Läs senare

Handskriftens sista strid är här

av Karin Södergren
16 Okt 2017
16 Okt 2017

”Jag har rymit” skrev jag på en lapp som jag lade på köksbordet. Jag var sju år och hade precis lärt mig forma bokstäver. Jag var arg på min mamma för något som jag nu har glömt. Det blev ett äventyr till slutet av vår gata på en knapp timma.

När jag rensade bland mammas saker i vintras hittade jag lappen. Och inte bara den – hon hade sparat alla lappar och brev som hon fått av mig och min syster. Det blev många roliga minnen som kom av den läsningen.

Nu skrivs nästan inga lappar längre. För det mesta blir det ett sms i stället. Och av de flesta brev har det blivit mejl som snart raderas. En vacker handstil är heller inget att sträva efter eftersom ingen ser den.

Skrivstilen har försvunnit från skolorna, larmade Svenska Dagbladet 2013. Men det blev inget ramaskri av det konstaterandet – inget eko i andra medier, ingen infekterad debatt i riksdagen. Som kunskapskrav är skrivstilen saligen begraven. Kanske blir nästa strid i stället om själva handskriften? Konsten att skriva flyhänt och läsligt på papper behärskas av allt färre. Och kunskapskraven för handstilen är nedbantade till närapå osynlighet.

Frågan är om utvecklingen bort från penna och papper bara är ett naturligt nästa steg i vår digitala tid och inget att sörja över. Eller är det en hotande förlust av ett för mänsklig-hetens utveckling livsviktigt uttrycksmedel?

I detta nummer av Alfa tittar vi närmare på vad som talar för läs- och skrivinlärning med penna och papper respektive tangentbord och skärm.

Hör gärna av dig om vad du tycker att vi ska skriva om i kommande nummer. Skicka ett mejl – eller varför inte ett handskrivet brev?

ur Lärarförbundets Magasin