Ingår i temat
Skolresan
Läs senare

Skolresan väcker frågor om sant och falskt

En studieresa till en historisk plats kan ge ny kunskap. Men för att resan ska bli lyckad krävs noggrann förberedelse och uppföljning av det som eleverna möter på platsen.

av Ingvar Lagerlöf
28 Aug 2017
28 Aug 2017

Eleverna måste få möjlighet att utgå från sina livserfarenheter och få friheten att söka sina egna sätt att uttrycka sig på, säger Magnus Hermansson Adler, universitetslektor och verksam vid lärarutbildningen på Göteborgs universitet. Han är författare till flera kursböcker i ämnesdidaktik för blivande lärare, främst inom historia men också i övriga samhällsämnen. I boken Historieundervisningens byggstenar framhåller han den autentiska upplevelsens betydelse för lärandet. Elevens upplevelse av en plats eller ett föremål ger förutsättningar för en djupare förståelse och en lust att lära sig mer. För att uppnå detta krävs förberedelser i klassrummet; ju mer eleven känner till i förväg, desto starkare blir i regel upplevelsen.

En komplikation i detta är just begreppet autenticitet. Många historiska platser är helt eller delvis rekonstruerade i efterhand. Eleven kan ändå få en stark autentisk upplevelse av besöket.

– Och det är inte säkert att eleverna har klart för sig vad som är äkta och vad som är rekonstruerat när de kommer till en plats. De kan då få autentiska upplevelser av rekonstruerade föremål, säger Magnus Hermansson Adler.

Därför är det viktigt att läraren planerar resan och förbereder eleverna ordentligt på vad de kommer att ställas inför. Det är väsentligt att eleverna får klart för sig vad som är autentiskt och rekonstruerat på platsen.

Men vad som är äkta eller inte kan vara svårt att reda ut. Efter andra världskriget visade det sig att flera av 1600-talskonstnären Jan Vermeers målningar som nazisterna stulit i Nederländerna var förfalskningar. Ändå hade mängder av museibesökare haft starka upplevelser av målningarna.

Men spelar det någon roll för eleverna om målningarna är äkta eller förfalskningar? Ja, särskilt i dessa tidevarv med alternativa fakta på agendan är det viktigt att klargöra vad som är sant och falskt.

– Annars blir det mycket problematiskt ur källkritisk synvinkel, säger Magnus Hermansson Adler.

Han framhåller att en autentisk upplevelse kan väcka känslor och nya tankar hos eleverna. När alla sinnen är med i utforskandet kan också motivationen öka, särskilt om eleverna får möjligheten att utgå från sina egna livserfarenheter och göra egna upptäckter på platsen. En fördel är också om eleverna ges en frihet att välja uttrycksmedel för att beskriva platsen, till exempel genom att fotografera eller skriva korta texter.

Det är inte alls säkert att det är just det som läraren planerat som är det viktigaste att följa upp efteråt. Här gäller det för läraren att vara lyhörd för elevernas reaktioner och deras frågor om platsen och föremålen där. Magnus Hermansson Adler tycker att eleven som fick så starka intryck av mattan i Malmös stora moské är ett bra exempel.

– Det är en fantastisk utgångspunkt för ett lärande om olika religioner. Man kan ta en bild på mattan och fortsätta diskussionen om den i klassrummet.

Frågorna som kan ställas om mattan är otaliga. Hur tillverkades den? Vilken funktion har den? Vilka likheter och olikheter finns det i mattors utformning och funktion mellan olika religioner?

Men allt det är inte så lätt att genomföra i praktiken. Lärarna har sällan tid och inte alltid kunskapen att noggrant förbereda en resa och sedan följa upp elevernas upplevelser och erfarenheter.

– Det kräver mycket kunskap och bildning från lärarens sida. Tyvärr motverkar gymnasieskolans upplägg med korta kurser detta arbetssätt. Tidspressen gör det svårt för lärarna att arbeta med bildning utifrån de förutsättningarna, säger Magnus Hermansson Adler.

Alla artiklar i temat Skolresan (7)

ur Lärarförbundets Magasin