Läs senare

Mina modiga elever

17 Okt 2016

Foto: Sara JohariJag vill berätta för er om några elever som jag är väldigt stolt över.

Men först lite bakgrund. Så länge jag arbetat som lärare har jag upplevt muntliga redovisningar som väldigt jobbiga. Ja inte mina egna då, utan elevernas. Ni vet, alla de där tillfällena när vi lärare ger eleverna någon form av uppgift som ska presenteras muntligt. Nåja, ”alla de där”, är en överdrift. För så många presentationer blir det trots allt inte. Eleverna är många, lektionerna få och muntliga anföranden tar tid. Det blir således inte så mycket tid att öva och de redovisningar som väl blir av blir desto viktigare. Det vet eleverna. Ett betyg kan rent av hänga på en enda muntlig presentation – som vissa elever är så nervösa inför att de vill kräkas. Knappast de bästa av förutsättningar för att prestera.

Det är ganska märkligt, faktiskt. För alla vi som jobbar i skolan vet att dessa elever finns. För några år sedan beställde UR en undersökning där resultatet visade att nästan 20 procent av eleverna på högstadiet och gymnasiet nån gång funderat på att stanna hemma för att slippa en muntlig presentation. Det är många elever och de flesta får aldrig någon hjälp.

Man brukar tala om talängslan, eller ännu bättre: talrädsla. För det handlar om en konkret rädsla att tala inför andra, inget annat. Det är klart att en sådan rädsla hämmar de elever som upplever den. Många gånger misslyckas eleverna med sina presentationer i ämne efter ämne. Kanske får de till och med lägre betyg bara på grund av en enda bristande förmåga. Kanske går de slutligen ut skolan med sin rädsla kvar, för att sedan behålla den resten av livet.

Ja det hela är mycket märkligt. För till saken hör att det inte är särskilt svårt att hjälpa eleverna. Med rätt kunskap och rätt förutsättningar finns det stora möjligheter att bli kvitt talrädsla, och det finns ingen plats som är mer lämpad för detta än skolan. Talrädsla uppkommer under skolåren och bör naturligtvis behandlas under skolåren.

För några år sedan tog jag initiativ till en särskild kurs för talrädda elever. Med de kunskaper jag förvärvat och med den motivation eleverna har att bli kvitt sina besvär tar vi oss an deras talrädsla. Med flera års genomförda kurser i bagaget kan jag lova eleverna att det kommer att fungera. De kommer oftast inte att slippa sin nervositet helt, men de kommer att uppleva en avsevärd förbättring, och det kommer att märkas i alla ämnen. Men för att det ska fungera måste de också lova en sak – och det löftet måste de främst ge sig själva: de måste vara beredda att utmana sig själva och konfrontera sin rädsla. Det är jobbigt. Det krävs mod. Men de gör det. Och jag är så stolt över dem!

Daniel Sandin
Jobbar som
Gymnasielärare i svenska, historia och religonskunskap på Katedralskolan i Lund.
Yrkeserfarenhet Arbetat på gymnasiet sedan 2000.
Har skrivit Den pedagogiska fackboken Dokumentation för lärande, Studentlitteratur.
Gör på fritiden Leker, läser, skriver och drömmer.
Viktig bok Utvandrarna av Vilhelm Moberg.
Det bästa jag vet Mina barns skratt.
Diktrad jag gillar ”Av det skälet att den aldrig skulle återkomma var det en minnesvärd dag” (Werner Aspenström).
Pedagogiska ledord Tydlighet, rättvisa och lyhördhet.
Twittrar på @daniel_sandin

ur Lärarförbundets Magasin