Läs senare

Ljus på personer och idéer ger perspektiv på historien

Skolans historieundervisning blir lätt en berättelse i tidsföljd, kantad av händelser och årtal. Men vad krävs för att få eleverna att se historieundervisningen ur ett annat perspektiv? Det har Anna-Lena Lilliestam undersökt i sin avhandling.

17 Mar 2014
Ljus på personer och idéer ger perspektiv på historien
Illustration: Erica Jacobson

Det finns ett starkt berättande tradition inom historieämnet. Det historiska skeendet skildras som en serie händelser i en bestämd tidsföljd och vad som sker och vilka följder det får förklaras genom de involverade personernas intentioner och handlingar.

– Det är inte konstigt, säger Anna-Lena Lilliestam. Kronologisk historieskrivning som tankefigur är logisk och helt rimlig. Det finns väl någonting i oss som människor som gör att vi vill berätta om det förflutna.

Anna-Lena Lilliestam är lärare i svenska och historia på gymnasiet och disputerade strax före årsskiftet på avhandlingen Aktör och struktur i historieundervisning vid Göteborgs universitet. Forskarutbildningen bedrev hon på halvtid, den andra halvan arbetade hon med undervisning och kvalitetsutveckling inom gymnasieskolan i Göteborgs kommun.

Den berättande traditionen har en stark ställning, inte bara inom historia som skolämne utan inom historia som fackområde i bredare bemärkelse. Inte minst är det tydligt inom den populärvetenskapliga genren.

– Det finns forskning som visar att även små barn kan göra berättelser i tidsföljd, säger Anna-Lena Lilliestam. Det ligger nära en slags naturlig utveckling. Men att se och analysera historia på andra sätt är någonting man måste lära sig. Det kräver en aktiv skolning.

Men vad är det då för förutsättningar och förmågor som elever behöver utveckla för att kunna göra det? För att studera det valde hon ”aktörs- och strukturperspektivet”. Hon ville undersöka vad det innebär att kunna resonera historiskt i termer av aktör och struktur och vad som krävs för att eleverna ska lära sig att föra sådana resonemang.

I ett aktörs- och strukturperspektiv blir kronologin underordnad. I stället handlar det om att identifiera nyckelfaktorer – det kan vara enskilda individer, samhällsklasser eller intressekonflikter, idéströmningar eller ny teknik – för att se vilken inverkan dessa kan ha haft på en historisk situation eller ett historiskt skeende.

– Att resonera historiskt innebär ju att man använder sina historiska kunskaper i ett bestämt syfte, säger Anna-Lena Lilliestam. Det kan vara att man vill förklara eller beskriva någonting eller att man vill jämföra olika saker.

Att lyfta historiediskussionen till ett aktörs- och strukturperspektiv kräver komplexa förmågor, menar hon. Och det handlar om att låta eleverna få syn på att det finns olika sätt att tänka omkring historia.

– Det ger en möjlighet till intellektuellt resonerande. Det öppnar för att kunna diskutera en viss situation; vad är det egentligen som har betydelse i det här fallet, är det en individs agerande, är det ekonomiska faktorer, är det nya uppfinningar eller är det en maktkamp mellan olika grupper eller intressen?

Det här sättet att diskutera och resonera om historia, där olika synsätt och perspektiv tydliggörs, gör också att eleverna förstår att det inte finns några självklara svar, säger Anna-Lena Lilliestam:

– Det finns inget facit – och det gör att eleverna kan förstå att historien inte är ”färdig”.

I sitt avhandlingsprojekt följde Anna-Lena Lilliestam tre lärare i tre klasser i en gymnasieskola och den undervisning som tog form under kursen Historia A. Undervisningen handlade bland annat om upplysningen och Napoleontiden i Europa och The Boston Tea Party och skeendet runt den amerikanska revolutionens utbrott.

Det uttalade målet var att få eleverna att utveckla förmågan att analysera och diskutera de historiska händelserna i termer av aktörer och strukturer. Lärarna hade gemensamma diskussioner och planering.

– Ändå visar min studie att det blev olika möjligheter till lärande, både i de olika klasserna men också i olika grupper i samma klass.

Det är naturligt att det blir så, anser Anna-Lena Lilliestam. Alla lärare vet – och det bekräftas också av forskning inom andra ämnesområden – att processen i klassrummet innebär att av allt det som läraren planerat att ta upp så faller en del bort. Eleverna är, med sina frågor och inpass, aktivt med och formar undervisningen.

I sin analys av det empiriska materialet använder Anna-Lena Lilliestam ett variationsteoretiskt perspektiv. Och ett tydligt resultat är, konstaterar hon, att antalet lärandeobjekt, det vill säga de förmågor eller färdigheter som eleven förväntas utveckla, reduceras jämfört med vad som planerades.

– Så är det och det är, som sagt, inte konstigt. Det är ambitiösa lärare som vill mycket – men det blir en reduktion.

Men det som sker samtidigt är att undervisningen och diskussionerna i klassrummet glider från den eftersträvade aktörs- och strukturnivån till en mer kronologiskt färgad skildring av skeenden och händelseförlopp.

– Ja, det är en tydlig tendens, säger Anna-Lena Lilliestam. Det sker en reduktion och när det sker så är det de så att säga högre förmågorna som faller bort.

Undervisning är alltid ett samspel, fort-sätter hon. Och ska vara det – elevernas frågeställningar och olika perspektiv är viktiga om man vill skapa en undervisning som engagerar och berör. Men samtidigt visar resultaten på betydelsen av att hålla i och hålla kvar de lärandeobjekt som man som lärare bestämt sig för i sin planering.

– Det är en insikt som lärare behöver ta till sig och bli medvetna om. Och det kräver en extra ansträngning, en extra medvetenhet.

Anna-Lena Lilliestam hoppas att hennes avhandling ska bidra med kunskap som känns relevant för historielärare i deras praktiska gärning.

– Historieämnet är komplext. Det är komplexa sammanhang eleverna ska förstå, som i sin tur kräver komplexa förmågor – och jag hoppas kunna hjälpa till att få lärarna att förstå den komplexiteten.

Anna-Lena Lilliestams avhandling Aktör och struktur i historieundervisning – om utveckling av elevers historiska resonerande finns att ladda ner som pdf här.

ur Lärarförbundets Magasin