Läs senare

Porträtt: Petter Askergren

Det glimmar till i de bruna ögonen och den djupa rösten får liv. När Petter Askergren kommer in på ämnet skolan, pratar han nästan lika intensivt som när han rappar. Det handlar om hur han själv upplevde sin skoltid men också hur han ser på dagens skola.

12 Jun 2013
Porträtt: Petter Askergren
Foto: Håkan Elofsson

Hans grundteori är att man inte kan bunta ihop alla barn, eftersom alla barn är olika.

– En skolklass är ju som en hel grönsaksdisk. Därför tycker jag att Jan Björklund är en idiot när han vill införa betyg redan i fyran. Då är man ju i en så fruktansvärt känslig fas, det är så lätt att bli knäckt och i värsta fall hamna utanför samhället.

Som Hanna, hans bästa kompis då han var i åtta–tioårsåldern. Hon som var fin ”som smycken i ett skrin” men som hamnade på glid, som han rappar i låten Minnen del 2 på nya skivan Början på allt.

Skivan släpptes under våren. Den är hans elfte fullängds-cd och markerar femtonårsjubileet på hans karriär som rappare. Flera av de självutlämnande texterna är rejält mörka, medan andra har ett driv, en vilja till förändring. Som Sitter på en dröm, där han ”har tusen skäl till att vilja sträva framåt och tusen skäl till att visa att jag kan nåt” och Håll om mig där han dömer ut ett samhälle där klasskillnaderna ökar igen och individualismen blivit ledord: ”vi har förlorat våran själ någonstans på färden” och ”mycket vill ha mer, det är
så vi bygger problem”.

Betyg är ett annat sätt att bygga problem, tycker han alltså.

– Det är ett så jävla ohumant tänk. Jag blir rosenröd när jag tänker på det.

Rosenrasande vill språkpolisen i mig först ändra till. Men det är ju en poet jag har framför mig, så varför skulle rosenröd vara en felsägning, i stället för ett nyskapande sätt att uttrycka ilska?

Rosenrodnaden grundar sig till stor del på att han minns sitt eget dåliga självförtroende, som han inte tror skulle ha blivit bättre med betyg redan i fyran, eller sexan för den delen.

– Jag kände mig akademiskt underlägsen, eftersom jag var ordblind, som man sa på den tiden.

I dag förstår han bättre varför det var så kämpigt i skolan. 2011 fick han den adhd-diagnos som blev förklaringen till varför han är så ”rastlös, kreativ och impulsiv” som han beskriver i låten Krafter från samma år.

Kanske var det i själva verket koncentrationssvårigheterna som gjorde att han hade svårt att lära sig läsa och skriva. Så tänker han numera, efter att ha läst Frank Smiths bok Läsning.

– Den vänder lite upp och ner på det där med inlärning, om hur man lär sig knäcka koden. Och jag märker ju själv att ju mer jag läser, desto bättre blir jag på det.

När det var dags för gymnasiet hade han streck i några ämnen, men betygen i jympa och bild drog upp snittet till 2,9. Nu kom hans mamma på att om han sökte humanistisk linje, där nästan bara tjejer gick, skulle han som kille få extra poäng.

Så kom det sig att den sextonåriga Petter hamnade i en klass på Södra Latin, där det inför 25 språkintresserade tjejer avslöjades att han inte visste hur man satte punkt och komma i en text.

Valet av humanistisk linje innebar att han skulle läsa fyra språk utöver svenska och engelska: italienska, latin, klassisk grekiska och kinesiska. Ungefär så fel det kunde bli, alltså. Ändå tycker han att det var ett genidrag av hans mamma att få in honom på Södra Latin. För han lyckades byta bort de fyra extra språken mot bild och någonstans i samma veva började han hitta sitt sätt att uttrycka sig genom att skriva egna rapptexter.

Foto: Håkan ElofssonDe första åren skrev han ”blasétexter på knackig engelska”, som han själv uttrycker det. Men så hände något avgörande. Efter några år med jobb som städare och diskare beslöt han sig för att läsa svenska, engelska och litteraturhistoria på Komvux. Och nu var det plötsligt roligt att plugga. Där lyckades han också få MVG på ett prov i litteraturhistoria.

– Det var banbrytande!

På Komvux läste han sin första hela bok, Pärlan av John Steinbeck. Läraren hade lyckats få honom att se samband mellan favoritämnet historia och litteratur. Att man i Pärlan kunde förstå tiden kring depressionen.

