Ingår i temat
Orostider
Läs senare

Risk för enögd undervisning

Det finns en konsensus om kalla kriget i svensk skola. Förutfattade meningar riskerar att påverka hur undervisningen bedrivs, hävdar forskaren Robert Thorp som varnar för »historisk och kulturell intolerans«.

av Niklas Arevik
20 Dec 2016
20 Dec 2016
Risk för enögd undervisning
Bild: Pia Koskela

I avhandlingen Uses of history in education har historieläraren och forskaren Robert Thorp granskat hur kalla kriget skildras i läromedel och undervisning.

– Majoriteten av lärarna i studien inser inte hur deras förförståelse och attityder påverkar hur de tolkar, pratar eller undervisar om kalla kriget, säger han.

Det som fick honom intresserad av ämnet är formuleringarna om epoken i styrdokumenten.

– Det står uttryckt i kursplanen att kalla kriget är en konflikt som upphör med att Sovjet kollapsar.

Var det inte så då?

– Nja, inom historieforskningen finns det många andra perspektiv. Det blir svårt för eleverna att förstå olika motiv till konflikten om man aldrig tillskriver den ena sidan några rationella grunder för sina beslut.

Kursplanen behandlar visserligen begrepp som historiemedvetande, men det är så luddigt beskrivet att det inte är till någon hjälp, anser Robert Thorp.

– Som lärare förstod jag aldrig hur jag skulle omsätta formuleringarna om historiemedvetande i praktiken. Och jag kan fortfarande inte för mitt liv begripa hur någon ska kunna bedriva undervisning utifrån dem.

Det överraskade honom att det finns ett så tydligt och ensidigt synsätt på kalla kriget i den svenska skolan. Parterna beskrivs som det dysfunktionella, förtryckande öst och det fria, demokratiska väst.

– Att Sovjet är förbrytaren som provocerar och att USA bara reagerar på Östblockets aggressioner är helt dominerande i läroböckerna och bland lärarna. Det är problematiskt. Undervisningen riskerar att befästa och reproducera ett enskilt perspektiv, säger Robert Thorp.

I skolämnet historia finns en politisk dimension, eftersom skolan ska lyfta fram demokratiska värden framför andra. Konsekvensen blir att vissa perspektiv på kalla kriget i teorin skulle kunna strida mot värdegrunden. Men Robert Thorp är tveksam till synen på historieämnet som ett vaccin mot odemokratiska ideologier.

– Och ett ensidigt sätt att presentera historia motverkar sitt syfte. Om man bara demoniserar lämnar man eleverna utan argument. Det vetenskapliga sättet att förstå historia handlar mer om tolkning och perspektivmedvetenhet.

Är grundskoleelever tillräckligt mogna för det?

Robert Thorp.

– Ja, det skulle jag säga. Det handlar mest om förhållningssätt. I Sverige presenteras historia som ”stängda berättelser”. I exempelvis Storbritannien är den dominerande synen att eleverna ska bli små historiker, där är källkritiken helt i fokus.

Robert Thorp tror att skillnaderna kan förklaras av ländernas egen historia.

– I allra högsta grad. Sveriges politik sedan 1960-talet har påverkat skolans historiesyn. Och efter Östblockets kollaps har svenska läromedel blivit alltmer ensidiga. Tidigare kunde man i alla fall tillskriva Sovjetunionen rationella skäl till varför de agerade som de gjorde.

Han jämför med hur kalla kriget beskrivs i den tyska skolan, där olika perspektiv på konflikten lyfts fram.

– Där finns inget dominerande synsätt. I det ljuset framstår undervisningen och läromedlen i Sverige som ett stort problem.

Risken är att skolan befäster en ”historisk och kulturell intolerans”, enligt Robert Thorp.

– Ett perspektiv som aldrig ifrågasätts blir det enda sanna. Då finns ingen förståelse för att man kan se världen på många olika sätt.

En sak man kan göra som lärare för att försöka nyansera bilden av kalla kriget är att fråga varför Sovjet och Stalin agerade som de gjorde, anser Robert Thorp.

– Vilka skäl kan de tänkas ha haft? Likaså kan man fråga sig varför USA och de allierade gjorde som de gjorde och vilka skäl de kan ha haft. Det är ett bra sätt att skapa förståelse.

Att läromedlen saknar dessa perspektiv behöver inte vara ett problem, eftersom de är underordnade, enligt Robert Thorp.

– En skicklig lärare kan bedriva bra undervisning med vilka läromedel som helst. Det är brist på erfarenhet och planeringstid som gör lärare bundna till läromedel. Vad som krävs är mer tid för planering och fortbildning.

Därför är Robert Thorp, nu anställd som universitetsadjunkt på Högskolan Dalarna, kritisk till de många smala fortbildningsinsatser som görs, och tar sig själv som exempel.

– De satsade två miljoner på att jag skulle kunna gå forskarskolan. Jag jobbade som lärare i Gävle kommun, hur gagnas de av detta? Jag är förstås personligen väldigt tacksam, men sett till skolutveckling kunde de lika gärna ha kastat pengarna i sjön.

ur Lärarförbundets Magasin