Läs senare

Med kartan i centrum

Att ha kartan som utgångspunkt är självklart i geografiundervisningen, tycker Jimi Nilsson på Folkungaskolan i Linköping. Han använder digitala kartor i klassrummet.

17 Sep 2009

September 2008. Platsen är den stora gatan Las Ramblas i Barcelona, Spanien. SP-klassen från Folkungaskolan börjar just sin vandring i arkitekten Antoni Gaudís fotspår, för att se hans organiska byggnader. Den guidade vandringen är sex kilometer lång. Gruppen följer kartan. Mitt bland de vanliga trista hyreshusen gungar det till. Ett av husen är Gaudís skapelse Casa Milá, i folkmun ”La Pedrera”, stenbrottet, vars väggar böljar som förstenade havsvågor.

Efter en stunds ytterligare vandring händer det något bland husen igen. Det är Casa Batllós ymniga växtlighet som blommar i den grå betongen. De stora fönstren gapar som gäspande munnar. Framme vid slutmålet tornar den mäktiga men oavslutade katedralen La Sagrada Familia upp sig med sina spindellika torn.

De som ledde SP-klassens Gaudívandring förra hösten var inga vanliga turistguider, utan elever på samhällsprogrammets internationella inriktning. De skapade guideturen i förväg för sina klasskamrater – utan att vara på plats. Byggnaderna läste de sig till och la själva ut på en karta som de gjort i Google Maps. Det mesta tog elevguiderna med i beräkningen. De var inne i Google Earth 3D för att se topografin, hur backigt det är i Barcelona. De markerade lämpliga restauranger och taggade dem med bilder och länkar till restaurangernas hemsidor. Det enda eleverna inte kunde förutse var värmen, som krävde betydligt fler raster än de inplanerade.

Resan till Barcelona var ett samarbete mellan ämnena geografi, samhällskunskap, religion och kulturhistoria. Klassens geografi lärare Jimi Nilsson berättar engagerat om att låta eleverna göra egna kartor.

– Det fungerar fantastiskt bra! Man lär sig något om en ort innan man har varit där. De skapar sig en mental kartbild och får en uppfattning om rummet.

Jimi Nilsson undervisar i geografi och samhällskunskap på Folkungaskolan, ett gymnasium i Linköping. Dessutom undervisar han blivande lärare i kartografi på Linköpings universitet. Han brinner för geografi ämnet.

– Det har jag gjort sedan barnsben.

Sin bakgrund har Jimi Nilsson i musikbranschen, som musiker och ljudtekniker. Han blev musikproducent för att få resa mycket. I fem år bodde han i London och reste över hela världen – tills han tröttnade.

– Jag ville se nya platser. Men så småningom började jag avsky transporterna. Jag tycker inte om att resa när man inte kan se något.

För Jimi Nilsson är kartan det bästa redskapet i geografi undervisningen – särskilt om man vill jämföra platser. Man kan aldrig få samma information från en uppslagsbok som genom att jämföra olika typer av kartor.

Därför börjar A-kursen i geografi på Folkungaskolan med en grundkurs i kartografi. Eleverna lär sig kartsymboler och att tolka kartan. Ofta lägger Jimi Nilsson upp det i form av en resa, med frågor som: ”Du reser 28 grader syd och 35 grader öst och hamnar i landets största stad. Vad heter den?” Sedan kan man fortsätta med följdfrågan vilken som är den bästa resvägen därifrån.

– Då måste de kunna gradnätet, symbolen för stora städer och punkt-, yt- och linjesymboler. De lär sig också att se om staden ligger vid kusten eller vid en järnväg till exempel. Viktigare än att de lär sig utantill är att eleverna snabbt börjar använda kartan själva, påpekar Jimi Nilsson. Traditionella kartböcker använder han bara när eleverna ska få en snabb uppfattning om något, för att sedan gå vidare. Eleverna är ovana vid att slå i böcker och vet inte hur man söker. Själv använder han bara digitala kartor som Google Maps och Google Earth i undervisningen.

