripliga för eleverna.

Ett mer givande sätt att närma sig religionerna kan vara att undersöka likheter och skillnader mellan religioner och ickereligiösa livsåskådningar. Hon berättar om en lärare i studien som arbetade tematiskt utifrån olika begrepp, som helighet och riter. För eleverna var helighet först bara ett religiöst begrepp som de inte kunde relatera till. Men när de fortsatte med att prata om vad som var heligt för dem, så kom de på fler och fler exempel: den första sovmorgonen på en månad, en plats nära sommarstugan där man kan hämta lugn, min mamma. På så sätt kunde eleverna relatera till det heliga även i religionerna. Eleverna insåg att det tillhör livet att förhålla sig till existentiella frågor.

Om man tittar på synen på exempelvis döden, bön eller meditation i olika religiösa och ickereligiösa traditioner så finns det dessutom större utrymme för nyanser. Man ser lättare att det finns likheter och skillnader, både inom religioner och livsåskådningar och mellan dem. Det gör det också lättare för de troende eleverna, som inte på samma sätt måste känna att de ska stå för eller försvara sin religion.

– Man ser att religion inte är något statiskt. I ett modernt samhälle förhåller sig de troende ofta pragmatiskt till sin religion.

Karin Kittelman Flensners avhandling heter Religious Education in Contemporary Pluralistic Sweden (Göteborgs universitet)

ur Lärarförbundets Magasin