Läs senare

Lättläst utan stöd hotar demokratin

26 Okt 2015

Foto: Johan Eklund

Det går knappast en dag utan nyheter och reportage som handlar om krisen kring ungas läsande. De läser för lite, de läser fel texter och de visar dåliga resultat i nationella och internationella mätningar. Det uttrycks också oro för att läsundervisningen inte håller måttet. Parallellt med detta kristänkande kan man konstatera att försäljningen av lättläst skönlitteratur för unga har ökat markant de senaste åren. Nya förlag som helt är inriktade på denna genre startas, allt fler författare – även sådana som sedan länge är etablerade inom andra fält – skriver lättläst och böcker sprids som en löp­eld på skolor och i skolbibliotek. De lättlästa böckernas omslag ser numera ut som vilka ungdomsböcker som helst och mycket omsorg läggs ner på layouten för att de ska locka ovana och ovilliga läsare.

För det är just denna grupp som förlag och författare gärna pratar om när de beskriver vem som ska läsa böckerna. Detta kan jag och Anna Nordenstam från Luleå Tekniska Universitet konstatera i vår pågående forskningsstudie. Och visst är det bra att man som elev inte längre behöver känna att den bok man valt – för att man vill eller behöver det – utmärker sig i relation till klasskamraternas böcker. Lika bra är det att urvalet av de texter som i dag är okej att läsa i klassrummet är brett och varierat. För i grunden är det ju inte vilka texter som läses i skolan som är det viktiga, det är ju hur man läser dem och vilken undervisning som omgärdar läsningen som spelar mest roll.

För att man ska utvecklas som läsare är det samtidigt otroligt viktigt att texterna såväl språkligt som innehållsmässigt utmanar läsarens kritiska hållning och förmår förflytta perspektiven. De bör pröva läsarens uppfattningar om världen och om litteraturens funktion. Även till synes enkla texter kan förvisso skapa både viktiga diskussioner om texters språk och stil och ge kritiska samtal om berättarpositioner och beskrivningar av miljö och karaktärer i relation till genus, etnicitet, religion och klass. Men det förutsätter en medveten läsundervisning, präglad av kollektiva arbetsformer med dialogiska samtal och skrivande om den lästa litteraturen. Inte minst förutsätter det en lärare som aktivt orkestrerar undervisningen!

Att alla ska ha möjlighet att läsa är mycket viktigt i en demokrati, och lättläst är en del av ett sådant demokratiprojekt. Men om de utmanande och kritiska inslagen i relation till texten uteblir, och om de ovana och ovilliga läsarna lämnas utan stöd från vad Vygotskij kallar ”more capable peers”, såväl lärare som klasskamrater, riskerar projektet att bli djupt odemokratiskt. På samma sätt riskerar genren att bli kontraproduktiv för de elever som väljer lättläst bara för att ta en genväg i läsundervisningen.

Namn Christina Olin-Scheller.
Titel Professor i pedagogiskt arbete. 

Plats Karlstads universitet.
Åsikt Lättlästa texter kräver kritisk läsning och stöd.

ur Lärarförbundets Magasin