Läs senare

Hot går hem

21 Feb 2013
Hot går hem
Foto: Håkan Elofsson

Blunda. Se dig själv gå i en skolkorridor där du arbetar. Se hur några av dina kolle-gor kommer emot dig. Känn hur rädslan stiger i dig. Du vet att du måste lägga dig på golvet och kyssa deras skor när ni möts. Du vet också att när ni ses i personalmatsalen så måste du betjäna dem genom att hämta deras mat och torka deras bord. Rädslan finns alltid i dig, eftersom kolle-gorna hotar med fysiskt våld om du berättar för någon.Tänk. En dag börjar du gråta på din lektion och vill inte lämna ditt klassrum. Trots hotet om våld berättar du för din rektor om de dagliga trakasserierna. Du får svaret ”men måste du beklaga dig nu, när vi ska försöka få lite trevlig stämning på skolan”.

Handla. Du byter skola, trots att du får längre resväg. Som vuxen har du ändå ett visst handlingsutrymme. Men som flicka i årskurs tre har du det inte. I en skola har pojkarna i årskurs fem trakasserat en flicka på detta sätt. När rektor talar med dem, nekar de. ”Vi har bara skojat lite”, säger de. Rektor väljer att tro dem. Hur länge hade trakasserierna mot flickan pågått? Det får vi aldrig veta. För nu vågar hon inte berätta mer. Men vad vi vet är att ingen anmälan om hot gjordes.

Blunda igen. Se ditt klassrum framför dig. Du och dina elever har haft en trevlig lektion, med grupparbete och en kreativ stämning. När du ska lämna klassrummet är din Iphone, som legat på ditt arbetsbord, borta.

Tänk. Vad gör man när man blir bestulen? Man polisanmäler. Och så vill man tala enskilt med sina elever. En flicka berättar då vem som är skyldig. Men hon säger också ”säg inte att jag sagt det, för han har hotat mig”. Du berättar ändå för rektor som säger ”men det kan jag inte tro, jag känner ju hans mamma ”.

Handla. Ska du byta skola för att du blivit bestulen?

Repliker som ”måste du beklaga dig när vi ska ha lite trevligt” och ”jag känner ju hans mamma” är inga ovanliga repliker. De kan fällas av vem som helst i vardagliga och privata sammanhang. Men i skolan, som är en offentlig miljö med ett statligt uppdrag, visar de oss att något fattas. Rättvisa fattas och lagen, som kan skipa rättvisa, fattas. Värdegrundens skrivning om ”alla människors lika värde” saknas. Rättvisa, lag och en konkretisering av skolans värdegrund är ersatta av önskningar om att slippa obehag. Privata relationer ersätter polisanmälningar och utredningar. Men varken en önskan om trivsel eller privata relationer står över lagen. De kan i skolan inte ersätta den praxis som säger att stöld och hot på en arbetsplats ska polisanmälas. Det tidigare talesättet om att ”hut går hem” verkar vara ersatt av att ”hot går hem”.

Vi införlivar en världsbild genom att leva i den. Elever, som i skolan hotar och trakasserar utan påföljd, lär sig att detta är tillåtet. Elever, som blir hotade och trakasserade och dessutom ignorerade, lär sig att detta tillåter också omvärlden. Den svenska skolan har två uppdrag; kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget. Men kunskap är inte bara skolämnen som matematik och svenska. Att lära sig att man kan bli trakasserad och ignorerad på en arbetsplats, vars uppdrag är att förvalta värdegrundens uppdrag om att ingen i skolan ska bli trakasserad, är också kunskap. 

Namn Gunilla Molloy.
Titel Docent i svenska med didaktisk inriktning.
Plats Stockholms universitet.
Åsikt I skolan ersätts rättvisa och lag alltför ofta av önskningar om att slippa obehag. Men vad säger det eleverna?

ur Lärarförbundets Magasin