Läs senare

Med bilden som källa

Hur lekte man på 1500-talet? Sven Skoog låter sina elever leta ledtrådar i ett konstverk.

14 Sep 2015
Med bilden som källa
Källkritik. Hur tillförlitligt är ett konstverk som historisk källa? Läraren Sven Skoog låter sina elever resonera sig fram till vad som är rimligt i konstnären Pieter Brueghels gestaltning av barns lekar på 1500-talet. Foto: Björn Wanhatalo

– Hur kan vi egentligen veta hur det var för 500 år sedan? Hade de samma tankar som vi? Går det att veta? frågar mellanstadieläraren Sven Skoog sina fyror på Nya Elementar i Stockholm.

Historielektionen har precis dragit igång och Sven Skoog börjar med en uppgift som är något enklare än den som lektionen senare ska ägnas åt, nämligen källkritik med den holländska 1500-talsmålaren Pieter Brueghel den äldres målning Lekar som utgångspunkt. För är det något Sven Skoog har lärt sig under sin tid som lärare, så är det vikten av att knyta an till något eleverna har förkunskaper om när han introducerar nya begrepp och tankeredskap. Annars kan det lätt bli rörigt.

– Nu börjar vi med att föreställa oss att vi befinner oss i Gamla Stan i Stockholm. Hur tror ni att det luktade?

– Skit! svarar en elev.

– Precis, svarar Sven Skoog.

Det uppstår en liten diskussion om att det var hästskit, sopor och andra djur som bidrog till stanken i Gamla Stan – en stank som invånarna antagligen var så vana vid att de inte la märke till den.

– Och då fanns det inga bilar och inga turister. På den tiden hördes inga ljud från kamerablixtar, tillägger en av eleverna längst bak i klassrummet.

Dagens huvuduppgift ska handla om subjektiva eller tendentiösa källor, som ofta döms ut som dåliga och
oanvändbara men som kan visa sig innehålla mycket läro­rik information. Just detta var en av de aspekter som diskuterades när Sven Skoog gick kursen ”Doing history”, och som intresserade honom lite extra.

Kursen, som fokuserar på förmågorna i historieämnet, utgår till stor del från Peter Seixas och Tom Mortons bok The Big Six Historical Thinking Concepts. Boken tar upp sex tankeverktyg, vilka brukar beskrivas som
sex tillvägagångssätt att lyfta fram historieförmågorna (se faktaruta). Verk­tygen kan även fungera som en modell för att lära elever att tänka och resonera historiskt.

– I dag kommer jag framför allt att fokusera på det som Seixas och Morton kallar för ”Historiska belägg”. Det vill säga det tankeverktyg som svarar mot frågan hur vi vet det vi vet om det förflutna, berättar Sven Skoog.

”Historiska belägg” anses vara ett av de svåraste tanke­verktygen att bemästra och handlar om att dra slutsatser baserade på tolkningar av källor, som berättelser, bilder eller kvarlevor i form av historiska platser. Och att hitta belägg för dessa slutsatser.

Foto: Björn WanhataloMed Brueghels målning som utgångspunkt ska eleverna få lära sig att ett konstverk kan användas som
en historisk källa, även om den ligger någonstans i gräns­landet mellan en sann och falsk källa.

– Risken är att eleverna avfärdar tendentiösa och ”falska” källor som opålitliga alldeles för snabbt. I stället för att strunta i dem kan man lära sig att använda dem, kanske just för att de är tendentiösa eller falska, säger han och nämner ett exempel:

– Om en bild är manipulerad på något sätt, ja, då kan man exempelvis fråga sig vem som har manipulerat den och i vilket syfte.

Sven Skoog är övertygad om att den här typen av fråge­­ställningar kan hjälpa eleverna att få grepp om olika per­spektiv och källors användbarhet, några av de mest grundläggande förmågorna som uttrycks i kunskapskraven.

Projektorn sätts på och visar Pieter Brueghels målning. Motivet föreställer ett myller av hundratalet barn och vuxna som rullar tunnband, hoppar bock, leker häst och klättrar på staket.

– I dag ska vi prata om ”Historiska belägg”. Det handlar om att försöka hitta belägg för det vi kommer fram till när vi studerar den här målningen. Ett sätt att göra det är att undersöka källans närhet. Är källan från den tid och plats som den beskriver?

Det blir tyst i klassrummet.

Sven Skoog förklarar att det finns tavlor som är målade långt efter den händelse eller epok de skildrar, men att Pieter Brueghel målade sin vid ungefär samma tid som Gustav Vasa dog, vilket innebär att tavlan är målad på 1500-talet.

Och så till dagens mest centrala fråga, källans äkthet.

– Är källan sann eller påhittad? Kan vi vara säkra på att barn lekte så här förr i tiden?

