Läs senare

Handfasta råd om talängslan

16 Okt 2017

Är du frustrerad över att du har elever som du ”inte når” med din undervisning? Har du elever som du upplever underpresterar muntligt i klassrummet? Eller som helt enkelt inte dyker upp när de ska redovisa? Skulle du vilja göra något åt din frustration, vill du nå och hjälpa dessa elever men vet inte riktigt hur? Då ska du läsa Daniel Sandins Talrädsla i skolan – att förstå och hjälpa elever som inte gillar att tala. Varför inte läsa den som fortbildning på skolan och diskutera gemensamma strategier?

Talrädsla i skolan – att förstå och hjälpa elever som inte gillar att tala

Daniel Sandin
Gothia fortbildning

I åtta lättlästa och lättfattliga kapitel tar svenskläraren Daniel Sandin upp fenomenet talrädsla, eller talängslan, i skolan. Han redogör för begreppet talrädsla, hur det kan förklaras psykologiskt, det eventuella evolutionsbiologiska ursprunget, hur det tar sig uttryck, vilka som lider av det,
hur man kan träna och ”behandla” talrädslan. Boken tar också upp det nödvändiga stödet från skolledning, elevhälsa och kollegor om man vill jobba effektivt och långvarigt med dessa elever som oftast undviker eller underpresterar vid muntliga redovisningar. Och i det avslutande, nionde, kapitlet ger författaren handfasta lektionsövningar och råd. Alla åtta kapitlen har också koncisa sammanfattningar som den tidspressade läraren kan läsa för att snabbt tillgodogöra sig innehållet.

Kort sagt är Talrädsla i skolan en mycket didaktisk och handfast bok som rekommenderas, inte bara till lärare, utan till alla i skolans värld; kuratorer, skolhuvudmän, skolsköterskor och rektorer. Boken vänder sig i första hand till lärare på högstadiet och gymnasiet, men kan med fördel läsas av alla kategorier lärare inom alla stadier och ämnesinriktningar. Den bjuder nämligen in till reflektion över det viktiga demokratiuppdraget, vilka ”elevtyper” skolan favoriserar och hur pass inkluderande skolan egentligen är. Med andra ord; hur kan vi konkretisera det som står i skollagen: ”i utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov” (1 kap, §4).

Det enda jag invänder mot i en i övrigt stringent bok med tydliga referenser är användningen i kapitel 2 av ett par procentsatser som ska visa att talrädsla är ett vanligt fenomen. Underlaget för siffrorna redovisas inte tillräckligt utförligt, vilket framstår som mindre pålitligt.

Men bokens ämne känns angeläget och kan vara grund för en viktig diskussion på våra arbetsplatser eller ett tillfälle att fundera över den egna lärarpraktiken.

Anna Lundgren, gymnasielärare i franska och engelska

ur Lärarförbundets Magasin