– Då blev det intressant att läsa.

Under en Londonresa drabbades han av hemlängtan och provade att skriva en rapptext på svenska. Och upptäckte att texten blev så mycket mer känslomässig.

– Jag har alltid haft lätt prata om känslor, mamma och jag har pratat om allt. Men det här var ännu mer kraftfullt!

Kanske beror det också på den mallade formen, sexton rader till ett tydligt beat. Rimmade. Då gäller det att välja sina ord. Det är något som fler skulle kunna ha nytta av, tror han.

– En tonårskille från en dysfunktionell familj som byggt ett hårt skal omkring sig lär ju inte berätta om hur han mår för socialtjänsten. Men i en rapptext kan det hända något. Och det i sin tur kan leda vidare till nästa steg.

Alltså kan det finnas behov av en instruktionsbok i rapptextskrivande. Alltså har Petter Askergren skrivit en sådan. Alltså heter den Sexton rader.

I den sätter han en hel hög av sina egna verser under lupp, berättar hur han gör när han skriver sina texter, förklarar vad han vill säga och vilka böcker som inspirerat honom.

Petters egen skrivprocess går till så att han under långa perioder samlar fraser, tankar och idéer i telefonen, tills det är dags att få ihop låtar till en ny platta.
Då sätter han av en månad till koncentreat skrivande, gärna någonstans där han kan skärma av sig från såväl dagligt kontorsarbete som familjeliv.

Nu kommer de där snygga och tänkvärda fraserna han samlat till användning. Men han tar dem inte rakt av, utan jobbar med att hitta synonymer.

– Ordsynonymer och meningssynonymer. Ordböcker är bland det roligaste jag vet!

Också hela berättelser som berört honom kan bli till låttexter. Som Gabriel García Márquez Kärlek i kolerans tid, som inspirerade honom till låten Längesen.

I sin bok visar han också hur man i rapptexter kan jobba med så kallade alliterationsrim (trapphus – kvart nu, orsak – solklart, för att ta exempel från senaste plattan) och hur man uppnår en starkare effekt genom att upprepa vissa ord.

Han hoppas att boken ska inspirera ungdomar både till att själva skriva och börja intressera sig för litteratur. Och att lärare ska tycka att den är rolig att använda.

– En dröm vore att den blev ett extra verktyg för lärare som vill göra skriv-övningar med ungdomar i skolan!

När han inte turnerar som artist tar skolbesöken en stor del av hans tid. Från början pratade han fritt om sina egna erfarenheter, men häromåret satte han sig ner och skrev ihop en sammanhållen föreläsning om hur han som ”knappt kunde skriva mitt namn” numera har språket som yrke och om hur han själv finner inspiration i böcker. Men också om att man måste finna sin egen väg.

– Jag förväntar mig inte att de ska rusa hem och börja läsa böcker direkt, men någon kanske ändå blir lite nyfiken.

Förra året gick han också en kurs i socialpedagogik på Tollare folkhögskola.

– Jag ville få lite mer kött på benen, så att jag kan uttala mig om olika saker i samhället.

Där skrev han också den uppsats han kallade Skrivandets helande kraft, utifrån en enkät på sin hemsida om hur människor använder sig av skrivande. Han fick stöd för sin tes:

– Skrivandet är helt enkelt jävligt viktigt för oss.

Namn Petter Alexis Askergren

Ålder 38

Familj Hustrun Michaela Fröstad, som driver en golfanläggning, barnen Alfons, 9 år, Lexus, 6 år, Vita 4 år.

Bor Lägenhet i Stockholm.

Läser Just nu läser jag faktiskt fantasy; Svavelvinter av Erik Granström. Han var en av de första
i Sverige i rollspelsvärlden och sådant var jag intresserad av. Annars är Pär Lagerkvists Dvärgen en favorit.

Lyssnar på Min egen skiva. Jag försöker lära mig mina texter, för att de ska sätta sig till sommarens turné.

Fritid Träning (så kallad SPR, Stark på riktigt) och utförsåkning. Och så har jag ett kreativt behov, så jag har börjat måla. Men bara på kul, för att det ger mig något.

Om han inte hade varit artist Konstvetare. Lätt! Jag tycker konsthistoria är väldigt intressant.

Aktuell Skivan Början på allt kom i april. Boken Sexton rader kommer i september.

ur Lärarförbundets Magasin