Ingår i temat
Varför grammatik?
Läs senare

»Grammatik är som fisk«

– Grammatiken är viktig för att lära sig främmande språk.
– Man behöver inte kunna benämningarna. Det räcker att känna igen olika sorters texter.
Meningarna gick isär när vi samlade fyra lärare för att tala om varför man ska läsa grammatik i svenskan.

29 Okt 2009

De har olika sorters elever och helt olika sätt att ta sig an den svenska grammatiken i klassrummet. Håkan Agnell och Mia Asklöf jobbar med år 6–9, Lisa Rolf och Maria Sjöblom på gymnasiet.

Håkan agnell undervisar i svenska, engelska och bild på Bagartorpsskolan i Solna. I svenskan börjar han redan i sexan med ordklasserna och lite sats­delar. Eleverna ska kunna åtminstone fem ordklasser när de går ut sexan.

I sjuan gör han en djupdykning i grammatiken, i åttan repeterar de och i nian ska eleverna vara fullärda. Då ska de förstå när han rättar dem och skriver till exempel tempusbyte.

Han sätter inte betyg på grammatiken, däremot hjälper grammatiken honom att motivera betygen för eleverna.

– Då kan jag förklara med grammatiska termer, till exempel att man inte ska börja med en konjunktion, säger han.

Mia Asklöf på Grimstaskolan i Vällingby ser mer funktionellt på grammatiken. Hon är lärare i svenska och sva, svenska som andraspråk, och är inspirerad av den australiensiska genrepedagogiken. Därför försöker hon snabbt koppla grammatiken till texter och till det eleverna skriver. De tittar på olika texter och ser hur genrer­na är uppbyggda.

– Vi tittar på vad det är för typ av text de ska skriva, hur ser den strukturen ut, vilken typ av ord behöver man?

För Lisa Rolf på Södra Latins gymnasium i Stockholms innerstad är grammatiken viktig som ett verktyg för att tala om texter, särskilt i kursen litterär gestaltning, men också när eleverna skriver.

I svenska brukar hon köra särskilda grammatikpass och sedan repetera, för att termerna ska fastna. Då tar hon främst upp satsgrammatik och använder särskilda exempelsatser, eftersom skolgrammatiken inte räcker till för vanliga texter.

– De får benämningar och ser mönster. Det kan till exempel vara hur man använder de–dem–dom på olika sätt.

Många av Maria Sjöbloms elever på industri­pro­gram­met är skolskadade och rädda när de kommer till henne på Fredrika Bremergymnasiet. Ofta kan de inte ens skilja på vokaler och konsonanter.

– Men de vet vad adjektiv är, fast de inte kan ordet.

Hon kör aldrig enbart grammatik med sina elever, ”aldrig någonsin”, men de talar mycket om texter och genrer, särskilt inför nationella provet – vad som gör en text långsam eller snabb, stilnivåer och annat. Visst nämner Maria Sjöblom termer som verb och subjekt, men det är inte så viktigt att kunna termerna.

– Det är trevligt om de kan orden, men viktigare att kunna peka på det konkreta, säger Maria Sjöblom.

Att eleverna sällan jublar över att ha rena grammatikpass är de fyra lärarna ganska överens om – det är många ord och begrepp som ska sorteras. Men när eleverna arbetat ett tag brukar i alla fall en del elever tycka att det är roligt.

– Det är väl som fisk, något man inte ska gilla. Men grammatiken är också något konkret. Det kan vara bra, speciellt för de svagare eleverna, säger Håkan Agnell.

– När de förstår hur man kan använda gramma­tiken som byggstenar för att bygga en text, så brukar de inse att det är roligt, säger Lisa Rolf.

– Man måste komma ihåg att vissa har väldigt svårt att förstå grammatik. Andra får glöden i ögat och vill bara göra mer och mer. Men jag tänker att det är inte på djupet, det är mer yta på något sätt, menar Mia Asklöf.

Frågan varför man ska läsa grammatik i svenskämnet ger upphov till en livlig diskussion. Håkan Agnell brukar ta upp grammatiska problem som eleverna ofta gör fel på, till exempel ”de–dem”.

