Ingår i temat
Lust för språk
Läs senare

Takt och ton i spanskan

Hon låter eleverna dansa reflexiva verb och preteritum och lära sig spanska med hela kroppen.
– Dansen ska ge glädje och lust att lära sig! säger Sophia Ericsson, spansklärare.

28 Maj 2009

”Qué ironía que a tu lado me sentí capaz
De perder la razón, de llegarte a amar”

Salsa- och flamencorytmer dunkar ur högtalarna i Jennifer López låt ”¡Qué ironía!”. På golvet i dramasalen dansar elva tjejer, stenhårt koncentrerade på koreografin. Sophia Ericsson, spansk- och danslärare, leder dansen, säkert, tydligt och med klar röst:

– ¡Para adelante! ¡Para atrás!

I dansstegen gestaltar dansarna texten Jennifer López sjunger. Textens jag blir förvirrad – de tar sig om huvudet. Kärleken kommer och går – de går framåt, men vänder på klacken.

Det är spansklektion på Katedralsskolan i Linköping. Just nu är det dansprojekt. Läraren Sophia Ericsson talar hela tiden bara spanska med eleverna. De ord de inte förstår förklarar hon fysiskt, med tydliga kroppsrörelser. Då förstår alla.

Lektionen börjar med uppvärmning, ”¡a calentar el cuerpo!”. Alla börjar i ring och dansar in mot mitten och tillbaka medan Sophia Ericsson ropar ut olika kroppsdelar som de ska röra på: ”Las rodillas, knäna, los brazos, armarna, las caderas, höfterna”. Hon lägger på klappar, några tjejer fnissar, Sophia säger till: ”no tengan vergüenza, skäms inte!”.

De elva eleverna, alla tjejer, i klass Sp 1 A, steg 3, har själva valt att delta i det två veckor långa dansprojektet. Resten av klassen, bland annat killarna, arbetar i stället i språklabbet med en hjälplärare från Spanien. Sophia Ericsson valde att låta dansen vara frivillig så här första gången, men överväger att låta alla elever dansa längre fram.

Idén att dansa spanska låg inte särskilt långt bort för henne, som förutom att hon är spansklärare, utlånad till Katedralsskolan från Linköpings universitet, också har arbetat i flera år som danslärare. Dans är ett sätt att lära sig med alla sinnen, enligt Howard Gardners synsätt, säger hon. Självklart kan man då också dansa imperativ, reflexiva verb och prepositioner.

Sophia Ericsson har själv gjort koreografin till ”Qué ironía”. Det tog ganska lång tid att hitta en låt som fungerar, berättar hon. Det skulle vara en artist som eleverna kan identifiera sig med, och en sång som är tillräckligt cool och i upptempo. Texten  måste vara lagom svår och innehålla lämpliga grammatiska delar, som preteritum och reflexiva verb.

– Jennifer López är en duktig, cool tjej ”from the block”. Jag vill visa att spanska inte bara är tjurfäktning och flamenco. Det ska vara häftigt att läsa spanska!

Till dansprojektet har hon gjort ett särskilt häfte med arbetsmaterial. Där finns bland annat den spanska sångtexten och grammatikmoment och övningar som krävs för att förstå texten. Den första lektionen samtalade de på spanska om bilden i häftet på J-Lo, Jennifer López, och vad de visste om henne. Eleverna visste mycket, hennes yrke, att hon är skild flera gånger, omgift och har tvillingar med Marc Anthony.

Dansen varvas med teori. När eleverna dansat ett tag tar de paus för att hämta andan. De sätter sig på golvet och Sophia går igenom texten och de arbetar med språkliga övningar i häftet:

– Me sentí capaz – ”me sentí”, det är ett reflexivt verb. Vad betyder det? Vilket tempus är det?

Litet senare är det dags för talövningar. I tio minuter får eleverna samtala två och två på spanska. Till hjälp får de kort med konversationsämnen som ”Min klädstil”, ”Mina framtidsplaner” eller ”Att vara ung i Linköping”.

Hon betonar att det är viktigt att dansen är seriös och på riktigt – det kan så lätt bli lite töntigt annars, och det är eleverna jättekänsliga för. Sophia Ericsson kan därför inte uppmana alla lärare att dansa med eleverna. Det krävs kunskaper i dans för att man ska känna sig trygg, menar hon. Men hon tycker att man som lärare kan använda de begåvningar och kunskaper man har. Och gärna tänka utanför klassrummet och gamla banor. Själv har hon haft modevisning med elever i steg 1 när de skulle lära sig kläder och färger och lagat tapas i hemkunskapssalen med andra elever.

När Sophia leder dansen är hon dock allt annat än töntig. Rak i ryggen, seriös, lugn, tydlig. Det syns att hon kan dans och det märks att eleverna tar henne på fullaste allvar. I slutet av lektionen är det final. De kör hela koreografin utan avbrott. Eleverna är totalt fokuserade, glädjen och energin är påfallande.

Eleverna Amanda Kaller och Josefin Ahlmén är mer än nöjda. De skulle vilja dansa varje termin.

– Det man annars tycker är tråkigt är inte det nu, man får energi, säger Josefin Ahlmén.

– Det är mycket roligare och man tar in mer, säger Amanda Kaller.

– Och man lär sig om den spanska kulturen också, om flamenco och salsa, säger Josefin Ahlmén.

Fotnot: Sophia Ericsson undervisar på Katedralsskolan genom ett samarbete med Linköpings universitet. Sin huvudsakliga undervisningstjänst har hon på IKK, avdelningen moderna språk, spanska.

ur Lärarförbundets Magasin