Ingår i temat
Nå högre i engelska
Läs senare

»Hitta luckorna i elevens språk«

Engelskans särställning i populärkulturen gör unga allt bättre på språket. Utmaningen är att stimulera de skickliga eleverna, utan att tappa dem som inte har samma kunskaper.

av Ellen Larsson
13 Dec 2017
13 Dec 2017
»Hitta luckorna i elevens språk«
Bild Emma Hanquist

Förmågan att kommunicera på engelska kryper allt längre ner i åldrarna. Redan på låg- och mellanstadiet lär sig eleverna engelska genom sina fritidsaktiviteter, visar Liss Kerstin Sylvéns forskning. Det ställer nya krav på lärarna, menar hon. Liss Kerstin Sylvén är professor i ämnesdidaktik med inriktning mot engelska vid Göteborgs universitet. Allt oftare stöter hon på elever som tycker att skolämnet engelska är tråkigt, för att de redan kan så mycket. En katastrof, tycker hon, eftersom de som är duktiga naturligtvis också är intresserade av ämnet.

– Som lärare måste man bekräfta elevernas kunskapsnivå. De måste förstå att den engelska som de lärt sig på egen hand inte är en sämre sort än den vi håller på med i skolan, säger hon.

Om läraren utgår från elevens kunskaper, så blir det lättare att lyfta eleven till nästa nivå. För utmaningar behöver alla, även de på ytan fullfjädrade – inte minst för att behålla intresset för ämnet och viljan att utvecklas.

Även om en elev greppat vardagsspråket, så har hon eller han ofta stora luckor i det formella, akademiska språket, betonar Liss Kerstin Sylvén. Eleverna kan till exempel vara bra på att skriva engelska, men de skriver oftast berättande – och om sig själva.

Så hur överbryggar man gapet mellan vardagsspråket och det akademiska språket, utan att eleverna tappar intresset? Lösningen är att binda samman skolans och elevens värld, menar hon. Ta reda på varifrån eleverna fått sina kunskaper och låt undervisningen utgå därifrån.

– Först när du vet ifall kunskapen kommer från litteraturläsning, utlandsvistelser eller datorspelsvärlden kan du forma undervisningen så att eleven får de utmaningar som just hon eller han behöver.

Fakta

I boken, Extramural English in Teaching and Learning (Palgrave MacMillan 2016), som Liss Kerstin Sylvén skrivit tillsammans med Pia Sundqvist, ges förslag på hur lärare kan hantera gapet mellan fritids-engelska och skolspråk i klassrummet.

Den vana bloggläsaren skulle till exempel kunna utgå från ett subjektivt skrivet inlägg om feminism för att skriva en egen text på samma tema, men med formellt språk och väl underbyggda argument. Datorspelaren, med ett mer avancerat och tekniskt språkbruk, behöver i stället öva sig på att använda orden i andra kontexter där texter är mindre instruerande och fragmenterade.

Liss Kerstin Sylvén betonar att det eleven lär sig på egen hand är underutnyttjat i klassrummet. I sin forskning om fritids-engelskans betydelse för lärandet såg hon skillnader mellan unga tjejers och killars engelskkunskaper. Pojkar har generellt sett ett större och mer avancerat ordförråd, som de lärt sig genom internet i allmänhet och datorspel i synnerhet. De är motiverade att läsa, exempelvis för att komma vidare i datorspelandet, men det blir mest korta textfragment när de letar lösningar. Skolans uppgift blir då att låta dem öva på att läsa och tolka längre texter.

Flickor läser fler och längre texter, men det är mest skönlitteratur och berättande texter eller bloggtexter med personligt tilltal. De har också ett mindre ordförråd och pratar generellt sett mindre än pojkar i klassrummet.

Som lärarutbildare möter Liss Kerstin Sylvén inte bara studenter som brottas med frågor som rör elevernas höga kompetens. En lika central utmaning för läraren är det växande gapet mellan elever som är duktiga i engelska och dem som har helt andra förutsättningar med sig in i klassrummet.

– Vi kan se två parallella trender här. Medan en del elever blir allt starkare på engelska finns också en växande grupp som halkar efter. Det innebär att det är en väldigt stor spridning i ett klassrum och det ställer enorma krav på lärarna naturligtvis.

De kraven är allra störst i grundskolan, där klasserna är mer heterogena. Dessutom har lärarna för lägre åldrar ofta inte så lång utbildning i engelska. Hon understryker att eleverna oavsett nivå måste få komma till tals och berätta hur de använder engelskan på sin fritid. Kanske kan de elever som använder språket aktivt, genom exempelvis spel och Youtube, visa och inspirera dem som inte kommit lika långt. Det finns ingen metod eller övning som fungerar för alla och överallt, utan lösningen är att individanpassa undervisningen, konstaterar Liss Kerstin Sylvén.

– Det är lika viktigt att läraren utmanar också yngre elever så att de får uppgifter som svarar mot deras kompetensnivå.

ur Lärarförbundets Magasin