Läs senare

När kryddorna hotar ta över

av Daniel Sandin
16 Okt 2017
16 Okt 2017

Det finns dagar då man misströstar som lärare. Ni vet sådana där dagar då allt känns hopplöst, då det känns som om man harvar runt i en kladdig, illaluktande soppa. En sörja som serveras i överdimensionerade sopptallrikar av bistra mattanter med blickar som inte kan missförstås: tallriken ska slickas ren.

Låt mig ta ett exempel. De där digitala lärplattformarna vi alla känner till. De där som finns i så många skepnader, alla med goda ambitioner om pedagogiska förbättringar, ökad tydlighet, lättare kommunikation och kanske till och med tidsbesparingar. Men som så ofta leder oss in i en gränd av otaliga skärmtimmar, trötta ögon och ett oräkneligt antal musklick. Allt för att man förväntas dela planeringar, lektionsanteckningar, powerpoints, stenciler och resultat med eleverna.

Medan tiden rinner iväg härsknar soppan. Ibland känns det som om lärplattformarna är konstruerade för distansundervisning, som om vi inte hade några riktiga lektioner.

Men eleverna vill ju ha det så. För det är onekligen bekvämt att få allt serverat. Och skolledarna vill ju ha det så. Vi har köpt ett system, och då måste vi använda det – hur skulle det annars se ut? Ja, hur skulle det se ut?

Daniel Sandin

Titel: Gymnasielärare i svenska, historia och religionskunskap på Katedralskolan i Lund.

Har skrivit: Den pedagogiska fackboken Dokumentation för lärande, Studentlitteratur.

Gör på fritiden: Leker, läser, skriver och drömmer.

Viktig bok: Utvandrarna av Vilhelm Moberg.

Det bästa jag vet: Mina barns skratt.

Diktrad jag gillar: ”Av det skälet att den aldrig skulle återkomma var det en minnesvärd dag” (Werner Aspenström).

Ibland är det viktigt att stanna upp. Fundera på vad man gör och varför. Vad händer om man sätter soppan på spisen igen? Låter den koka ner rejält så att bara själva essensen i läraruppdraget finns kvar: kunskapsförmedlingen. När allt kommer omkring är det vad allt handlar om. That’s the shit, som några av mina elever skulle uttrycka saken. Allt det andra är bara tillsatser, avsedda att göra soppan godare och bättre. Deras existensberättigande bygger på att de lyckas framhäva essensen, själva kunskapen. Ofta gör de det, men faktiskt inte alltid. Och då bör man stanna upp en stund och fundera. Eller rättare sagt man måste. Det är ens skyldighet.

Så, vad händer när vi lägger ut all information till eleverna på lärplattformen? Ökar deras motivation att komma på lektionerna? Kommer incitamenten att anteckna vad vi säger på lektionerna att öka? Kommer de lära sig god studieteknik, att strukturera sin tillvaro, att ta ansvar? Kommer de lära sig använda en kalender? Vilken kunskap vill vi förmedla genom vår service till dem? En service som för övrigt ofta stressar oss själva mycket och reducerar vår faktiska tid med eleverna? Vad är egentligen mervärdet för den stora gruppen elever? Lär de sig mer – eller mindre?

Frågorna måste ställas. För till syvende och sist finns det bara ett uppdrag: att förmedla kunskap. That´s the shit.

ur Lärarförbundets Magasin