– Men ärligt talat tycker jag att man har mest nytta av det i andra språk. Därför lägger jag grunden tidigt i svenskan, säger han.

– Men är det inte så att de glömmer? Fast man har haft en grundkurs så lever inte begreppen hela tiden, de glömmer bort, undrar Mia Asklöf.

– Jag har samma elever i engelska, så där upprepas det, säger Håkan.

För Lisa Rolf är grammatik främst ett verktyg för att kommunicera språkliga svagheter:

– Förhoppningsvis bidrar det till språkutvecklingen. Om jag säger att ”ju–desto” är en konjunktion, så klickar det kanske till om de skriver ett viktigt brev någon gång i framtiden: ”hon sa nåt om ju, vad var det?”.

Mia Asklöf betonar styrdokumenten:

– Ett strävansmål är att kunna se strukturer i språket. Grammatiken är ett medel för att utveckla förmågan att reflektera över texter. Vi jobbar ju på en massa olika sätt så att skrivandet utvecklas.

Grammatiken är ett slags metareflektion för Maria Sjöblom:

– Jag frågade en gång eleverna varför vi läser svenska. ”För att lära sig grammatik” svarade de. Synen på svenska är så oreflekterad! Nu pratar jag alltid med eleverna om vad svenskan är till för.

Hur man ser på grammatik beror på vilken sorts lärare man är, tror Maria Sjöblom. Hennes teori är att det finns två typer av lärare: vissa ser först helheten och går sedan in i detaljerna. Andra lärare går från detaljerna till helheten.

– Jag tror att den som börjar med detaljer har lättare att jobba med grammatik. Själv börjar jag med helheten. Om eleverna är intresserade och frågar kan jag gå in i detaljer.

Lisa Rolf funderar en stund över att man som lärare skulle vara antingen–eller.

– Förhoppningsvis är man bredare än så. Jag ser grammatiken som kommunikationens pusselbitar. Och då tänker jag att jag har ju alltid älskat att lägga pussel. Men då hamnar jag ju där i alla fall – att jag tycker om delarna först!

Det ena är inte mer fel än det andra, betonar Maria Sjöblom – det är bara olika inlärningssätt, som passar olika elever. Mia Asklöf håller inte riktigt med.

– Jag tror det handlar om kunskapssyn ifall man ser helhet eller detaljer. Det handlar om vad man betonar som viktigt i undervisningen, säger hon.

Mia Asklöf menar att den traditionella gramma­tikundervisningen kan bli helt oanvändbar för eleven om man inte kopplar ihop den med något.

– Subjekt och predikat kanske kan vara häftigt att lära ut, men förstår de? säger hon.

Grammatiken gör eleverna medvetna om vad de gör, tycker Lisa Rolf. Om de ska skriva ett överklagande till en myndighet så kan de reflektera över hur de ska lägga orden, hur man hittar en formell ton, i vilken ordning de ska ta det.

– Det kanske sker mer omedvetet, men under vägen har de prövat och fått rutin.

– Men mina elever kan också skriva sådana brev, bara de får se ett sådant brev! invänder Maria Sjöblom.

När hon pratar texter med eleverna blir de medvetna om språket, trots att de inte kan alla termer.

– När vi talar om en svår text kan de säga: ”Det är en snubbe med kostym som har skrivit den”. Hur vet ni det? ”Det är de här orden, det ser man så skulle vi aldrig säga”.

Det är väldigt konstigt att det finns svensklärare som har grammatikprov och sätter betyg på dem, anser Mia Asklöf – det finns inget stöd för det i styrdokumenten. Dessutom är ju grammatik ingen exakt vetenskap, poängterar hon. Egentligen borde man alltid tänka på varför man läser det man gör i svenskan – varför tar jag ut de här satsdelarna och inte de andra?

– Det är viktigt att ha en levande diskussion inom sig hela tiden, säger Mia Asklöf.

Alla artiklar i temat Varför grammatik? (7)

ur Lärarförbundets Magasin