– Digitaliseringen har revolutionerat geografi undervisningen!

Google Earth ger en fantastiskt bra överblick, tycker han. Där kan man se topografi, landskapsbilden runt en stad, man kan undersöka vilken affärsverksamhet som fi nns i staden. Då kan man också se om man har det utbud som behövs för att hålla en stad i rörelse. Genom att se vilka företag som fi nns, så kan man se om staden är en industristad eller tjänstestad.

– Med hjälp av kartan kan man analysera hur staden kommer att klara sig i framtiden – behöver den ställa om sin produktion?

Att arbeta med elevernas föreställningar om omgivningen och hur den är uppbyggd, alltså deras mentala kartbilder, är centralt. I A-kursen brukar eleverna få rita en karta över sin skolväg. Det blir en mental karta över hur de tar sig från hemmet till skolan. När de sedan tittar på Google Earth så blir det tydligt att de inte riktigt har någon uppfattning om var saker ligger i för hållande till varandra.

– Det är roligt att se vad de poängterar mest och vad de upplever som viktigast. De platser där man rör sig mest får ofta större utrymme.

Samma övning skulle man mycket väl kunna göra i grundskolan, anser han. Det är bara att bestämma vilken nivå man vill lägga det på. Man kan leka med en Linköpingskarta i Google Maps och låta barnen ta en stadsdel var, markera viktiga saker och kanske göra en egen guidetur. Sedan kan de lägga ihop alla kartor och få en bild över staden.

Jimi Nilsson skulle gärna se att man jobbade mer med att utveckla elevernas mentala kartbild i grundskolan. Det kan man göra även med små barn, poängterar han.

– Små barn har ännu mer en tendens att förstora det som är nära. Man behöver inte säga att det är fel, utan prata om varför det blir så. Det behöver heller inte vara dåligt att hålla på med namngeografi och blindkartor, som man ofta gör på lägre stadier. Men det är inte så viktigt att lära sig namnen på alla huvudstäder. Viktigare är att veta varför städerna ligger där de ligger och varför det finns landsgränser. Det kan vara bra att känna till de största städerna, floderna och sjöarna i Sverige, att veta hur det ser ut i olika landskap och varför det ser ut så.

– Att ha en allmän grund om Sverige är bra. Då kan man lätt överföra det på andra länder.

Paradkursen på Folkungaskolan är Geografi B, som ligger till grund när skolan för andra gången ska ansöka om att få ordna en spetsutbildning. Den är ett samarbete med Linköpings universitet och handlar om lokal, regional och global utveckling, med Linköping som utgångspunkt. Eleverna får lära sig vad som behövs för att staden och regionen ska kunna utvecklas och hävda sig i regionen och den globala konkurrensen. Kartorna är centrala, från kartor över staden Linköping till administrativa kartor, till exempel fastighetskartor, där man kan se olika intressegränser.

I samband med det brukar eleverna få göra egna samhällsplaneringskartor över ett område i kommunen som är på förslag att bebyggas. De arbetar i grupper som får göra var sin plan för platsen. Då skapar de visioner för området, som vilken typ av hus ska det vara, vilka människor ska bo där, vad vill de ha.

– En gång skickade vi ner ett förslag till stadsbyggnadskontoret och fick bra feedback. Vi ville att de skulle ta hänsyn till några ekar som fanns i området.

Många vill göra geografi ämnet till ett miljöämne. Det tycker Jimi Nilsson är synd. För honom är nog kärnan i ämnet att förstå varför platser uppstår och varför de försvinner – civilisationers uppgång och fall. Vissa saker består, men varför? Frågor om lokalisering är centrala – ”varför låg det en gruva här?” – men också ”varför försvann den?”. Att få syn på att alla platser konkurrerar om sin existens. I dag är det ekonomiska krafter som styr, tidigare var det annat.

– Då lär man sig förstå sin hembygd och vad man ska göra för att den ska bestå.

ur Lärarförbundets Magasin