Läs senare

Kollegialt samarbete förfinar undervisningen

06 Jun 2017

Åsa Hirshs bok har ett budskap. Ett viktigt budskap. I anmälningarnas tidsålder, när lärare ifrågasätts av föräldrar och skolinspektion, ger Formativ undervisning ett välbehövligt perspektiv på utbildning: Det finns inte några genvägar i skolans kvalitetsarbete. Undervisning behöver kontinuerligt granskas och omprövas. Det är lärarna själva som ska göra det – för de är experterna.

Formativ bedömning är ett hett ämne i skolan men sökarljuset har mestadels riktats mot elevers lärande och olika metoder för att ge elever konstruktiv återkoppling. Frågor kring hur lärare bör omforma sin undervisning utifrån analyser av vad eleverna kan och inte kan, har i skolutvecklingsdiskursen hänvisats till en svalare plats. Hirsh menar att lärares bedömning stått i rampljuset och lärares undervisning i skuggan. Didaktik behöver i högre utsträckning handla om hur undervisning om ett visst innehåll påverkar elevers lärande kring detta.

Formativ undervisning är inte förmedlingspedagogikens revansch eller en proklamation för klassisk metodik men boken betonar vikten av ett förhållningssätt som sätter fokus på sambandet mellan hur ett ämnesinnehåll förmedlas och vad elever lär sig.

Formativ undervisning – utveckla klassrumspraktiker med lärandet i fokus

Åsa Hirsh
Natur & Kultur

I boken ges en kortare teoretisk bakgrund till formativ undervisning men framför allt presenteras olika verktyg för kollegialt lärande. Lesson study och learning study är till exempel föremål för ett kapitel. Att gemensamt granska och utveckla undervisning är mer eller mindre djupt rotat i länders utbildningskulturer. Sverige har ingen stark tradition av samarbete kring förfining av undervisning men kanske är en förändring på gång, menar Hirsh. Flera modeller är avancerade och kan säkert upplevas som orealistiska för en pressad lärarkår men jag finner att en läsning av boken förpliktigar på olika nivåer. För den enskilda läraren handlar det om att omsätta de mer allmänna resonemangen om ett formativt förhållningssätt i sin egen undervisningspraktik. För skolledning implicerar boken att tid behöver avsättas i lärares, och kanske särskilt i förstelärares, tjänster. Detta för att kunna organisera för kollaborativt professionellt lärande.

Hirsh slår ett slag för att sätta analys av undervisning i centrum för kvalitetsarbetet. Och hon träffar! Som läsare övertygas man om att svensk skola har mycket att vinna på ett utökat kollegialt lärande. För Sveriges lärare är budskapet stärkande och uppfordrande. Det fina i kråksången är att lärarna själva spelar huvudrollen i dramat om svensk utbildning. Men det kräver också stora insatser. Den perfekta iscensättningen finns inte. Manus måste skrivas om och repliker behöver ständigt omprövas. Den som tror att formativ undervisning är en punktinsats riskerar att elda för kråkorna.

Formativ undervisning rekommenderas till alla lärare. Till förstelärare bör den ordineras.

Peter Wall doktorand i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet

ur Lärarförbundets Magasin