Läs senare

Lätt att missa digitala kunskaper

Digitaliserad undervisning i SO leder till ökad kreativitet, enligt forskaren Susanne Kjällander. Men lärarna ställs inför komplicerade utmaningar när det gäller att fånga upp och bedöma elevernas lärande.
– Behovet av fortbildning är akut, säger hon.

21 Sep 2011

Illustration: Erica Jacobson
Det blir sällan som läraren har planerat när eleverna arbetar med datorbaserad undervisning. Det är en av de slutsatser som forskaren Susanne Kjällander presenterar i sin avhandling Design för lärande i en vidgad digital miljö: Fallstudier av social interaktion i SO-klassrummet.

– Min avhandling handlar om hur elever i åldrarna 6–17 lär sig, skapar mening och interagerar när de använder sig av digitala lärresurser, säger Susanne Kjällander, som har videofilmat och intervjuat hundratals elever och lärare på fem skolor som ligger i framkant inom digitalt lärande.

Totalt har hon följt åtta arbetsprojekt där eleverna har arbetat fritt inom olika teman, från inledningsskedet fram till bedömningen. Susanne Kjällander kommer fram till att undervisningen blir mer elevstyrd och att eleverna skapar sitt eget lärande – som till stor del bygger på personliga intressen.

Ett talande exempel var en årskurs åtta som ägnade sig åt samma arbetsområde under en termin. Grupparbetet inleddes med att läraren beskrev vad eleverna skulle förhålla sig till. De var tvungna att fly till valfritt EU-land på grund av de mycket oroliga tiderna i Sverige. Och nu skulle de jämföra landet de flydde till med hemlandet, beskriva flykten och hur de levde där.

En av grupperna valde att åka till Polen. När eleverna släpptes fria valde de att krydda sin virtuella identitet, de var lite äldre och modigare. På vägen dit provade de på droger och skildrade det genom bilder på sig själva där de låtsades vara höga. Vid presentationen blev lärarens spontana reaktion: ”Nämen, så här får ni inte göra”.

– Men snart insåg hon att de hade lärt sig en hel del och började intressera sig för hur de hade kommit fram till sina slutsatser. Att lärarna ändrar kriterierna vid bedömningsprocessen är symptomatiskt i digitala miljöer, även om det här var ett extremt exempel, säger Susanne Kjällander. Hon imponerades av lärarnas tålamod men kunde också se att utvecklingen mot mer elevstyrd undervisning kan ge komplicerade konsekvenser.

– Om det går för långt urholkas syftet med läroplaner och betygskriterier. Och det blir svårt att upprätthålla en likvärdig undervisning.

En av de slutsatser som överraskade henne mest var hur hårt lärarna håller i ämnet i inledningsskedet av ett projekt, och hur eleverna sedan släpps fria för att slutligen fångas upp igen när det är dags för utvärdering och betygssättning. Här finns det brister, menar hon.

– Den formativa bedömningen saknas ofta. När eleven frågar ”Är det här bra?” blir svaret ofta ”Ja, superbra, kanon.” Lärare bör vara mer ifrågasättande och medforskande, säger hon och tillägger att lärarrollen i digitala lärandemiljöer får alltmer gemensamt med förskolepedagogiken.

– Förskolan är skicklig på att följa hela arbetsprocessen och på att söka nya lösningar. Elever är bra på att hitta information men inte på att värdera den. De behöver mycket vägledning, säger hon.

Susanne Kjällander kunde även se hur eleverna hela tiden hade flera parallella lärovägar på gång. Dels den synliga kunskapen, den som var det ursprungliga syftet bakom uppgiften. Och dels den dolda, de studier eleverna ägnar sig åt som inte uppmärksammas av lärarna.

– Etiska diskussioner kan ge angelägna kunskaper, exempelvis om det är okej att använda en bild på en handikappad person i sin presentation. Men lärarna har inte lärt sig hur man kan fånga upp sådana kunskaper.

En annan sorts kunskap som sällan observeras kan vara det eleverna lär sig när de utformar sina presentationer, ofta med hjälp av interaktiva Powerpoint. Då är det nästan uteslutande själva texten och språket som bedöms, trots att eleverna har lagt ner mycket energi på att skapa en dramaturgi, hitta rätt bilder och musik. Och det här visar på att dagens skola inte har kommit särskilt långt när det gäller ”det vidgade textbegreppet”.

– Det har inte nått in i bedömningssystemet, vilket blir väldigt problematiskt i den digitala miljön. Då bedöms ju bara hälften av det eleverna har lärt sig.

För att möta de utmaningar som Susanne Kjällander sätter fi ngret på krävs det fortbildning.

– Behovet är akut. I dagsläget får lärarna klara sig själva och uppmuntras att hitta sina egna metoder, men när ska de ha tid med det, undrar jag?

Att mäta hur elevernas resultat i digitala miljöer förändras är svårt. Efter en studie av en-till-en-kommunen Falkenberg framgick det att meritvärdet sjönk när den digitala satsningen hade pågått ett par år, men varför förblev obesvarat.

– Möjligen berodde det på att lärarna inte lyckades fånga upp det eleverna lärt sig eftersom de inte vet hur de ska göra. Jag vågar nog gissa att resultaten kommer att gå upp på sikt, säger Susanne Kjällander.

Alla elever i hennes studie kan betraktas som digitala infödingar – de interagerar på ett helt annat sätt i det digitala gränssnittet än tidigare generationer.

– Den typen av multitasking är väldigt efterfrågad i samhället medan de politiska kraven på framtidens arbetskraft främst handlar om att uppnå bra och mätbara resultat. Det är väldigt paradoxalt och går inte ihop, säger Susanne Kjällander.

ur Lärarförbundets Magasin