Ingår i temat
Skolresan
Läs senare

»Man får stå ut lite – men det är det värt«

En skolresa behöver inte kosta skjortan. Det vet waldorfläraren Anna Ljungkvist, som varje år åker på kortare eller längre resor med sin klass. Att komma bort från skolan är ovärderligt, tycker hon.

av Karin Södergren
28 Aug 2017
28 Aug 2017
Resvana. I waldorfskolan reser man varje år. Denna gång gick färden till Gotland.

waldorfpedagogiken är resor och utflykter en prioriterad del av undervisningen. Från årskurs 3 åker alla klasser årligen på en resa kopplad till ett tema.

– Att lära sig genom att uppleva är en av våra grundidéer, berättar Anna Ljungkvist, klasslärare för en sjua på Kristofferskolan i Stockholm.

När Alfa når henne på telefon har hon och klassen stannat för rast vid Ekstakusten på västra Gotland. 26 elever, två lärare och fyra föräldrar tillbringar den näst sista veckan av vårterminen på ön. Efter tre dagar i Visby trampade de söderut. I drygt fem timmar cyklade de i hällregn och snålblåst för att komma till platsen där Valdemar Atterdag landsteg med ett trettiotal fartyg den 22 juli år 1361.

– Det är häftigt att få stå här och blicka ut över havet och Karlsöarna och fundera på hur det såg ut när skeppen kom, säger Anna Ljungkvist.

Eftersom klassen arbetat med handel och det förkapitalistiska samhällets framväxt blev Gotland ett naturligt mål för årets resa.

– Vi har jobbat mycket med Östersjöhandeln och Hansatiden och pratat om historiesyn. Här på Gotland finns det mycket att se med anknytning till det. Vi har också gått på stadsvandring i Visby, tittat på kyrkor och andra historiska platser. Och så har vi besökt Fornsalen förstås, det historiska museet.

Det finns mycket att vinna på att resa iväg med klassen anser Anna Ljungkvist.

– Att se eleverna agera utanför klassrummet är en stor hjälp för mig i bedömningen av deras förmågor. Det är spännande att märka hur de förändras på en sådan här resa. Jag har många gånger sett elever som inte syns så mycket i klassrummet kliva fram när de kommer i nya miljöer.

Målet för varje resa bestäms dels av vilka ekonomiska medel som står till buds, dels av temats innehåll.

– Vi rättar munnen efter matsäcken. Man kan ju cykla runt i Stockholm och titta på saker också. Det finns många sätt att resa på. Men det viktigaste med att resa i väg är det sociala, att klassen blir mer sammansvetsad. Eftersom de är tillsammans i så många år är den aspekten otroligt viktig.

Och det behöver inte bli dyrt, framhåller hon. Allt handlar om vilken standard man väljer att ha. Hittills har Gotlandsresan kostat 300 kronor per elev för båtresa och cykelhyra, förutom maten som de lagar tillsammans. Boendet är nästan gratis. I Visby sov klassen i sovsäckar på liggunderlag i klassrummet på en waldorfskola, vid Ekstakusten sover de billigt på golvet i en bygdegård.

– Man får stå ut lite, men det är det värt. Det jobbigaste har varit att inte kunna duscha. Jag har precis badat i havet nu, det var lite kallt, säger Anna Ljungkvist med ett glatt skratt.

Men resorna är inga nöjesresor, betonar hon. Allt är kopplat till undervisningen.

– Vi skulle aldrig resa till Liseberg till exempel, inte till London eller Berlin heller. Vi försöker undvika populära storstäder som många elever besöker ändå med sina föräldrar. Och alla skolresekoncept som säljs av företag, min erfarenhet är att de sällan innehåller något av värde.

Inför varje större resa söker klassen stipendium, ofta från någon fond som stöttar kulturutbyten.

– Då handlar det om att vi gör något tillsammans med en annan skola på resmålet, till exempel en föreställning som vi förbereder hemma. I Polen bodde vi på en skola som hade det svårt ekonomiskt. Då hade vi med oss bokbindningsutrustning och band böcker tillsammans som en del i hantverksundervisningen och fick bidrag för det. På Island gjorde vi en diktsamling tillsammans.

Elever och föräldrar samlar också in pengar genom att ordna olika aktiviteter.

– Ibland får man inte ihop så mycket i klasskassan. Då kan vi alltid gå Sörmlandsleden eller något annat som är gratis. Eller kanske göra en arkitekturresa i Stockholm. Skolan har stora tält så att vandra kostar i princip ingenting.

I nionde klass är temat jordbruk. Då brukar klasserna bo och jobba på en biodynamisk gård. På gymnasiet är resorna bestämda i förväg och betalas till största delen av skolan. Andra året på gymnasiet är det botanik på schemat och då går färden till Öland. Det viktiga är att resan har ett pedagogiskt syfte, menar Anna Ljungkvist.

– Vi tänker att vi ska göra saker som barnen kanske inte får uppleva annars.

En annan tanke är att eleverna ska ge något tillbaka till resmålet. I Krakow gav klassen flera konserter där intäkterna tillföll den fattiga waldorfskolan i staden.

– Det är viktigt att våra barn inte bara får en massa upplevelser som de tar med sig, utan också får ge.

Alla artiklar i temat Skolresan (7)

ur Lärarförbundets Magasin