Läs senare

Skamligt glad över ungas grannspråkande

av Christina Olin-Scheller
27 Mar 2017
27 Mar 2017

Lärare i norska, svenska och danska har länge kämpat med att hinna med att undervisa om grannspråken inom ramen för sitt respektive modersmålsämne. Det står visserligen uttryckligen i styrdokumenten i alla de nordiska länderna att denna undervisning ska finnas, men grannspråken är nog ett dåligt samvete för många lärare.

Det är stark konkurrens om utrymmet för allt stoff som ska få plats i svensk-, dansk- och norskundervisningen. Men kanske är det inte bara tidsbristen som är en utmaning – också elevernas intresse för grannspråken tycks vara svalt. Även om svenska, danska och norska är nära besläktade med varandra och, ur ett lingvistiskt perspektiv, snarare är olika dialekter än skilda språk, upplever många svenska elever att det är svårt att förstå danska. Eller norska.

Särskilt svårt verkar det vara om man inte bor i någon gränstrakt. Många unga skandinaver tycks föredra att prata med varandra på engelska hellre än att försöka anpassa sig för att göra sig förstådda på sitt eget språk eller ”skandinaviska”.

På senaste tiden har det dock hänt något. Den kritikerrosade och spridda norska tv-serien Skam har medverkat till att unga människor i Sverige, i Danmark och i de svenskspråkiga delarna av Finland gärna talar norska! De ”hooker”, ”kødder” och pratar om ”drittsekker” och ”russebuser” som om det över huvud taget inte finns några problem med att förstå sitt grannspråk.

Där grannspråksundervisningen möter motstånd har Skam alltså lyckats ta sig förbi hindren och blivit en del av ungdomarnas vardag. Tänk att det bara behövdes en riktigt bra tv-serie för att unga – och många äldre också för den delen – skulle öppna sig för vår nordiska språkliga gemenskap. Och kanske samtidigt upptäcka att de nordiska länderna har så mycket annat gemensamt än bara våra språks släktskap. Detta gör mig glad. Kanske till och med lite skamligt glad.

Christina Olin-Scheller

Titel: Professor i pedagogiskt arbete.

Plats: Karlstads universitet.

Åsikt: Låt svenskläraren göra sitt jobb.

För det nyskapande med Skam är i första hand inte serien som sådan, utan att produktionen på allvar låter ungdomar vara med och bestämma, både innehåll och form. Tv-serien närmar sig med fingertoppskänsla, mod och respekt ungdomars egen livssfär. Den lyfter frågor om hur det är att vara människa på väg in i vuxenlivet och den gör det på de ungas egna villkor.

Tvärt om vad man kan tänka sig innehåller tv-serien inga stora effekter, utan låter berättelsen ta form i sin egen takt. Utan klichéer. Utan pekpinnar. Skam visar att om något är tillräckligt angeläget spelar det ingen roll på vilket språk berättelsen berättas.

Men Skams popularitet visar inte bara betydelsen av vad som sägs, utan också av vem, hur och varför. Språkets makt är något som skolan i allmänhet och företrädare för svensk-, norsk- och danskämnet i synnerhet, ständigt behöver påminnas om. Kanske kan Skam också ge den bortträngda grannspråksundervisningen lite välbehövlig inspiration.

ur Lärarförbundets Magasin