Läs senare

Porträtt: Tobias Svanelid

Sju hundra program. Sju hundra historiska ämnen med olika infallsvinklar. Det är vad Tobias Svanelid har åstadkommit under sina sexton år som redaktör för Vetenskapsradion Historia i P1.

21 Dec 2016
Mytologiska berättelser. Radiojournalisen Tobias Svanelid framför en bildsten från järnåldern. Stenen finns på Historiska museet i Stockholm.

Varje vecka serverar han radiolyssnarna 25 minuter historieprat, helst med ämnen från den lite äldre historien som han tycker är underskattad både i skolan och i samhället i stort.

Men hans uppgift är inte att lära ut så mycket historia som möjligt. I stället är missionen att göra spännande radio där han lyfter fram lite udda, okända vinklar som kittlar fantasin.

Att han själv inte är historiker ser han som en fördel. Att våga bjuda på sin okunskap gör bara programmen bättre.

Tobias Svanelid var en gröngöling när han började på Sveriges Radio. Trots det fick han i uppdrag att utforma det programkoncept som slutligen utvecklade sig till program- titeln Vetenskapsradion Historia i P1.

– Så småningom började redaktionen fundera över vem som skulle vara programledare. Och ja … Kanske jag skulle kunna vara det? föreslog jag. Men jag var bara 24 år då och många trodde nog att man skulle välja någon gammal gumma eller gubbe med skägg. För så var det ju lite på den tiden.

Numera är han frilans och driver produktionsbolaget Prata tillsammans med radiokollegan Urban Björstadius. På väggarna i deras lokal i Gröndal i Stockholm hänger kartor och framför en grå soffgrupp sitter en whiteboardtavla med höstens programpunkter, totalt 19 stycken. Ångbåtar, tryckfrihetsförordningen, kvinnokrigare och Röde Orm är några av de teman som har betats av under året.

Tobias Svanelid är svartklädd och välfriserad och ser helt enkelt ut som den moderna kulturpersonlighet han faktiskt är. Just nu håller han på med ett program om Knut den store, vikingakungen som vann ett fältslag för tusen år sedan och blev utropad till kung av England. Och så småningom även ståthållare i Danmark och Norge.

– Knut den store var väldigt viktig i slutet av vikingatiden. På sätt och vis kan man säga att han band ihop Norden med Europa och det har blivit min utgångspunkt för ett samtal med olika forskare om betydelsen av honom. Men min ambition är att tvista till det och lyfta fram lite udda vinklar, säger han.

Sedan betonar Tobias Svanelid att han inte arbetar på samma sätt som historiska tidskrifter, vars texter han beskriver som ”fylliga Wikipediaartiklar”, skrivna av kvalificerade forskare eller kunniga journalister. I stället försöker han göra mer journalistiska program som inte främst går ut på att man ska ”lära” sig så mycket. Snarare lagom djuplodande program byggda på modern historieforskning som kittlar fantasin, och gärna om ämnen som ingen annan tar upp.

– I programmet om Knut den store drar jag exempelvis paralleller till vikingatrenden på tv och inom film, som är stor nu. Jag försöker också redogöra för den bild vi har av honom kontra den han verkligen var. Knut den store var ju trots allt en man som lyckades navigera mellan vikingavärlden i Skandinavien och den mer civiliserade engelska världen.

Historia var inte det ämne Tobias Svanelid mest såg fram emot under skoltiden. Han var mer intresserad av att sjunga och av att studera kartor och djur och spela äventyrsspel.

– För min del var det snarare skolkamraterna som var betydelsefulla i sammanhanget. Jag gick i musikklass från tio års ålder och hade kompisar med liknande intressen. Det ledde till att det inte betraktades som konstigt att man skrev specialarbeten om det som annars kanske ansågs vara nördiga ämnen.

Själv skrev han specialarbeten om 1950-talets diplomatiska kris, Catalina-affären och flygplanet DC3:an som försvann. Och om Hjalmar Söderbergs och Pär Lagerkvists olika bilder av Barabbas.

Till saken hör att Tobias Svanelids pappa är universitetslektorn och före detta lärarutbildaren Göran Svanelid som sammanfattat läroplanens förmågor i det han kallar ”The big five”.

