Läs senare

Tänk längre än arbetslinjen

15 Apr 2013
Tänk längre än arbetslinjen
Foto: Håkan Elofsson

Svenska lär man sig bäst på jobbet! Det är politikernas nya mantra. Nu är det arbetslinjen som gäller och integrationspolitiken har reducerats till krav på jobb till varje pris. Språkinlärningen trivialiseras (Hur svårt kan det vara?) och språkundervisningen ses närmast som ett hinder.
Möjligen kan den få bidra med lite ”yrkessvenska” eller arbetsplatspraktik och lärarna kan klara sig med 30 högskolepoäng för lärarlegitimation. Språklagens paragraf om allas rätt att lära, utveckla och använda svenska och visionen om lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund väger lätt mot arbetslinjens jakt på snabba poäng i sysselsättningsstatistiken.

I dagarna presenteras svensk forskning som ger anledning att starkt ifrågasätta flera av de antaganden som nya reformförslag för SFI vilar på där tidsbegränsning, ökad effektivitet, flexibilitet och individanpassning för snabbast möjliga anställningsbarhet ges högsta prioritet. Denna forskning visar bland annat att arbetsplatsen inte självklart erbjuder den idealiska språkinlärningsmiljö som många föreställer sig och att vägen till det nya språket är betydligt längre och mer mödosam än man kan tro, trots en stark vilja hos individen att lära sig språket.

Karin Sandwall har i sin doktorsavhandling (Göteborgs universitet, 2013) undersökt SFI-deltagares möjligheter till språkutveckling på praktikplatser. Hon har funnit att den ytterst sparsamma interaktion som kursdeltagarna fick möjlighet att delta i på praktikplatserna endast i mycket liten utsträckning gav dem möjligheter att utveckla sitt andrasspråk. Detta eftersom de främst tilldelades rutinmässiga och solitära arbetsuppgifter och inte gavs tillgång till arbetsgemenskapen.

Katrin Ahlgren har i sin licentiat-avhandling (Göteborgs universitet, 2013) intervjuat ett antal andraspråksinlärare kring deras erfarenheter av att använda svenska i sitt dagliga liv och på jobbet sex år efter avslutad SFI-undervisning. Här framkommer det bland annat att dessa andraspråksinlärare fortfarande efter lång tid i arbetslivet ofta kände sig marginaliserade, obekväma och begränsade när de använde svenska. De upplevde också att majoritetsspråkstalare ibland undvek att tala med dem trots att det inte förelåg några direkta språkliga hinder och att möjligheterna att utveckla sitt andraspråk genom samtal och social interaktion därför ofta var starkt begränsade.

Vad får det för konsekvenser när marknadens krav på snabba, flexibla och skräddarsydda utbildningar prioriteras framför vuxna nyanlända invandrares långsiktiga behov av språklärande för ett fullvärdigt liv i Sverige? När förenklade föreställningar om språkinlärning och genvägar till ett fungerande språk på jobbet får lägga ribban för hur mycket språkundervisning man har rätt till? När naiva förgivettaganden om arbetsplatsen som den mest gynnsamma språkinläringsmiljön ges företräde framför vetenskapligt förankrad kunskap och beprövad erfarenhet?

SFI ska ge förberedelse för många vuxenroller i samhället, inte bara arbetstagarens. Rimligtvis måste man då tänka större än arbetslinjen för att inte ge avkall på rätten att få vara människa fullt ut med möjligheter till personlig utveckling, ett rikt socialt liv och aktiv delaktighet i samhället också för dem som invandrat till Sverige. Låt oss slippa fler kortsiktiga reformförslag mot bättre vetande. Även SFI ska enligt skollagen bygga på vetenskaplig grund. 

Namn Inger Lindberg.
Titel Professor vid Institutionen för språkdidaktik.
Plats Stockholms universitet.
Åsikt SFI-elever har rätt till undervisning som ger språklig kompetens för livet, inte enbart arbetslivet.

ur Lärarförbundets Magasin