Ingår i temat
Läslyft pågår!
Läs senare

När mellanrummen talar

Medveten läsundervisning lyfter elevernas läsförståelse. Det gäller särskilt argumenterande texter.
– Vi ser att läsundervisning behövs även i högre årskurser. Men lärarna behöver redskapen, säger Christina Olin-Scheller, forskare vid Karlstads universitet.

08 Sep 2014
När mellanrummen talar
Illustration: Helena Davidsson Neppelberg

Resultaten i den senaste Pisaundersökningen visade bland annat att svenska elever har problem med att ”läsa mellan raderna”, det vill säga att tolka det de läser. Två svenska forskare som satsar på att utveckla läsundervisningen är Christina Olin-Scheller och Michael Tengberg vid Karlstads universitet.

Det är inte bara svensklärare som behöver redskap för läsundervisning. Alla lärare måste kunna undervisa om tolkande läsning, understryker Christina Olin-Scheller.

– Det finns ingen text där allt står. Allt måste tolkas. Om du inte tillägnar dig kunskap om mellanrummen, så blir du väldigt begränsad. Det är ett demokratiskt problem.

Forskarnas roll har varit att pröva effekter av olika undervisningsupplägg. Under tre år, från sjuan till nian, har de följt tio högstadie­klasser i Värmland. De har regelbundet träffat deras och andra lärare för att planera och diskutera gemensamma lektionsupplägg, som lärarna sedan genomförde på hemmaplan i klassrummet. Upplägget gav flera vinster – samtidigt som forskarna kunde forska, så fick lärarna en gedigen kompetensutveckling.

De flesta svensklärare arbetar nog med läs­förståelse i klassrummet, påpekar Christina Olin-Scheller. Däremot var lärarna de träffade ganska ovana vid att undervisa explicit om olika lässtrategier. De hade heller inte så stora kunskaper om sådana strategier.

Modellen de använde kallar Christina Olin-Scheller och Michael Tengberg för DSU, dialogisk strategiundervisning. Christina Olin-Scheller beskriver den som ett paket med explicit undervisning om lässtrategier, återkommande samtal om texterna och utmanande skrivuppgifter. För att få med alla elever arbetar man i mesta möjliga mån kollektivt, i helklass eller i grupper. Läraren introducerar en strategi
i taget, från början med mycket stöd, som hon eller han undan för undan släpper. En viktig del i upplägget är att läraren tydligt modellerar för eleverna hur en van läsare tänker.

Christina Olin-Scheller understryker flera gånger att strategierna bara är verktyg för att nå en fördjupad läskompetens, och inte ett mål i sig. Men eleverna ska lära sig att själva välja lämpliga strategier och kunna använda dem.

I sjuan låg fokus på skönlitteratur och eleverna läste noveller. De båda forskarna valde ut sju relevanta strategier att utgå ifrån: summera, göra förutsägelser, värdera och ta ställning, ställa frågor till texten, visualisera och tänka i bilder, jämföra texten med andra texter samt hitta luckor och göra inferenser. Läraren läste ett stycke i taget högt för hela klassen, och berättade till exempel vilken bild hon eller han fick i huvudet eller vilka andra texter hon eller han associerade till.

Lärarna de träffade var vana vid att prata om skönlitteratur i klassrummet. Betydligt mindre bekväma var de med argumenterande text. I skolan är det inte så vanligt att arbeta med att tolka den typen av texter. Oftare låter läraren eleverna skriva insändare eller liknande, menar Christina Olin-Scheller.

Undervisningen om argumenterande text skiljer sig lite från den om skönlitteratur. Bland annat krävs andra läsförståelsestrategier. Forskarna valde ut de tre strategierna identifiera, summera och värdera. Det går ut på att man först identifierar tes, argument och motargument. Därefter summerar man texten och försöker få syn på strukturen. Till sist värderar man argumenten tillsammans och ser om de är hållbara och hur väl författaren har lyckats övertyga läsaren.

Den argumenterande texten hänger ihop mer, vilket gör det svårt att läsa och kommentera ett stycke i taget. Därför måste man läsa och modellera hela texten på en gång. Eftersom lärarna i studien använde autentiska texter, hämtade ur verkligheten, så var texterna heller inte alltid så tydliga.

– Det var en utmaning i sig att tillsammans fundera på vad som egentligen var tesen och argumenten, säger Christina Olin-Scheller.

En fallgrop är att man lätt hamnar i att diskutera innehållet i en brännande text i stället för texten och hur författaren lyckas med sina intentioner. Att de argumenterande texterna engagerar eleverna och anknyter till deras livsvärld är absolut nödvändigt, betonar hon. Ämnen som gick hem i Värmland var exempelvis vargfrågan och bråket runt privatskolan Lundsberg.

Genom för- och eftertester undersökte forskarna om undervisningen gav någon effekt. Det visade sig att de svagare eleverna blev tydligt bättre på att förstå skönlitterär text efter läsundervisningen. När det gällde argumenterande texter var strategierna effektiva för hela elevgruppen. Även här var det dock de svagpresterande som gjorde den största vinsten och höjde sig mest.

Det visade sig också att eleverna i studien klarade sig bättre på det nationella provet i svenska än kontrollgrupperna. Det ser Christina Olin-Scheller som ytterligare ett kvitto på att undervisningen faktiskt verkar ge effekt.

Redan innan projektet är slutfört kan alltså Christina Olin-Scheller säga att den här typen av undervisning ger resultat, i synnerhet för elever som är svaga läsare. Nu återstår att hitta varianter som också utmanar de starka läsarna, till exempel genom att välja olika texter, andra genrer eller annat innehåll.

– Annars kan det bli dötråkigt för dem att sitta i klassrummet, om de redan har strategierna.

Hon tycker att det är viktigt att modellen får spridning. Nästa år planerar projektgruppen därför att ge ut en antologi om lässtrategier. Dessutom vill hon lyfta fram sättet de jobbat på tillsammans, forskare och lärare. Det blev en kraftfull kompetensutveckling.

– Det har varit hemskt roligt och givande. Det skulle kunna ligga till grund för en modell för fortbildning.

Förhoppningsvis kan Christina Olin-Schellers och Michael Tengbergs forskning också bidra till att Pisaresultaten lyfter. Christina Olin-Scheller vill dock tona ner förväntningarna.

– Haha, vi mäter inte riktigt samma saker. Men oavsett Pisa så har samhället mycket att vinna på att de som lever och verkar i samhället är duktiga läsare.

Christina Olin-Scheller är projektledare för projektet Läsa mellan raderna – att undervisa om och utveckla avancerad läsförmåga i skolan. Metoden de använder, dialogisk strategiundervisning, är inspirerad av de amerikanska forskarna Duke och Pearson. Till projektet, som drivs av Karlstads universitet, är åtta forskare knutna på hel- eller deltid.

ur Lärarförbundets Magasin