Ingår i temat
Tala! Lyssna!
Läs senare

Nyfiken publik får talet att lossna

Sjundeklassarna i Forshaga har övat sig på att tala under en hel termin. Nu är det dags att möta publiken – ett gäng ivriga ettor som vill veta allt om djuren i Lillskogen.

15 Sep 2013
Nyfiken publik får talet att lossna
Foto: Johan Eklund

Tre naturbrukselever står och skyfflar hö i en kohage i Mariebergsparken samtidigt som klass 7A och 7B på Forshaga Lärcenter går omkring och rekognoserar och förbereder sig inför dagens uppdrag. För två veckor sedan blev de guidade av lantbrukseleverna från Lillerudsgymnasiet i den lilla djurparken strax söder om Karlstad. De antecknade, funderade på vad de äldre eleverna berättade om djuren och vad de skulle vilja veta mer om.

I dag är det sjuornas tur att stå i centrum. Om en liten stund kommer klasser från årskurs F–2 för att gå på guidningstur med de större eleverna.

Rundturen i parken är finalen och en av många delar i ett ämnesövergripande projekt i svenska och biologi där eleverna har tränats i att tala och lyssna, argumentera och tala inför publik.

– Det här projektet har fått eleverna att känna att det är lite mer på riktigt än när de redovisar en vanlig skoluppgift muntligt. Jag tror att det är viktigt att det finns ett konkret mål att arbeta mot för att de ska förstå vikten av att lära sig det här, säger svenskläraren Penny Jakobsson.

Projektarbetet har bestått av mycket grupparbete och utspelat sig på lektionerna i svenska och biologi. Det har inneburit att eleverna har haft mycket tid på sig att arbeta med olika framföranden och lära sig vad som krävs för att göra en bra presentation. De har spelat djembetrummor för att lära sig att lyssna och känna in varandra, haft besök av en föreläsare i retorik och arbetat med muntliga redovisningar som föregåtts av research.

– Tanken har varit att eleverna ska känna sig trygga med att prata inför människor, att det inte ska kännas jobbigt och nervöst.

Lärarna har varit ansvariga för olika delar. Penny Jakobsson har varit med vid alla muntliga moment, även om de inte har haft direkt koppling till svenskämnet.

Regnet hänger i luften när alla sjuorna står samlade utanför ett stall. De har inplastade manuskort i handen. På dem finns kortfattad information om de olika djur de ska berätta om för eleverna i klasserna F–2. Det är bättre att använda stödord än att bara läsa en text rakt upp och ner, har de fått lära sig.

Penny Jakobsson påminner om att de ska börja på den station de blivit tilldelade och rotera som en klocka.

– Ni är värdar, tänk på att ni ska tala så att de förstår och tänk på att prata om det de verkar intresserade av. Kom ihåg att det är viktigt att anpassa sig till målgruppen!

De yngre barnen anländer och snart trängs ett 50-tal elever framför NO-läraren Niklas Hult som välkomnar dem. De yngre syns knappt bland de långa sjuorna men vissa har gula neonvästar på sig. Niklas Hult delar in dem i grupper, lika många små som stora. Två tuffa killar med keps är de första som ger sig av, tillsammans med två till synes blyga och förväntansfulla tjejer.

Sjundeklassarna Marika Bergman och Jennie Lindberg ger sig av till den lerigaste delen av parken.

– Här bor det ett Linderödssvin. Det finns 300 svin av det här slaget i Sverige och de trivs bäst om de får vara ute och böka i leran och skogen, säger Marika.

De små tjejerna hänger på staketet och ser sig omkring.

– Men, var är den då?

– Den kanske ligger och sover, säger Jennie och Marika och förklarar att den ofta är svartfläckig eller gråvit och sedan demonstrerar de svinets storlek genom att jämföra den med en trappavsats, som är placerad intill staketet. Linderödssvin är stora, visar det sig.

Tjejerna får syn på killingarna i hagen bredvid och hoppsar glatt i väg i den riktningen. Marika och Jennie följer efter.

I ett litet värmetempererat hus med fåglar och andra djur råder ordningsfullt kaos. Två grupper trängs men åhörarna lyssnar och ställer ivriga frågor.

Sjuorna beskriver hur marsvinen lever, att de är flockdjur och äter hö.

– Och maskrosblad! ropar en liten kille och berättar att han har marsvin hemma.

Här möter de även risfåglar som älskar att bada, undulaten som lägger fyra till sex ägg, den gröna pepagojan Pelle, en skrattduva och en zebrafink.

När dagens uppdrag är över blir det dags att grilla korv. Penny Jakobsson har stått vid kaninhuset och lyssnat på de olika grupperna. Hon är belåten med deras insatser. Totalt stod fem lärare utspridda vid de olika stationerna.

– Jag blev lite förvånad över hur väl de tog hand om de små. Men visst, de små barnen var nog lite för rastlösa ibland för att kunna ta till sig alla fakta, säger hon.

Hennes elever verkar också nöjda. De tyckte det var roligt och tror att förberedelserna under terminen har hjälp dem att bli bättre talare. De nämner föreläsningen om retorik som ett exempel.

– Då lärde vi oss att det finns olika sätt att prata på, att kroppsspråk och ögonkontakt med publiken är viktigt och hur man pratar så man hörs, säger Emelie Svensson.

Syftet med projektet har varit att arbeta med flera mål i det centrala innehållet i kursplanen. För svenska i årskurs sju till nio står det bland annat att eleven ska kunna hålla muntliga presentationer om ämnen hämtade från skola och samhällsliv och kunna anpassa språket och dispositionen till olika mottagare. De ska även lära sig hur man använder olika hjälpmedel för att genomföra redovisningarna. Eleverna i klass 7A och 7B har fått lära sig hur man gör en power point-presentation, bland annat.

– Jag tycker att vi har lyckats täcka in alla de målen. Och om man ser till kunskapskriterierna för årskurs nio så tycker jag att vi redan är en bra bit på väg, säger Penny Jakobsson.

Hon och hennes kollegor tycker att det finns många fördelar med att samarbeta ämnesövergripande i det här sammanhanget. Målen i kursplanerna i svenska och biologi har mycket gemensamt och när eleverna får mer lektionstid att förbereda sina redovisningar på blir de mer fokuserade och engagerade.

– Den här gången har presentationerna blivit mindre lösryckta och konstruerade och jag tror att det beror på att innehållet har kopplats ihop med ett annat ämne och innehåll. Dessutom har eleverna blivit bättre på att komma med positiv feedback när de har lyssnat på varandras framföranden, säger hon.

Det svåra i den här typen av arbete är bedömningen, konstaterar Penny Jakobsson. Dagens övning var inget test eller något som kommer att bli avgörande för betygen eftersom lärarna inte kunde följa eleverna under hela guidningsturen.

– Vi kommer att sätta oss ner och prata igenom hur vi upplevde deras prestationer vid de olika stationerna, och sedan sammanväga det med deras andra insatser under terminen.

Det övergripande målet med övningarna är att förbereda eleverna inför de muntliga proven i årskurs nio, men även inför resten av livet. Under utvecklingssamtalen har de involverade lärarna pratat med eleverna om deras prestationer och vilka styrkor de har visat upp under arbetets gång.

– Vissa utmärkte sig som bra på att jobba och prata inom gruppen medan andra kanske var bra på att leda gruppen. Och båda egenskaperna är sådana som exempelvis kan vara bra att ta upp i en jobbansökan och bra att vara medveten om, säger Penny Jakobsson.

ur Lärarförbundets Magasin