Ingår i temat
Lägg grunden!
Läs senare

”Humor kan avväpna en rasist”

Möt rasistiska åsikter med värme och humor, skapa en dialog med eleverna. SO-lärarna Jenny Nordlander och Torbjörn Forsberg på Bjursåsskolan är vana vid att ta diskussionen.

19 Maj 2014
”Humor kan avväpna en rasist”
Foto: Thomas Fahlander

Foto: Thomas Fahlander”Hade det kunnat bli annorlunda?”

SO-läraren Torbjörn Forsberg ställer frågan rakt ut i klassrummet. Klass 8C på Bjursåsskolan talar om mellankrigstidens Europa och om att se samband.

– Om inte det där hatet hade kommit, svarar en pojke.

– Ja, om inte Tyskland hade fått ett krigsskadestånd, säger en annan.

På klassrummets fönstervägg är orden TRO, HOPP, KÄRLEK målade. När genomgången av det historiska förloppet är klar så tar Torbjörn fram läsglasögonen. Eleverna börjar skoja om ålderdom, de halkar in på sjuk-
domar och döden. Lyhört fångar han upp elevernas tankar och styr dem så småningom tillbaka till 1920- och 30-talen. Han högläser en dilemmatext om vad rasism är och varför det uppstår. Därefter ger han klassen en fråga:

– Varför uppstår rasism i ett så välmående land som Sverige?

Det blir genast ett surr i klassrummet, när eleverna pratar om frågan två och två. En del i Bjursås är rasistiska,
kanske för att det inte bor så många invandrare här, fun­derar en flicka. En pojke instämmer: statistik visar att det finns fler rasister på landsbygden, för där träffar de inga invandrare.

– Jag märker själv att om jag ser en mörkhyad på stan så reagerar jag. Jag vill inte reagera så, men jag är ovan, här finns inga mörkhyade, säger en flicka bekymrat.

– Rasismen fungerar som, vad heter det, kollektiv bestraffning. Om en gör något dumt så dömer man alla, säger en pojke.

Torbjörn går runt, lyssnar på deras samtal och sammanfattar sedan vad de sagt: finns det välfärd, då finns ofta ett inbillat hot. Det dyker upp särskilt där det främmande inte är närvarande. Är vi välmående kan vi bli rasister, för vi är rädda om det vi har. Kan man förstå ”rassarna”? undrar han.

– Jag kan förstå hur de tänker men jag håller inte med, säger en kille.

De diskuterar en stund hur Hitler utnyttjade människors rädsla för främlingar och la skulden på minoriteter som judar och romer. Torbjörn frågar om de tror att det går att omvända en rasist.

– Kan ni vinna en debatt mot en rasist? Vi prövar: jorden är platt! Kom igen, vad säger ni?

– Nej, det finns bevis för att den inte är det, säger en elev.

– Vilka bevis? Se på Google Earth, där ser man tydligt att jorden är platt. Sen är det en kant. Kom igen nu, ni måste ha argument, säger Torbjörn.

Eleverna försöker motbevisa honom på olika sätt, men han avfärdar raskt deras argument. I stället ritar han snabbt och bestämt upp en modell av en platt jord på tavlan, han drar pilar hit och dit och förklarar ingående och lite omständligt hur allt fungerar, var kanten finns. Till slut avbryter han.

– Vem vann? Jag! Vad gör jag? Jag pratar en massa skit, jag ljuger. Jag töjer på sanningen. Därför är det så oerhört svårt att vinna över en rasist. Vad gjorde Hitler? Han ljög.

Foto: Thomas FahlanderBjursåsskolan är en byskola några mil norr om Falun. I skolan samlas 170 högstadieelever från de tre byarna Bjursås, Grycksbo och Sågmyra. ”Bjursingarna” är stolta över sin by, som ibland kallas Dalarnas Schweiz på grund av naturen och det vackra läget. Fler likheter finns: Bjursås har en egen sparbank, lönsamma Bjursås sparbank, med drygt 100 år på nacken.

Utbildningsnivån i Bjursås är något lägre än riksgenomsnittet, andelen socialdemokratiska väljare något högre. Andelen SD-väljare är också högre här än i Falun och riket. Traditionellt har det funnits en motsättning mellan folk i byarna och ”stassingarna”, Faluborna, och mellan olika byar – en slags ”vi mot dom”-mentalitet.

På skolan finns problem med främlingsfientlighet, men förmodligen inte så mycket mer än på andra skolor, menar Torbjörn Forsberg och hans SO-kollega Jenny Nordlander. Skillnaden är kanske att i Bjursås är lärarna numera vana vid att ta i frågan. Det gör de i stort sett varje dag.

