Ingår i temat
Tänk modernt!
Läs senare

Många verktyg gör tyskan roligare

Sara Bruun har skippat läroböcker, traditionella läxor och prov och använder webben till det mesta. En förutsättning är att hon behärskar sitt ämne.
– Jag vet precis vad som ska betas av. För mig innebär det snarare mer struktur.

27 Okt 2014
Många verktyg gör tyskan roligare
Sara Bruun använder sig mycket av sitt ”utvidgade kollegium”. I exempelvis Face­book-gruppen Engelska 6–9 kan hon slänga ut frågan om någon kollega vill hjälpa till att bedöma en uppsats. Hon brukar snabbt få svar. Foto: Jörgen Johansson

Det är någon vecka före valet. Denna morgon debatteras läxhjälp på radion, om det ska berättiga till rut-avdrag eller inte. Sara Bruun, ämneslärare för årskurs 6 till 9 i engelska och tyska, tar upp det när vi ses. Att läxhjälp blir en ickefråga med den undervisning hon numera bedriver.

– Det är jättetydligt – att det hjälper elever som kommer från studieovana miljöer mycket. Och så innebär det ju att eleverna knappt har några läxor, åtminstone inte på ett traditionellt sätt.

Sara Bruun har arbetat som lärare i över 20 år. För ett år sedan var hon så trött på sig själv att hon inte stod ut, säger hon.

– Man kommer till ett vägskäl när man bara måste utveckla sina arbetsmetoder. I alla fall om man inte fullkomligt ska förtvina i sin yrkesroll.

Hon hade fått nys om metoden att flippa, det vill säga att vända på undervisningsordningen: förbereda eleverna innan så att de kommer införstådda till lektionen. Därmed är tanken att det ska gå att direkt fördjupa lärandet i stället för att ägna lektionerna åt ytliga genomgångar.

– Jag gick fortbildningskursen Flippa ditt klassrum vid Högskolan i Jönköping och satte helt enkelt igång.

Hon blev också engagerad i Digitala skollyftet och genom det lärde hon känna två språklärarkollegor som har blivit viktiga bollplank.

En del menar att det är svårt att flippa i språkämnen eftersom det bygger på att kunna se samband och göra analyser – det är inte uppdelade moment. Men Sara Bruun tycker att det funkar bra.

– Bara man undviker att endast flippa grammatiska genomgångar. Jag flippar hur eleverna ska lösa en uppgift, men också en hel del för att starta deras förförståelse.

Klassrummet på Furutorpskolan i Vinslöv utanför Hässleholm börjar fyllas av elever. Den här gruppen består av niondeklassare som ska ha tyska, några är mer entusiastiska än andra. Sara Bruun står i dörren och hälsar välkomna.

– Åh, visst ska det bli fantastiskt roligt att ha tyska?! skojar hon med den av eleverna som ser allra tröttast ut.

I hennes undervisning är numera bloggen Sara Bruuns klassrum ett viktigt verktyg. Där har hon lagt upp en mapp för alla klasser hon har och inför varje lektionstillfälle lägger hon ut nytt material. De här eleverna har fått titta på en film om Stuttgart.

– Nästan allt material jag använder hittar jag gratis på webben eller gör själv. Det finns otroliga möjligheter. Just nu betar vi av filmer som ligger ute på Götheinstitutet om olika städer i Tyskland.

Foto: Jörgen JohanssonI dag ska eleverna få sitta i grupper och förbereda sig inför att muntligt berätta om filmen för sin lärare
under en lektion nästa vecka. Det är ett av kursens bedömningstillfällen och Sara Bruun informerar dem om vad det är hon kommer att bedöma.

– Jag använder inte läroböcker längre. Och vi har inte prov. Men jag betar av ett antal bedömningstillfällen under terminen, när jag märker att det är läge för det. Och då är det viktigt att eleverna vet vad jag tittar på. Det är också viktigt att skilja de tillfällena från övriga lektioner, som jag kallar övningstillfällen.

Hon vänder sig till klassen och säger att nu när de ska börja jobba sig igenom filmen är det viktigt att de tänker på olika strategier de pratat om i läs- och hörförståelse. Hon hänvisar till filmklipp som klassen fått flippa inför tidigare lektioner.

