Ingår i temat
Samhället nästa
Läs senare

Orättvist att mens ska kosta

Det som började som en skoluppgift nådde långt utanför S:t Petri gymnasiums anrika murar. Kravet att mensskydd ska vara gratis har gett de fem eleverna medievana – på gott och ont.

23 Aug 2016

Foto: Emil Malmborg

En diskussion om den uppenbara orättvisan var redan igång i sociala medier, och för de fem eleverna tycktes det självklart att en förändring måste ske. Mens ska inte kosta, helt enkelt.

I spåren av sina äldre skolkamrater, som väckte frågan ett år tidigare, har elevgruppen i S:t Petri gymnasium i Malmö skapat uppmärksamhet med sin idé.

”Män betalar inte för att de är män. Varför ska kvinnor betala för att de är kvinnor?” var den fråga gruppen ställde på Facebook, med hänsyftning på att den som har mens inte kan undvara mensskydd, som därför borde vara kostnadsfria.

Det hela började inom skolans ämnesövergripande påverkansprojekt, som liksom varje år startade strax före jul. Eleverna i tvåan på samhällsprogrammet med beteendevetarinriktning har till uppgift att under fem veckor försöka förändra något i samhället.

Välj en engagerande fråga, utforma en plan, ett syfte och ett mål, och försök nå ut i media. Det är på riktigt! löd uppmaningen i projektbeskrivningen.

Eleverna Nicole Suarez, Alice Xiang, Ida Lyng Bengtsson, Alexander Herdesang och Iris Orfanidou i gruppen betitlad ”Mens ska inte kosta” gjorde upp en plan. De diskuterade sig fram till att det var bra att vara konkret och att sätta ett rimligt mål.

Deras krav blev att mensskydd, på samma sätt som kondomer, ska tillhandahållas gratis av UMO (Ungdomsmottagningarna) upp till 23 års ålder för dem som behöver det.

Projektgruppen la upp Facebooksidan Mens ska inte kosta. En skolkompis anlitades för att göra en logga: en binda från vilken blod droppar ner i en hög med sedlar. Och, viktigast, gruppen skapade ett formulär för en namninsamling.

Alexander Herdesang skrev en pressrelease, formulerad enligt de råd eleverna fått under en föreläsning vid projektets start.

När Alice Xiang hade skickat ut pressmeddelandet till både rikstäckande tidningar och lokalpress fick de genast napp. Tidningen Metro hörde av sig, det blev intervju och foton av de fem, uppställda i S:t Petri skolas anrika läroverkslokaler i barockstil.

– På bara några dagar hade vi fått 1280 namnunderskrifter på Facebook, säger Iris Orfanidou.

Stenen var i rullning. De blev fler tidningsintervjuer och medverkan i TV4:s Nyhetsmorgon. Trots att en professionell journalist och kommunikatör finns med som handledare i påverkansprojektet, hade eleverna inte riktigt kunnat förutse den mediala responsen. Personer och grupper, engagerade i liknande frågor om rättvisa mellan könen, hörde av sig till dem, också utomlands ifrån.

Men all respons var inte positiv. Både på Metros Facebook, där aktiviteten var anmärkningsvärt stor, och på gruppens egen, blev eleverna ifrågasatta. Kommentarerna handlade om att om kvinnor skulle få gratis mensskydd så borde män få gratis utrustning för att raka sig. Eller så hävdades att män borde få gratis mat, eftersom de äter mer.

– En sak vi har lärt oss, det är att om man sticker ut hakan, då får man räkna med reaktioner från andra som inte håller med, säger Ida Lyng Bengtsson.

Men gruppen har inbördes hanterat det negativa bemötandet genom att prata om det. När det har handlat om det de kallar hat, har de för det mesta avstått från att svara.

– Men vi har sett det som att alla kommentarer är bra, för det ger uppmärksamhet, säger Iris Orfanidou.

Mer sansade påpekanden har bidragit till projektets utveckling.

– Några hörde av sig och undrade varför vi inte inkluderade personer som inte definierar sig som kvinnor, men som har mens, säger Alexander Herdesang.

– Vi hade missat det, men vi menade inte att utesluta transpersoner. Så formuleringen om kvinnor och män gäller inte längre.

Projektveckorna är över sedan länge och annat skolarbete tar nästan all deras tid, men projektet lever vidare. Ännu har de inte nått sitt mål. Visserligen vann gruppen pris för bästa projekt, framröstade av eleverna i årskurs ett, på den mingelgala som traditionsenligt avslutar projektperioden. Men detta och den mediala uppmärksamheten till trots är namnunderskrifterna hittills för få för att eleverna ska få gehör för sina krav. Deras försök att komma i kontakt med chefen för UMO i Malmö för att framföra förslaget har hittills kommit på skam, och från Libresse, tillverkaren av mensskydd, har de fått beskedet att det inte är företagets sak att tillhandahålla produkter gratis.

