Läs senare

Nyttig nutidskoll för svensklärare

21 Sep 2011

Vilket århundrade undervisar du i? Gunilla Molloy riktar frågan till alla svensklärare. Hon bygger på forskning som visar att många lärare undervisar som de själva blivit undervisade. Hon utmanar genom att fråga om vår undervisning har förändrats de senaste tio åren. Om ja, varför? Om nej, varför inte?

I boken Selma Lagerlöf i mångfaldens klassrum får vi en beskrivning av hur man kan arbeta med äldre texter i klassrummet, den lyfter fram vikten av lärarens didaktiska val inför och under varje textarbete. Vi följer fyra lärares arbete från fyra olika skolår. Alla arbetar de med texter av Lagerlöf. Lärarna använder verktyg som Gunilla Molloy länge har förespråkat för att leda in eleverna i texterna: loggbok, riktad skrivning, seriestrippar och dramatiseringar.

Författaren visar oss hur lärarna inkluderar läroplanens demokratiuppdrag i litteraturundervisningen. Loggboken ger läraren tillgång till den mångfald av tankar som finns i klassrummet, varje elev har möjlighet att göra sin röst hörd. Elevernas tankar och frågor får sedan forma undervisningen. Det är inget snack om att lärarna undervisar på 2000-talet.

Mest intressant är det när Gunilla Molloy lyfter fram de elever som är motvilliga till arbetssättet och valet av texter. En gymnasielärare hjälper de flesta elever till både uppskattning och djupare förståelse av Kejsaren av Portugallien genom att låta två texter av John Ajvide Lindqvist introducera boken, men en elev betackar sig denna läsning och föreslår att alla ska läsa Stephanie Meyers i stället. Om den här eleven får vi författarens reflektioner: Respekt för läspassionen, visst, men vårt uppdrag är mer än ”medhårsläsning”, vi ska också presentera texter som eleverna inte är vana vid. Jag känner verkligen igen mig i dilemmat och hade gärna läst mer om hur läraren hjälpte eleven att gilla Lagerlöf.

Av Gunilla Molloy får man intrycket att de flesta av landets lärare jobbar traditionellt med skönlitteratur, men med lärare som henne själv på lärarutbildningarna minskar i alla fall risken. Jag minns en näsbränna jag fick under ett litteraturseminarium när jag råkade påstå att serien om Vindsträdgården av Virginia Andrews var ett exempel på sämre litteratur som jag sträckläste som barn. Aj, vad jag fick jobba hårt för att få Gunilla att förstå att jag aldrig skulle sänka en elevs bokval, att det bara var en åsikt och inte en lärarfilosofi. Men hur vi ska hjälpa lustläsande elever till att lämna sina favoriter för ett ögonblick? Molloy är alltså fortfarande svaret skyldig.

Så vilket århundrade undervisar jag i? Jag vill gärna svara 2000-talet, men under läsningen har jag fått nya idéer och inspiration. Jag rekommenderar boken varmt till alla som vill göra en ”århundrade-koll” på sin litteraturundervisning.

Selma Lagerlöf i mångfaldens klassrum
Författare: Gunilla Molloy
Förlag: Studentlitteratur, 2011

ur Lärarförbundets Magasin