– Åh, kan vi inte få kolla på den där coola gospeltanten igen? frågar en elev hoppfullt.

Sara Bruun slänger en blick på klockan och nickar. Jo, det finns tid.

– Visst ska ni få se gospeltanten.

Hon klickar fram Youtubefilmen med en amerikansk kvinna som går igenom läsförståelsens olika nycklar på bred sydstatsdialekt. Strax brister kvinnan ut i gospel och sjunger samma information i takt med sina elevers glada handklappande.

I Vinslöv ler och skrattar eleverna. Filmklippet är slut och Sara Bruun repeterar:

– Kom nu ihåg att läsa mellan raderna. Visualisera innehållet för er själva. Lukta, smaka – använd sinnena. Det gäller såväl skriven text som talat material. Nu jobbar vi med Stuttgart-filmen!

Fyra ipad delas ut, en till varje grupp. Sara Bruun cirkulerar mellan grupperna. Hon har delat in dem efter kunskapsnivå och stannar särskilt länge hos dem som behöver mest stöd. Ida Straude, Yasmine Svensson och Victoria Jönsson är mer självgående. De säger att de önskar att fler lärare jobbade som Sara Bruun.

– Innan var det ganska trist med tyska, men nu är det så himla omväxlande! säger Yasmine Svensson och berättar om klassbloggen som den här gruppen driver.

– Där lägger vi ut allt vi gör. Allt från filmklipp vi arbetar med under lektioner till skrivuppgifter som vi lämnar in. Dem sparar vi i Google drive och så når Sara dem där. Vi kan också chatta med henne och ställa frågor på kvällar och så.

De tycker det är särskilt roligt att Sara Bruun bjuder på sig själv.

– Kolla den här videon till exempel, här märkte hon inte att kameran var på! skrattar Yasmine Svensson och
klickar på en länk i klassmappen som hennes lärare flippat vid ett tidigare tillfälle.

Och även om de inte följer en lika rak väg som förut genom att i tur och ordning ta sig igenom en lärobok, tycker de inte att det är svårt att se sina framsteg.

– Det här arbetssättet har gjort mig mycket bättre på att förstå, det märker jag när jag ser filmer till exempel, säger Ida Straude.

Sara Bruun själv känner sig trygg med att hon hinner med alla moment, även om undervisningen på sätt och vis är mer ”fri” än förut.

– Jag har jobbat så länge, jag vet precis vad som ska betas av. Och för mig innebär det här snarare mer struktur. Bloggen blir som ett slags logg där jag enkelt kan gå tillbaka och se vad vi gjort. Dessutom samlas elevernas alla inlämningsuppgifter på ett och samma ställe, det underlättar för mig vid bedömning.

Men det är viktigt att fokusera på innehållet, betonar Sara Bruun.

– När man är ny med att arbeta digitalt, kan det vara lätt att fascineras av tekniken i sig. Men den får aldrig överskugga, utan är enbart ett verktyg.

Innan dagens lektion är slut får grupperna spela Kahoot – egentligen ett diagnostiskt test av olika verb­former, men Sara presenterar det som en tävling till cool musik.

– Eleverna behöver ju inte märka att jag samtidigt stämmer av och ser var de befinner sig när det gäller preteritum, för dem blir den här formen mer spännande. Som lärare måste man försöka möta eleverna där de är.

När eleverna lämnat klassrummet pratar vi om planeringstid. Om hon inte tycker att det blir mer jobb med det här sättet att arbeta?

– Tvärtom. Det finns så mycket befintligt material som jag kan återanvända och lägga ut med några enkla klick. Jag ser om mina elever varit inne och kollat inslagen, det finns tydlig besöksstatistik.

Bedömningsarbetet gör hon dessutom mer effektivt i dag. Hon använder sig av en app som heter Kaizena och
i den kan hon lägga in elevernas dokument.

– Sedan kan jag markera ett stycke och prata in en kommentar till eleven. Eller om jag ser att eleven hela tiden gör fel med en viss verbform, då kan jag enkelt länka till en film som förklarar hur det ska vara.

ur Lärarförbundets Magasin