Kampanjen bedrivs vidare utanför skoltid, men de fem är eniga om att de knappast skulle ha startat ett liknande projekt om det inte hade ingått i deras utbildning. Tiden skulle inte ha räckt och det hade varit svårt att veta hur de skulle göra för att lyckas, inte minst med pressmeddelandet.

– Vi fick veta hur vi skulle fiska upp intresset, att vi skulle skriva kort, och hellre säga att vi är fem ungdomar som engagerar oss, än att kalla oss skolelever, säger Alice Xiang.

– Fast samtidigt gav det stabilitet att vi har skolan bakom oss, tillägger Alexander Herdesang.

Utformningen av påverkansprojektet på S:t Petri skola varierar år från år. Detta år ingår ämnena samhällskunskap, sociologi och engelska.

Foto: Emil MalmborgRobin Bengtsson, lärare i samhällskunskap och psykologi, och Anki Axelsson, lärare i samhällskunskap, är båda för första gången involverade som handledare. De gläds åt elevernas engagemang och uppfinningsrikedom. Grupperna i de tre beteendevetarklasserna har tolkat uppmaningen att nå ut på olika sätt och projektens inriktning varierar.

Någon grupp samlade in över 80 par idrottsskor till nyanlända, en annan bjöd in nyanlända till fotbollsträning. Ytterligare en elevgrupp stod ute på stan och gav komplimanger till förbipasserande – ett uppskattat initiativ.

– Projektet blir ett bra tillfälle för eleverna att få göra något praktiskt. Samhällskunskapen är ju väldigt teoretiserad i kursplanen i Gy 11, säger Anki Axelsson.

– Här kan de ta upp samhällsfrågor i lite friare form och utgå från något som intresserar dem.

Robin Bengtsson anser också att påverkansprojektet skapar en bra variation i undervisningen. Många grupper visar en övertygande handlingskraft, men båda lärarna betonar att projektet ska ha en teoretisk bakgrund och inramning.

– Det är viktigt att de kan teoretisera det de gör, att de kan göra en analys och dra slutsatser, säger Robin Bengtsson.

Som alltid i samhällskunskap handlar det om att se samband mellan orsak och verkan.

– Eleverna ska presentera en frågeställning och en metod, men det är inte alltid de gör det, säger Anki Axelsson, aningen sammanbitet. Så skrattar hon till.

– Men det är ett roligt projekt.

Foto: Emil MalmborgVarje grupp måste lämna in en rapport där de redovisar analys, slutsatser och konsekvenser. Lärarna håller hårt på att rapporten måste vara fullgod, eftersom den utgör det främsta bedömningsunderlaget. Slutför gruppen inte rapporten, så hjälper det inte hur mycket medial uppmärksamhet eleverna lyckats få, eller hur mycket framgång de haft i sin påverkan.

– Det blir svårt att få igenom den teoretiska biten genom att vara med i tidningen, säger Anki Axelsson.

Karin Jannert-Romée, genuspedagog och lärare i samhällskunskap och matematik är projektledare för påverkansprojektet. Hon är väl medveten om att allt inte kan mätas mot kunskapskriterierna i ett projekt som tillåts ta sig egna vägar, även om det mesta som eleverna gör har stöd i kursplanerna.

– Men betygen är inte allt, det är också viktigt att eleverna märker hur skolan och samhället påverkar varandra.

Projektet är en obligatorisk del av utbildningen. Det är bra, anser Karin Jannert-Romée, för även om eleverna tvingas uppfinna ett projekt, så kan man se hur deras samhällsengagemang växer genom arbetet. Och det finns möjlighet att fortsätta med projektet som gymnasiearbete i trean.

Foto: Emil MalmborgProjektet Gratis mens som de nuvarande tredjeårseleverna Evelina Houghton och Cornelia Hägg startade i tvåan, har levt vidare på Facebook, nästan av sig självt. Då och då gör någon ett inlägg som delas och gillas, utan att de själva aktiverat sig.

– Det går att göra mycket bara genom att trycka skicka på Facebook, säger Cornelia Hägg.

Skolkompisarna bakom Mens ska inte kosta har inte sökt upp dem för att samarbeta, men de två tredjeårseleverna uppskattar att fler tar tag i frågan om gratis mensskydd.

Cornelia Hägg har fördjupat sig i relaterade frågor i sitt gymnasiearbete där hon nystar i orsakerna till att det är tabu att tala om mens. Och tillsammans med andra elever som valt att läsa genusvetenskap, ska hon och Evelina Houghton presentera en broschyr om rättigheter i det offentliga rummet. Bland annat tar de där upp rättigheten att ha mens utan att känna skam.

ur Lärarförbundets Magasin