Ingår i temat
Vad ska vi läsa?
Läs senare

Litteratur ett sätt att skapa sammanhang

Skönlitteratur spelar en viktig roll i sva-undervisningen, anser Veronica Sköldqvist. Hennes elever läser många texter som är kopplade till vad de gör i SO- och NO-undervisningen.

29 Mar 2016
Litteratur ett sätt att skapa sammanhang
Foto: Marie Birkl

Veronica Sköldqvist är lärare i svenska som andraspråk på Treälvsskolan i Östersund. Till hennes klassrum kommer elever, från årskurs 1 till 9, som läser svenska som andraspråk samtidigt som klasskamraterna har svenska. Hon undervisar också i en nystartad förberedelseklass.

– Skönlitteraturen spelar en otroligt viktig roll. Jag brukar säga att vi gör olika resor. Vi läser massor av skönlitterära texter för att eleverna ska få ett rikt ordförråd. Det som skiljer sva-undervisningen från svenskundervisningen är nog att vi fokuserar mycket mer på språket.

Veronica Sköldqvist väljer böcker utifrån vad eleverna håller på med i andra ämnen. Håller de till exempel på med mänskliga rättigheter kan hon välja en bok som handlar om det, som Felix gatubarn av Monica Zac.

– Då får de det perspektivet och så jobbar vi kring det. De får SO i svenskan.

Läser eleverna om den industriella revolutionen kan de läsa Charles Dickens Oliver Twist hos henne. Det ger en inblick i hur det var i England på den tiden.

Hon har några böcker som hon hela tiden återkommer till, exempelvis Katitzi och som alla – oavsett ålder – tycker om. En annan är Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som elever i olika sva-grupper arbetar med på olika nivåer.

Just nu håller årskurs 4 på med Sveriges alla landskap. I sva-undervisningen läser de en bilderbok med Nils Holgersson.

– Eleverna får både text och bild som vi kombinerar med film. Arbetet i SO förstärks när de har sva hos mig.

Högstadieeleverna vill läsa samma böcker som sina klasskamrater. Så när klasserna läser Jan Guillous Ondskan eller Jonas Hassen Khemris Ett öga rött så hakar Veronica Sköldqvist på.

– De som går i sjuan nu har varit här i två, tre år och klarar att läsa samma bok. När jag har elever som varit kort tid i Sverige får jag göra på ett annat sätt. Får jag en elev från förberedelseklassen tar jag hjälp av studiehandledaren.

Hon vill att eleverna ska komma i kontakt med svenska författare som Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf. Det är viktigt att de får med sig samma kulturskatt som klasskamraterna och känner till olika karaktärer.

– Kommer de nyanlända i åttan har de bara två år på sig att hämta in den kunskap som de andra eleverna fått sedan årskurs 1.

Både Astrid Lindgrens och Selma Lagerlöfs böcker passar bra till alla åldrar, anser hon.

– Med lite äldre elever brukar jag använda Mio Min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Till Emil i Lönneberga, som jag använder på låg- och mellanstadiet, finns bra färdigt material och lättlästa böcker.

I årskurs 9 kan hon använda Gösta Berlings saga och på olika sätt förbereda eleverna inför gymnasiet.

– När de kommer dit ska de bland annat känna till olika epoker. Jag brukar göra en snabbgenomgång.

Borde det finnas en skönlitterär kanon?

My Fagerstedt, lärare i svenska och svenska som andraspråk i åk 6 och 7 på Katarina Norra skola, Stockholm:
– En allmän statlig litteraturkanon tror jag inte på. Risken blir att den är normativ (och troligen inaktuell) och styr mer än den hjälper. I skolan kan det finnas fördelar, på många forum är det vanligt att nya lärare undrar vilka böcker man ”bör” läsa i skolan och i vilka åldrar. Detta skulle en kanon kunna hjälpa till med. Samtidigt kan en kanon göra att lärare inte reflekterar över vilka elevgrupper de har. Både litteraturen, eleverna och samhället förändras ju över tid. Just nu läser vi Om det var krig i Norden, eftersom den passar både vår samtid och den specifika elevgruppen.
 


Erik Lidbaum, lärare i historia, svenska samt konst och kultur vid Norra Reals gymnasium, Stockholm:

– Ett antal författarnamn som eleverna ska läsa texter av kunde gott fastställas för grundskolan och gymnasiet. Om inte annat skulle det vara en bra service för lärarna, som sedan kan välja texter som passar deras elever – dramer, dikter, noveller, romaner. Tänk att under ett långt lärarliv behöva förelägga eleverna exempelvis Hemsöborna år efter år! Att däremot slå fast att eleverna ska läsa Strindberg, eller se någon av hans dramer, tror jag är bra. Skolverket borde kunna ta fram en sådan lista, som kan ligga ganska fast från år till år.
 

Helena Runelid, lärare i svenska på gymnasiets IB-program vid Katedralskolan, Skara:

– Jag tror att det finns en fara i den stora frihet som finns i svensk skola i dag. Risken är att vi lägger för mycket krut på att välja i ett oändligt utbud, och att det skapar en onödig osäkerhet. På IB-programmet finns tydliga riktlinjer för hur många verk eleverna ska läsa och vilka genrer och epoker som ska täckas in. Dessutom finns det litteraturlistor att välja från. Jag upplever att det har ökat min frihet, eftersom jag kan fokusera mer på vad jag vill göra med min kurs. Det känns tryggt att erbjuda eleverna ett genomtänkt urval med både klassiker och nyskapande litteratur.

Alla artiklar i temat Vad ska vi läsa? (6)

ur Lärarförbundets Magasin