Ingår i temat
Orostider
Läs senare

Samtal om nyheter skapar trygghet

Samtala även med de yngre eleverna om skrämmande nyheter som tar upp terrordåd, krig och mord. Det är det bästa sättet att minska barnens oro och rädsla, råder forskaren Jon-Håkon Schultz.

Samtal om nyheter skapar trygghet
Bild: Pia Koskela

När Jon-Håkon Schultz var liten gick han till sängs i god tid innan nyheterna på Norges enda tv-kanal satte igång. Därmed kunde han sova lugnt i sin okunskap om att kalla krigets kärnvapenarsenal hotade att förgöra oss alla.

Över 30 år senare intervjuade han som forskare barn på en lågstadieskola. Eleverna visade sig ha ingående kunskaper om den då aktuelle österrikaren Josef Fritzl som spärrat in sin dotter i en källare. Informationen hade kommit från många olika källor, men majoriteten av eleverna hade aldrig tagit upp händelsen med sina lärare eller föräldrar.

– Den stora skillnaden från förr är att det i dag är omöjligt att skärma av barnen från otäcka nyheter. Därför måste vi förklara för barnen så att de förstår händelsen och att de inte behöver vara rädda för den, säger han.

Jon-Håkon Schultz

Professor i pedagogik vid universitetet i Tromsö. Verksam vid Norges nationella kunskapscenter om våld och traumatisk stress.

Tillsammans med psykologen Magne Raundalen har han skrivit boken Kan vi prata med barn om allt? som finns översatt till svenska.

Vuxna reagerar ofta på nyheter med att bli förskräckta men utan att bli rädda. Ett aktuellt exempel är utgången av det amerikanska presidentvalet.

– Här i Norge blev många förskräckta över att Donald Trump blev vald till president och därför pratar vi mycket om det. Men det är inte samma sak som att vi går omkring och är rädda för honom.

Barn har svårt att göra den distinktionen och tolkar de vuxnas förskräckelse som rädsla. Barn har också svårt att avgöra om händelsen har inträffat långt bort eller nära. Risken är därför stor att de utifrån ofullständiga fakta tror att händelsen är mycket värre än vad den egentligen är.

– Barn är aktivt meningsskapande och försöker förstå sin omgivning. Resultatet kan bli att barnen går omkring och är rädda för något som vi vuxna inte är rädda för, säger Jon-Håkon Schultz.

Jon-Håkon Schultz råd är därför att regelbundet pejla vad eleverna känner till från nyheterna för att kunna korrigera felaktigheter och fylla i luckor.

Samtalen med eleverna har sedan två primära syften: att ge trygghet och att ge kunskap. För de yngsta barnen upp till cirka fem år bör allt fokus ligga på trygghet. Det är bra att tänka över i förväg vilka budskap man vill ge, som exempelvis att ”det händer inte här” och att man själv inte är rädd. Budskapen kan sedan användas som ”krokar” där barnen kan fästa sina tankar och sam- tala om dem.

Kunskapsspåret kan vävas in i takt med elevernas stigande ålder. Eleverna behöver känna till även otäcka händelser i sin omvärld för att förstå den.

Jon-Håkon Schultz har en tumregel för den som har svårt att veta hur aktiv man som lärare – eller förälder – ska vara i samtalet.

– Jag brukar säga att vi föds med två öron och en mun. Lyssna under dubbelt så lång tid som du själv talar, råder han.

Jon-Håkon Schultz har ytterligare ett argument för att läraren ska tala med sina elever om otäcka händelser i omvärlden.

– Den erfarenhet som läraren bygger upp genom samtalen blir till stor hjälp om det sedan händer något riktigt allvarligt bland eleverna som exempelvis att en förälder dör, säger han.

I en studie av Jon-Håkon Schultz och Astrid Strandbu intervjuades lärare om hur de i skolan tog upp terrordåden i Oslo och på Utöya. Det visade sig att lärarnas förhållningssätt påverkade hur eleverna diskuterade dåden. Där lärare försökte hålla tillbaka diskussionerna kretsade elevernas samtal kring sådant som Oslobombens sprängverkan och de grymma detaljerna.

– De lärare som på ett systematiskt sätt tog upp terrordåden fick de bästa samtalen med eleverna, säger Jon-Håkon Schultz.

Så svaret är ja på frågan ”Kan vi prata med barn om allt?” Det är också titeln på en av de böcker Jon-Håkon Schultz skrivit tillsammans med psykologen Magne Raundalen. Och när det gäller nyhetshändelser är ingen större skada skedd även om samtalet inte blir så bra.

– Det viktigaste är att barn inte ska vara rädda i onödan bara därför att vi vuxna inte vågar samtala med dem, säger Jon-Håkon Schultz.

ur Lärarförbundets Magasin