Läs senare

Sambedömning är svårt men kan ge effekt på sikt

Sambedömning utvecklar lärares kompetens. Men det betyder inte att likvärdigheten i bedömningarna med automatik ökar.

av Ingvar Lagerlöf
27 Mar 2017
27 Mar 2017

Pia Thornberg och Anders Jönsson vid Högskolan Kristianstad har i några artiklar sammanställt forskningen om sambedömning. Den visar att lärarna blir bättre bland annat på att tolka styrdokumenten och på att urskilja kvaliteter i elevers prestationer. Lärarna får också en ökad samsyn kring kriterier och kravnivåer.

Trots det finns det få belägg för att samstämmigheten och likvärdigheten i bedömningarna ökar. En ökad samsyn leder inte självklart till att lärare gör samma bedömningar.

Thornberg och Jönsson varnar för att en överdriven tilltro till sambedömning riskerar att vilseleda lärare och elever, särskilt om den inskränks till att enbart omfatta de nationella proven som i huvudsak bedöms summativt.

Sambedömningen sker vanligen inom en skola eller en kommun. En ökad likvärdighet på lokal nivå är något annat än likvärdighet på nationell nivå. Det kan krävas stora insatser att koppla samman dessa nivåer.

Thornberg och Jönsson anser ändå att sambedömning på sikt kan åstadkomma en mer likvärdig bedömning tack vare den ökade samsynen och den höjda bedömarkompetensen. Men det kräver att sambedömning används kontinuerligt och formativt i undervisningen och inte bara vid de nationella proven.

– Man gör en stor sak av sambedömning vid ett enstaka tillfälle där man utgår från uppgifter och anvisningar som någon annan har skapat. Det blir något helt annat om man låter det bli en kontinuerlig och inkluderad del av lärarens dagliga arbete, säger Pia Thornberg.

ur Lärarförbundets Magasin