Tidigare föll det alltid på samhällskunskapslärarna att hantera frågorna om rasism. I dag är all personal på Bjursåsskolan engagerad i frågorna och tar diskussionen närhelst den dyker upp. Jenny Nordlander och Torbjörn Forsberg kallar det Bjursandan. Resan började för ungefär fem år sedan, när hela personalen samlades för att rusta sig för den nya läroplanen, Lgr 11.

De arbetade mycket med värdegrunden och nu står det gemensamma ansvaret för alla elever i centrum för alla anställda på skolan.

Att arbeta mot främlingsfientlighet ser Jenny Nordlander som en av de viktigaste uppgifterna hon har som lärare. Det är särskilt viktigt att öppna världen för eleverna på en liten byskola som den här, där en del elever sällan ens åker till Falun. Torbjörn Forsberg instämmer. Dessutom är främlingsfientlighet en fråga som engagerar eleverna, påpekar han.

Uppdraget som lärare är ju egentligen att omvända elever med främlingsfientliga åsikter, säger Jenny Nordlander. Även om inte det är möjligt, så kan man som lärare ge eleverna perspektiv, alternativ och förutsättningar att tänka i andra banor. Det är ett långsiktigt arbete och det måste ske i vardagen.

– Vi har tre år på oss och måste fixa det, annars har vi missat vårt uppdrag.

Från början går hon inte direkt på de tunga begreppen rasism och främlingsfientlighet. I sjuan kretsar mycket kring begreppen i SO. I åttan och framför allt nian kan man utmana eleverna mer. Den här dagen jobbar Jenny Nordlanders sjua med kunskapsbegreppen identiteter och kultur på samhällskunskapslektionen. Det är viktigt med pluralformen: identiteter. En och samma människa har många olika identiteter. Man kan vara dotter, elev, Bjursing, lagmedlem och lejon på en och samma gång. Eleverna får rita egna identitetskartor och jämföra dem med ungdomar från Bangladesh.

Det är viktigt att fånga in elevernas tankar och funde-ringar, betonar Torbjörn Forsberg. Alla ska få komma till tals. Som lärare finns han med som ledsagare, sår tankefrön och kanske tvivel. Det handlar hela tiden om att föra ett samtal och ha en dialog med eleverna. När han var ny som lärare så ville han till varje pris vinna debatten. Nu vet han bättre. Oavsett vilka åsikter en elev har, så måste du möta eleven med respekt. Då får du henne eller honom med dig. Som lärare måste man också vara mycket med­veten om att det eleverna säger oftast kommer från föräldrarna. Det blir en konflikt för eleven om läraren säger annat än föräldrarna.

– Vi ifrågasätter hela elevernas livsvärld. Den kan vi inte förändra på en lektion, säger Jenny.

Men när det dyker upp fördomar eller felaktigheter så bemöter de båda lärarna dem alltid. Eleven kommer inte undan med idéerna. Om en elev går över gränsen och kränker en grupp, måste man vara tydlig och visa att det är en kränkning – utan att förnedra eleven. Det krävs mod att ta tag i frågan, påpekar Torbjörn, man måste gå på magkänslan och vara säker på sin sak. Men det går inte att vara långsint när man arbetar med tonåringar. Man måste snabbt lägga konflikten åt sidan, annars tappar man eleverna.

Torbjörn Forsberg är glad över en lektion nyligen, där en elev tydligt kränkte en folkgrupp. Då stannade han av lektionen och sa: ”Nu kränkte du en folkgrupp. Hur tror du det uppfattas?”

– Det blev en så otrolig framgång. Vi fick en dialog.

Det finns en risk att skolan i sitt engagemang mot rasism dundrar på, fördömer rasisterna och kör över eleverna. Säger man ”ni får inte vara rasister” så tappar man eleverna direkt, påpekar Torbjörn. Läraren ska inte lägga orden i munnen på eleverna.

– Man ska inte säga vad de ska tycka. De måste själva komma på det. Det är ett förhållningssätt, det är okej att tycka olika, säger Jenny.

Torbjörn Forsberg lyfter fram ett underskattat pedagogiskt redskap: humorn. Bemöt elevers rasistiska åsikter med värme och humor. Försök att avdramatisera och ta udden av det som sägs. Det gäller att skapa en interaktion.

– Rasister är så spända och allvarliga. Humorn tar bort skalet och avväpnar dem – om man bemöter dem med värme, säger Torbjörn.

Man får aldrig någonsin skratta åt en elev, eller göra så att andra skrattar åt honom eller henne. Man måste
ha elevernas förtroende. Det värsta man kan råka ut för är att bli förnedrad inför klasskompisarna.

– Då skapar du en rasist. Du är vuxen, de är barn, säger Torbjörn.

Alla artiklar i temat Lägg grunden! (6)

ur Lärarförbundets Magasin