Läs senare

Religion är mer än bara teori

28 Okt 2011

Foto: Håkan Elofsson
 
För 30 år sedan kom religionsämnet sist när man jämförde hur de fyra SO-ämnena fördelade sig sinsemellan under en längre period. Geografi låg i topp och därefter kom historia och samhällskunskap.
På den tiden var lärare osäkra på vad de fick undervisa om. Från att ha hetat Kristendom hade ämnet gått över till att kallas Religion. På kristendomstimmarna kunde lärare sjunga psalmer, studera Bibeln och argumentera för att kristendom var överlägsen andra religioner. I religions-ämnet gällde det i stället att varken propagera för kristendom eller missa att ta upp samtliga övriga religioner och dessutom se till att alla religioner fick lika stort utrymme på schemat. Konsekvensen blev att många lärare minskade ner antalet timmar i ämnet. Det var så mycket enklare att arbeta med blindkartor i geografi.

I dag anser många att det är lätt att hitta på kartan med hjälp av GPS och Google Earth och därför har blindkartor minskat i betydelse. Såväl geografi som religion ligger i dag lågt när det gäller antal undervisningstimmar i grundskolan. Det finns säkert många olika förklaringar till det. En förklaring till religionsämnets svaga ställning kan ha att göra med svårigheten att behålla ett samlat SO-ämne när lärare måste vara behöriga i såväl samhällskunskap, historia, geografi som religion för att undervisa tematiskt. Den lärare som är behörig i samtliga SO-ämnen kan, när en vecka har gått med arbete och diskussioner med exempelvis utgångspunkt i den norska tragedin på Utøya, tillsammans med sina elever räkna baklänges. De kan i efterskott bena ut ungefär hur mycket tid som ägnats religion, hur mycket samhällskunskap, historia och hur mycket geografi.

Att varva det traditionella SO-upplägget med avbrott för sådant som engagerar och sådant som händer i omvärlden just nu, förefaller vara en rimlig väg att gå. Men detta tematiska sätt att undervisa är alltså från och med nu ett privilegium för lärare som är behöriga i samtliga SO-ämnen.

En andra förklaring till att religionsämnet har ett lågt antal timmar kan vara att det har kommit att konkurrera med ett annat ämne: livskunskap. I livskunskap behöver inte läraren sätta betyg. Där kan frågor som har att göra med elevernas egen livsåskådning och människosyn komma till ytan. Men alla som följt med i debatten det senaste halvåret vet att ämnet i vissa fall har gått överstyr. I stället för att bli ett ämne där elever tryggt kan diskutera frågor, har undervisningen understundom fått en kränkande karaktär.

Religionsämnet har i den nya läroplanen kommit att bli ett pluggämne där det redan i sexan bland annat gäller att beskriva huvuddragen i flera religioner, i feminism samt andra samhällsrörelser. Kommer elever att känna igen de egna upplevelserna när det gäller religion, etik och moral i denna typ av faktainlärning? Sannolikt inte.

Då får vi ställa oss frågan om det alls är nödvändigt. Räcker det kanske med att de får kunskap om hur andra personer än de själva resonerar teoretiskt runt olika religioner, rörelser och fenomen? Det är en didaktisk fråga som varje lärare behöver finna svar på.

Namn: Silwa Claesson.
 
Titel: Grundskollärare, lektor i allmän didaktik och docent i pedagogik.

Plats: Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.

Åsikt: Religionsämnet gynnas om lärarna har full behörighet i SO-ämnena.

ur Lärarförbundets Magasin