– Han bidrog helt säkert till mitt historieintresse men jag lärde mig faktiskt historia framför allt genom att studera och titta på historiska kartor, säger han och pekar på en karta på väggen bredvid, som skildrar de områden i Polen som Tyskland förlorade under andra världskriget. Och där det även står angivet vilka kända tyska kulturpersonligheter och vetenskapsmän som var födda i de olika orterna på kartan.

– Den kartan berättar en hel del om det tyska traumat när deras östra rikshalva gick förlorad, en förlorarnas historia som sällan berättas i Sverige.

Efter gymnasiet läste han idéhistoria i ett år och avslutade sina studier efter två och ett halvt år på Journalisthögskolan i Stockholm.

Tobias Svanelid

Ålder: 41 år.

Bor: Stockholm.

Familj: Stor.

Uppväxt: Nacka.

Grund- och gymnasieskola: Nacka Musikklasser, Stockholms Musikgymnasium.

Högskoleutbildning: Journalisthögskolan och ett års studier i idéhistoria.

Favoritepok: 1800-talet.

Läser just nu: Karthistorier av Francisca Mattéoli och SPQR av Mary Beard.

Boktips: Vete, vapen och virus av Jared Diamond.

Favoritspel: Drakborgen.

Ogillar: Tvärsäkra människor.

Motto eller favoritcitat: ”Denna dagen, ett liv”, farbror Melker i Vi på Saltkråkan.

Favoritämne i skolan: Musik.

Dold talang: Bra på fåglar.

– Min historieutbildning är egentligen ganska bristfällig, men det ser jag inte som ett problem. Jag är skolad i att intervjua människor och göra journalistik av forskning, på samma sätt som att det inte krävs politikerbakgrund för att bli politisk reporter.

Tobias Svanelid är mest intresserad av äldre historia och det ser han lite som en dold programförklaring. Han vill hellre gå långt tillbaka och slutar gärna i ganska god tid före andra världskrigets utbrott. Enligt honom är vår kunskap om äldre historia bristfällig och underskattad. Han tror att en orsak är att lektionstimmarna i historia är så få att lärarna i princip bara hinner tala om Förintelsen, och litegrann om tiden efter den.

– Det är en väldigt sorglig utveckling. Modern historia i all ära men ofta finns det jättemånga långa trådar tillbaka i historien som man kan nysta i för att hitta intressanta svar, där sambanden mellan äldre tider och samtiden är i fokus, säger han.

Kanondebatten är ett känsligt ämne, konstaterar Tobias Svanelid, men samtidigt tycker han att det finns en poäng i att ge människor i ett land någon sorts gemensamma nämnare när det gäller kunskapen om äldre historia. Fast då syftar han inte på fakta om vad som är sant och vad som är falskt, snarare på att lära sig ett antal fasta punkter i historien som kan vara utgångspunkter för en diskussion om vår förståelse för samband och hur samhället har utvecklats.

– Det tror jag saknas i skolan numera, vilket också är något jag funderar över inför mina program, alltså vilka förkunskaper jag kan räkna med att folk har. Ibland försöker jag till och med bolla med det som jag upplever som kollektiva missförstånd; det vi alla trodde om något men som inte stämmer när man gräver lite djupare, säger han och förklarar vad han menar:

– Många tror nog att kvinnor inte var involverade i äldre tiders krig, men det fanns många kvinnliga krigare på den tiden.

Tobias Svanelid gör ett program i veckan, 25 minuter långa, och bestämmer helt själv vad de ska handla om. Han ser sig inte som en ”supernördig historieberättare” utan försöker oftast hålla distans till de ämnen han tar upp. Men ibland är det svårt. Bland annat när han var i USA och gjorde ett reportage om svenskamerikaner.

– Jag känner mig lite impregnerad av det ämnet, säkert på grund av att min bror var med i en uppsättning av Kristina från Duvemåla som liten, men främst beror det nog på att det var så gripande att ta del av utvandrarnas berättelser. Alla känner ju till den här delen av vår historia och många är vi som har tittat på programmet Allt om Sverige, om svensk-amerikaner som kommer till Sverige för att uppleva sina rötter. Jag brukar aldrig gråta framför tv:n, men då blev jag otroligt berörd, säger Tobias Svanelid.

ur Lärarförbundets Magasin