Läs senare

Medryckande om möjlig läsutveckling

27 Mar 2017

Jag har läst en bok om hur man utvecklar elevers lässtrategier så att de, i sina studier, vill, vågar och kan arbeta aktivt med olika texttyper. I min läsning använde jag en av de metoder som boken beskriver. Först tittade jag på framsidan. Titeln Mötet med texten – inkluderande läsundervisning, lockar eftersom jag tillsammans med mitt arbetslag deltar i Skolverkets läsprojekt Läs- och skrivportalen. Däremot vet jag inte vad jag ska tänka om framsidans bild på en bokläsande ungdom med huvan uppfälld. Ska den utmana? Provocera? Inkludera?

Jag vänder på boken och läser baksidestexten som berättar att jag ska få ta del av metoder och tips om hur man kan hjälpa unga att utvecklas som läsare. Dessutom ska jag få läsa om den framgång och de tillkortakommanden som författaren har upplevt i sitt eget arbete som svensklärare, och nu känns det bättre. Sista stoppet blir att titta igenom innehållsförteckningen så att jag får en övergripande bild av bokens upplägg och därefter är jag redo.

Det som sedan följer är en berg- och dalbana av känslor. Igenkännande. Glädje. Irritation. Aha-upplevelse. Jag känner mig inspirerad och skriven på näsan i en underlig kombination. Men när jag når sista sidan och läser Jenny Edvardssons slutord är jag tacksam för att jag fått möjlighet att läsa boken.

Mötet med texten – inkluderande läsundervisning
Jenny Edvardsson
Lärarförlaget

Så, vad gör mig glad? Det är entusiasmen med vilken författaren går in för att göra läsare av sina elever. Hur hon vill smitta dem med sin egen läsarglädje som hon upptäckte i unga år. Jag blir inspirerad av de tips och idéer som hon delar med sig av. Vissa teorier och modeller känner jag igen, andra är nyheter. Jag fastnar till exempel för en redogörelse av Aidan Chambers boksamtalsmodell, men också för det hon skriver om vikten av goda relationer och inkludering eftersom det i klassrummet finns lika många unika individer som det finns namn på klasslistan. Det ställer krav på oss pedagoger, men det blir möjligt med metoder av det slag som återfinns i boken.

Men vad gör mig irriterad? Jo, jag upplever att det finns en underton i texten av att allt är så enkelt. Jenny Edvardsson lovar förvisso att berätta om sina tillkortakommanden, och vi får några sådana, men mest handlar det om framgång. Det mesta går så lekande lätt och det är alltid lugn och ro på hennes lektioner. Ingen verkar ha med sig något jobbigt i bagaget som behöver tas hand om. Och ingen har glömt sin penna. Det blir lite för bra för att vara sant. Och där hade hon kunnat tappa mig. Men det gör hon inte för vi får inte glömma igenkännandet och aha-upplevelserna som till slut gör att mitt exemplar av Mötet med texten – inkluderande läsundervisning är fullt av små ”info flags” för att påminna mig om tips och idéer som denna lilla skrift givit mig och som jag kommer att använda mig av i min egen undervisning. Så till sist kan jag konstatera att hon nått sitt mål.

Lovisa Skoog, lärare i svenska, historia och religion på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke.

ur Lärarförbundets Magasin