– Jag tror vi kan vara säkra på att barn lekte då. Alla barn vill ju ha roligt, säger Ava Shooshtarian.

– Nej, ropar Adam Gustavsson. Det är bara en målad bild, han kanske har gjort något ”random”.

– Ja, hade man tagit en bild med en kamera så hade den varit mer äkta, svarar Sven Skoog och utvecklar sitt resonemang:

– I det här fallet har nog Pieter Brueghel suttit hemma och målat och försökt föreställa sig hur det skulle kunna se ut, så lite påhittad är den. Men jag tror ändå att vi kan vara ganska säkra på att barn lekte ungefär så här på 1500-talet, även om vi skulle behöva någon mer källa för att vara helt säkra.

Barnen delas in i grupper och får i uppgift att skriva upp alla lekar de hittar i målningen och uppge om det är barn eller vuxna som leker, pojkar eller flickor eller både och.

Eleven Albin Lindquist har listat en mängd lekar på sitt papper.

– När det gäller lekarna är det nästan ingen skillnad jämfört med hur vi leker i dag. Fast de hade inga vapen eller så, säger Albin Lindquist.

Efter grupparbetet förklarar Sven Skoog att källor kan ge upphov till nya frågeställningar, som bilden i sig inte ger svar på: Fick alla barn leka på 1500-talet, exempelvis? Nej, barnen till de allra fattigaste lekte nog inte så mycket, konstaterar han.

– De var nog tvungna att arbeta i stället och befann sig antagligen någonstans utanför den här bilden. Det jag menar är att en historisk källa kan svara på en fråga, och samtidigt skapa en annan. Och genom att lägga samman flera källor kan vi hitta källor som stödjer varandra och dra nya slutsatser.

När lektionen är slut berättar han att många elever drar för stora växlar på för få källor. Det riskerar att leda till både grava generaliseringar när de ska öva sin förmåga att analysera och resonera, och en snedvriden uppfattning om historien.

Det är också ett av flera skäl till att han tycker att Peter Seixas och Tom Mortons sex tankeverktyg fungerar bättre än Göran Svanelids fem definitioner av förmågorna, The Big Five.

– Eleverna måste lära sig att vara kritiska på olika sätt i de fyra SO-ämnena. De är väldigt olika till sin natur. Om man exempelvis jämför källkritiken i religion med den i historia så används den på olika sätt, vilket jag inte tycker kommer till uttryck i Svanelids modell, säger han och fortsätter:

– I religion är källans tillförlitlighet viktigare, där vill du till exempel inte ha någon islamfientlig källa. Men i historia kan allting vara bra källor. Där kan en vinklad källa berätta något om tiden den är skapad i eller väcka nya frågor, precis som under dagens lektion.

Hans elever hann även börja nosa lite på tankeverktyget ”Historiska perspektiv”, som handlar om förmågan att förstå människor från det förflutna. Ett annat av Seixas och Mortons begrepp som Sven Skoog tycker kan vara användbart i årskurs fyra är ”Orsaker och konsekvenser”, medan verktygen ”Historisk betydelse”, ”Kontinuitet och förändring” och ”Etiska perspektiv på historien” enligt honom är lite för avancerade för elever på mellanstadiet.

För egen del tycker han att det svåraste i arbetet med förmågorna är att tolka de progressionsord som används i kunskapskraven för att underlätta lärarens bedömningsarbete. Vad är exempelvis skillnaden mellan ”relativt väl underbyggda resonemang” och ”väl underbyggda resonemang”?

– Den osäkerheten kan leda till att man bedömer en elev efter antalet argument och orsakssamband i ett provsvar, i stället för att utgå från svarets kvalitet. Vissa elever har kanske knäckt provkoden och skrivit ner många argu­ment, men med grunda resonemang, säger Sven Skoog.

Han tror att det kommer att ske en stor förändring gällande elevernas kunskap om vilka förmågor de för­väntas hantera.

– Arbetet med förmågorna är ju fortfarande ganska nytt. Om ett par år kommer de säkert att vara bättre rustade inom det här området redan när de börjar fyran.

The Big Six

Peter Seixas och TomMortons sex tankeverktyg för historieundervisning:

1. Historisk betydelse. Hur bestämmer vi vad som är viktigt i det förflutna?

2. Historiska belägg. Hur vet vi det vi vet om det förflutna?

3. Kontinuitet och förändring. Hur kan vi förstå historiens komplexa flöden?

4. Orsaker och konsekvenser. Varför inträffar händelser och vilka effekter får de?

5. Historiska perspektiv. Hur kan vi bättre förstå människor från det förflutna?

6. Den etiska dimensionen. Hur kan historien hjälpa oss att leva och fatta beslut i samtiden?

ur Lärarförbundets Magasin