Läs senare

Svårt bli bättre läsare i högstadiet

Ny forskningElevers läsförmåga utvecklas väldigt lite under mellan- och högstadiet. De som har lässvårigheter i årskurs 4 har det ofta fortfarande i slutet av grundskolan. Det visar en avhandling av Karin Stenlund.

av Marianne Nordenlöw
28 Aug 2017
28 Aug 2017
Svårt bli bättre läsare i högstadiet
Bild: Helena Davidsson Neppelberg

Det finns föreställningar om att elevers läsförmåga ska vara färdigutvecklad när de kommer till mellanstadiet. Det menar Karin Stenlund, som doktorerade i specialpedagogik i våras.

– Men så är det definitivt inte, säger hon.

Hennes forskning berör alla lärare i grundskolan, inte enbart specialpedagoger. Avhandlingen bygger på två delstudier där hon har följt läsutvecklingen hos en grupp elever från årskurs 4 till 9.

– Den mesta läsforskningen är gjord på lågstadiet, väldigt lite på mellan- och högstadiet. De internationella studierna Pirls och Pisa genomförs på de stadierna. Därför tyckte jag att det var intressant att följa läsutvecklingen i just de åldrarna.

Hon har funnit att elever på mellanstadiet inte får mycket hjälp att utveckla sin läsförmåga i klassrummet. Trots att de arbetar mycket med texter sker det ofta på en ytlig nivå.

– I mina klassrumsobservationer såg jag att det oftast handlade om att svara på frågor där svaren fanns direkt i texten, det vill säga ren informationsinhämtning. Det förekom sällan samtal om texter och hur man tolkar dem.

Karin Stenlund såg även att elever som hade svårigheter med till exempel avkodning fick lite stöd.

– Om eleven inte kunde avkoda ett ord läste läraren ofta upp det i stället för att försöka stötta eleven att läsa ut ordet. Eleven fick inte chans att utveckla sin avkodningsförmåga.

Den första delstudien gjorde Karin Stenlund för sin licentiatavhandling inom Forskarskolan för läs- och skrivinlärning. Den berör enbart mellanstadiet, där hon följde två klasser i årskurs 4. Utöver observationer i klassrummet lät hon eleverna göra tester i läsfärdighet. Hon använde också de nationella proven i årskurs 5.

– Jag undersökte vilka förutsättningar eleverna fick för att utveckla sina läsfärdigheter i klassrummet. Det gjorde jag bara på mellanstadiet, inte i uppföljningsstudien på högstadiet, som jag gjorde med samma elevgrupp.

I den senare valde hon att följa upp de som hon anser viktigaste delarna i elevers läsförmåga: avkodning, ord- och läsförståelse.

Karin Stenlund

Hon disputerade våren 2017 i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Hennes avhandling heter Läsutveckling under mellan- och högstadiet: En longitudinell studie av läsfärdigheter hos elever med och utan lässvårigheter. Hon har arbetat som mellanstadielärare, speciallärare, specialpedagog och lektor.

– Läsutvecklingen är liten under mellan- och högstadiet. Den enda läsfärdighet jag kunde se någon större utveckling av var läshastigheten.

Men det berodde till stor del på att eleverna prioriterade att läsa fort före att läsa rätt. De gjorde samma avkodningstest i årskurs 7, 8 och 9 och fick två olika resultat, ett för korrekt läsning och ett för läshastighet.

– Om de i sjuan fick ett lågt resultat på läshastigheten, tänkte en del i åttan att ”nu ska jag minsann läsa snabbt!” Då läste de snabbare – men fick fler läsfel.

Redan i årskurs 4 urskilde Karin Stenlund en mindre grupp elever med lässvårigheter och studerade deras läsutveckling parallellt med gruppen som helhet.

– De elever som har svårigheter i början av mellanstadiet har ofta kvar dem i årskurs 9.

I årskurs 9 gjorde hon också en elevenkät om olika lärandestrategier, hämtad ur Pisa 2009.

Den visade att elevgruppen i stort använde sig mest av så kallade övervakningsstrategier, som enligt Pisa har visat stor överensstämmelse med god läsförmåga. De går ut på att behålla sammanhanget i en text.

– Om man läser ett ord i en mening fel och det inte stämmer med innehållet stannar man oftast till och går tillbaka – något som skickligare läsare brukar göra. Men de som har det jobbigt med att avkoda orkar ofta inte gå tillbaka. Då får de heller inget sammanhang i texten och förstår inte vad de läser.

Elever med lässvårigheter använde främst minnesstrategier, där man försöker minnas vad man läst utan att alltid ha förstått.

Det är först när man börjar samtala om texter som man upptäcker hur svårt det kan vara för vissa elever.

Karin Stenlund menar utifrån en intervju med eleverna i den mindre gruppen att de vid läsning av en faktatext hade lättare att använda strategier för förståelse när det gällde ytligare läsning, som att hämta information. De hade mycket svårare att tolka texter när de skulle utgå från egna kunskaper och erfarenheter.

– En del elever har väldigt svårt att tolka texter, något som jag inte riktigt har varit medveten om tidigare. Som lärare tar man många gånger för givet att elever klarar mer än vad de egentligen gör. Det är först när man börjar samtala om texter som man upptäcker hur svårt det kan vara för vissa elever.

Hon menar att läsundervisningen inte har den plats som den skulle behöva på mellan- och högstadiet.

– Den skulle behöva lyftas fram mer. Nu tror jag att det trots allt har blivit bättre, att lärare har blivit mer medvetna om att det finns elever som behöver jobba mer med läsning. Men många lärare har inte heller fått förutsättningar att arbeta med läsning i den utsträckning som skulle behövas.

ur Lärarförbundets Magasin