Läs senare

Modersmål med högre mål

Att barnen blir bäst i klassen när de börjar i den statliga skolan ses bara som en positiv bieffekt. I byn Para i Bangladeshs bergsområde är modersmålsundervisning främst en fråga om identitet och självkänsla.

21 Sep 2011
Modersmål med högre mål
Foto: Patrik Sjödin och Niklas Arevik

Det stampade lergolvets lukt av jord och gödsel blandas med bambuväggarnas svaga trädoft. På ett kort kommando från Chandana Tripura intar femton femåringar förväntansfullt sina platser på golvet, som täckts med en orange presenning. Det är tidigt, men hettan ligger redan tung över plåttaket och letar sig in genom de små fönsterlösa gluggarna på Aladhan Ankur Pri-School i byn Para belägen i Chittagong Hill Tracts, eller CHT, ett bergsområde i sydöstra Bangladesh.

Chandana Tripura har arbetat som modersmålslärare här sedan skolan byggdes för fem år sedan, och är själv uppvuxen i byn som ligger fem nervpåfrestande timmar med bil från Chittagong, landets andra största stad.

– För tolv år sedan hade vi inte ens något skriftspråk. Nu använder vi det romanska alfabetet för att kunna lära barnen att läsa och skriva på sitt modersmål, säger Chandana Tripura.

Modersmålsundervisning är i Bangladesh betydligt mer än en pedagogisk eller skolpolitisk fråga. För minoritetsfolken handlar det om rätten till sin kultur, sin historia, sin mark, sin religion och – naturligtvis – sitt språk. De statliga skolorna tillåter inga andra språk än det offi ciella språket Bangla, och konflikten Foto: Patrik Sjödin och Niklas Arevikmellan den muslimska majoriteten och de små buddistiska minoritetsgrupperna i CHT har djupa rötter med många bottnar.

Vår kombinerade guide och tolk, Shubha Ranjan Tripura, arbetar i vanliga fall som en sorts inoffi ciell lärarutbildare för den ideella organisationen som organiserar och fi nansierar dessa lokala ”byskolor” helt utan statlig inblandning. Utrustning, böcker och lärarlöner bekostas av bistånd från Rädda Barnen, och själva skolbyggnaderna byggs av byborna själva.

Anika Rabbani är samordningsansvarig för Rädda Barnen i Bangladesh, och arbetar för att stärka minoritetsspråkens ställning i skolorna i bland annat CHT.

Rädda Barnens modersmålsprojekt är ett resultat av en språklig folkrörelse som startade när Bangladesh blev en del av Pakistan, då urdu tvångsinfördes som offi ciellt språk i landet. Sedan självständigheten 1971 har man dock inte lärt sin egen läxa, utan tillämpar samma kolonialpolitik gentemot de egna minoritetsgrupperna.

– Bara i CHT finns över 30 olika modersmål, alla med sitt eget skriftspråk. Ändå är läroplanen helt anpassad efter Bangla. En bengalisk lärare får arbete i CHT utan att kunna tala samma språk som barnen. Så vårt kortsiktiga mål är att erbjuda eleverna modersmålsundervisning i ett år innan de börjar i den statliga skolan, berättar Anika Rabbani.

Mer långsiktigt är målet att få in egna kursplaner för dessa språk i den nationella läroplanen. Men trots en mer välvillig inställning från myndigheterna de senaste åren är detta fortfarande avlägset.

– De vill skynda långsamt. Vilket här innebär att ingenting händer över huvud taget! Byn Para ligger i ett avlägset hörn av CHT och har omkring 500 invånare. Skolan är lätt att hitta till, ensamt belägen uppe på en kulle med milsvid utsikt över ett av Sydasiens vackraste och mest orörda områden.

Som svensk slås man av den genomgående läskunnigheten bland femåringarna, särskilt förvånande i ett land med en analfabetism på över 60 procent. Chandana Tripura förklarar detta med ett stolt leende.

– Vi är knappast representativa för Bangladesh. I den statliga skolan hamnar eleverna härifrån varje år på plats ett, två och tre i sina klasser, säger hon, väntar in översättningen och fortsätter:

– Det handlar om en stolthet över sin kultur och sitt språk. Jag tror också att det beror på att vi har en glädjefylld undervisning som gör barnen motiverade.

Chandana Tripura har ingen formell lärarutbildning, men uppfyller ändå det behörighetskrav som ställs på kvinnliga lärare i Bangladesh: att ha avslutat grundskolans tionde år. För män är det obligatoriskt med lärarutbildning.

– Men jag har tränats av Shubha, säger hon och nickar mot tolken. Och vi lärare i CHT träffas dessutom en gång i månaden för att fortbilda oss.

Därför kommer hon inom kort att vara berättigad till den högre ersättningen för erfarna lärare på 300 taka mer i månaden, totalt 1800 taka. Det motsvarar 180 svenska kronor.

För detta undervisar hon tre timmar om dagen sex dagar i veckan. Förutom läsning och skrivning har hon ämnena matematik och närmiljö. Men skoldagarna saknar schema och ämnena går in i och avlöser varandra.

– Jag är jätteglad att få gå i skolan. Det roligaste är att skriva, säger femåriga Sina, som efter moget övervägande låter stoltheten besegra blygheten och visar upp sitt papper med det romanska alfabetet prydligt nedtecknat, och som känns besynnerligt välbekant mitt inne i en djungel omgiven av miljonstäder och stater med för en västerlänning obegripliga skriftspråk som bangla, hindi, nepali och burmesiska.

Chandana Tripura berättar att Sina är mycket duktig, men att världen är så orättvist beskaffad att det inte spelar någon roll. Enligt all tillgänglig statistik får hon sluta skolan efter femte klass, då den blir avgiftsbelagd, för att bidra till familjens försörjning.

Men kanske kan det sociala arvet brytas. Kanske kan Sina med hjälp av Rädda Barnen och andra välgörenhetsorganisationer, få möjlighet att fortsätta skolan, läsa på Secondary och Higher Secondary School. Kanske kan hon bli den första från ursprungsbefolkningen i Chittagong Hill Tracts som får chansen att läsa på universitet.

Bangladesh i siffror

  • 165 miljoner invånare, världens mest tättbefolkade land. Vann sin självständighet från Pakistan 1971 efter blodiga strider.
  • Huvudstad: Dhaka (15 miljoner invånare).
  • Officiellt språk: bangla (bengali).
  • 85 procent är muslimer, de största minoriteterna är hinduer, 13 procent, och buddhister, 2 procent.
  • BNP per capita: 4 500 kronor (Sverige: 336 000 kronor).
  • Medellivslängd: 64 år.
  • Läs- och skrivkunnighet: under 40 procent. Bland kvinnor under 30 procent.
  • Mindre än en halv procent av befolkningen har tillgång till internet.
  • 2010 gav Sverige 257 miljoner kronor i bistånd till Bangladesh, varav nästan en tredjedel gick till utbildning.

Anmärkning: I texten används beteckningen bengaler för att särskilja den muslimska majoriteten i Bangladesh från de buddhistiska minoritetsgrupperna. Bangladeshier är mer korrekt för att beskriva befolkningens nationella tillhörighet.

ur Lärarförbundets Magasin