Läs senare

Kursplanen förändrar bilden av historieämnet

Ny forskningInspirerade och bekräftade eller frustrerade och hindrade. Mellanstadielärare har olika upplevelser av den nya kursplanen i historia, visar Anders Perssons forskning. Fram träder ett förändrat lärarideal.

15 Dec 2017
Kursplanen förändrar bilden av historieämnet
Bild: Erica Jacobson

De nya kursplanerna 2011 lanserades som smärre justeringar. Men jag tyckte mig se att de skulle få betydligt större betydelse i lärarnas vardag än så, säger Anders Persson vid Högskolan Dalarna.

Och så blev det, visar hans avhandling om kursplanen i historia i Lgr 11. Anders Persson har ställt frågor om hur lärarna upplevt den, vad de längtar efter i sitt jobb, vad som gör dem nöjda och glada, och vad de saknar.

Bland de 26 lärare han intervjuade utkristalliserades två grupper: de som var nöjda och de som var missnöjda.

De nöjda lärarna tycker att kursplanen i historia bekräftar dem som lärare och hjälper dem att utveckla undervisningen. Kursplanens tydlighet och struktur ger dem trygghet och gör det lättare att planera. De känner sig inspirerade och stimulerade – och en del tycker också att det blivit mer diskussion med eleverna på lektionerna. Några säger att ”nu är det historia på riktigt”.

De lärare som är missnöjda tycker att hela deras sätt att undervisa är hotat. Kursplanen minskar deras utrymme att följa eleverna och att forma undervisningen utifrån deras intressen och erfaren-
heter. Många av dessa lärare vill jobba med estetiska uttrycksformer och tycker att kursplanen hindrar dem från att göra historia levande både i och utanför klassrummet. En del framstår som riktigt ledsna. Någon vill sluta, andra är mest oroliga.

– De beskriver att något gått förlorat och att det som de tycker är meningsfullt är hotat. En del tycker att de är satta i en situation som de inte, eller i liten utsträckning, äger, säger Anders Persson.

Mönstret går igen i lärarnas inställning till de nationella proven. Den ena gruppen tycker att proven blir ett kvitto på deras gärning i undervisningen – och i den andra gruppen finns lärare som är rädda och känner sig kontrollerade av proven.

Att kursplanen i historia fick olika betydelse har dels att göra med vad de anser att det är att vara lärare, dels med hur de ser på ämnet historia – om de ser det som viktigast att bejaka elevernas förmåga att leva sig in i historiska händelser eller om det viktigaste är deras förmåga till analys och kritiskt tänkande. De mindre nöjda lärarna vill i större utsträckning skapa undervisningen tillsammans med sina elever. De anser att det är svårt att staka ut tydliga mål från början och att historieämnet ger perspektiv på tillvaron och på de klassiska frågorna om gott och ont, om rätt och fel.

– Det ger perspektiv på oss själva som kan vara livsberikande, som en skönlitterär bok kan vara, säger Anders Persson.

De nöjda lärarna ser sitt uppdrag i högre utsträckning som att verkställa läroplanerna. De tycker att det finns tydliga mål i historieundervisningen – och att vägen dit kan beskrivas som god historieundervisning.

Trots olika syn på den nya kursplanen har de båda grupperna ungefär samma berättelse om hur de gör för att tolka kursplaner och för att sätta den i verket. Lärarna vet hur de ska förbereda sig och vad som krävs av dem. De anstränger sig och vill förändra undervisningen efter kursplanen. Dessutom är det få som opponerar sig. För de flesta är det viktigast att kursplanen får slå igenom.

Anders Persson har inte kartlagt de intervjuade lärarnas utbildning, men menar att det finns kopplingar mellan hur mycket historia de läst och deras syn på den nya kursplanen. De lärare som tycker att de hindrats av det centrala innehållet och som är oroliga för att inte uppfylla kraven från staten är många gånger klasslärare som undervisar i många ämnen. Lärare som har fler historiepoäng från universitetet och även undervisar äldre elever är de som främst inspireras av den nya kursplanen. De känner sig friare.

Anders Persson

Anders Perssons avhandling heter Lärartillvaro och historieundervisning: innebörder av ett nytt uppdrag i de mätbara resultatens tid.Han disputerade vid Umeå universitet och arbetar på Högskolan Dalarna.

– De upplever inte det centrala innehållet som så hotfullt. Listan över allt som ska finnas med är inte överordnad, och eleverna kanske kan öva förmågorna utan att hinna med allt, säger Anders Persson.

Resultaten ska inte tolkas som att mellanstadielärarna behöver fler universitetspoäng i historia. Däremot kan man se en ny bild av historieläraren träda fram, anser han. Lärarskapet verkar ha olika innebörder beroende på hur man ser på sitt uppdrag och vad man ser som sin drivkraft och vad som är meningsfullt i historieundervisningen.

– Hur man ska förhålla sig till mina resultat i kommande läroplansreformer kokar ned till vad man ser som skolans syfte, säger Anders Persson.

ur Lärarförbundets Magasin