Läs senare

Granskning visar brister i historiebruk och källkritik

Kungar, krig och revolutioner – historieundervisningen på högstadiet domineras av personer och händelser. Men att värdera olika källor och att reflektera över hur historia kan användas, berörs ytterst lite.

14 Dec 2015

Illustration: Helena Davidsson Neppelberg

Delar av undervisningen håller hög kvalitet och det finns flera goda exempel som utvecklar elevernas förmåga att använda en historisk referensram. Men nästan alla skolor måste bli bättre på att låta eleverna reflektera kring hur historia kan användas i olika syften och hur synen på det förflutna kan ändras över tid.

Det här visar en granskning av historieundervisningen i årskurs 7–9 som Skolinspektionen gjort på 27 slumpmässigt utvalda grundskolor i hela Sverige. Syftet har varit att undersöka i vilken utsträckning eleverna får möjlighet att se samband mellan dåtid, nutid och framtid.

– Ofta handlar det om att lägga in ytterligare ett perspektiv i undervisningen. Ta Franska revolutionen och hur minnet av den levde kvar under 1800-talet. En del använde den som ett hot, andra som ett löfte, säger Andrés Brink Pinto, doktor i historia och projektledare på Skolinspektionen.

Skolorna brister också i att arbeta med källkritik och att använda autentiskt källmaterial. Andrés Brink Pinto ser att lärare gärna använder fiktion. Men i stället för att läsa den skönlitterära boken Pojken i randig pyjamas i arbetet med Förintelsen kan man läsa Anne Franks dagbok, menar han och hänvisar bland annat till regionarkiven och Riksarkivets digitala arkiv med källövningar för skolor. Att lära sig arbeta med historiskt källmaterial som dagböcker, passagerarlistor och kyrkoböcker är ett hantverk som eleverna behöver öva på.

– Precis som laborationer kan ge eleverna en förståelse för hur naturvetenskaperna kan veta något om världen behöver elever få lära sig ett historiskt källkritiskt hantverk för att få en förståelse för hur vi kan veta något om det förflutna, säger han.

Många lärare som deltagit i Skolinspektionens undersökning tycker att kursplanen i historia är svårtolkad och att det är svårt att omsätta den i konkret undervisning. En del säger också att de är läromedelsstyrda och saknar kollegiala samtal om undervisningen.

Andrés Brink Pinto menar att det är viktigt att lärarna får tid att fördjupa de didaktiska diskussionerna så att de kommer att handla om det som är specifikt för historieundervisningen.

– Här har rektorerna ett stort ansvar, det är de som måste ge lärarna tid att utveckla det kollegiala arbetet, säger han.

ur Lärarförbundets Magasin