Läs senare

För lite tid att vara källkritisk

Elever på gymnasiet lär sig för lite om metod och källkritik. Det beror framför allt på tidsbrist, konstaterar forskaren David Rosenlund.

Krig, rösträtt och kungar. Gymnasielärare i ämnet historia förmedlar en mängd kunskaper till sina elever. Men undervisningen är nästan helt inriktad på innehåll, trots att skolans styrdokument understryker att insikter om metoder, att kunna värdera källor och att använda historia för att orientera i tiden är lika viktiga delar.

David Rosenlund, universitetslektor vid fakulteten för lärande och samhälle på Malmö högskola, efterlyser mer tid för historieundervisningen. Lärarna måste få en rimlig möjlighet att genomföra det som står i kursplanen.

– Lärarna arbetar under stor tidspress. De ska både hinna hantera det historiska innehållet och undervisa elever om den historiska metoden – och dessutom prata om hur man kan hantera källor och källkritik. Det blir en målkonflikt.

I sin avhandling, som han lade fram i höstas, har David Rosenlund studerat de två senaste kursplanerna för ämnet historia på gymnasiet. Han konstaterar att planerna har en viktig roll i att peka ut riktningen för ett ämne, men sedan måste skolans huvudmän, skolledare och andra delar av skolsystemet se till att de blir möjliga att implementera.

– Resultaten i min avhandling pekar entydigt på att det här är en systemfråga. När det gäller de två senaste kursplanerna kan man fråga sig om lärarna fått tillräckligt bra stöd i det arbetet.

Borde skrivningarna i kursplanen vara mer tvingande?

– Skriver man ”ska” i kursplanen så måste man på systemnivå se till att det är möjligt att genomföra. Är det inte det finns det risk att legitimiteten för de här kursplaneförändringarna blir väldigt låg. Får man som lärare ett dokument som man känner är omöjligt att implementera faller respekten för resten av läroplan och kursplan, säger David Rosenlund.

Han understryker att förmedlingen av innehåll har en stark tradition inom skolämnet historia. Lärarna tar det som står i läroböckerna och levererar det i färdigförpackad form till eleverna. När kunskapsförmedlingen är avklarad finns det inte alltid tid till en diskussion om metod och källor.

När David Rosenlund undersökte kursplanerna från 1994 och 2011 fann han att båda lyfte fram såväl metodkunskap som orientering om innehållet. Därefter undersökte han vad ett 20-tal lärares provuppgifter bestod av. Han upptäckte då en väldig koncentration kring innehållsfrågor, men att det fanns få uppgifter kring metoder, källor och orientering om det historiska innehållet.

I de djupintervjuer som David Rosenlund under avhandlingsarbetet gjorde med några lärare, såg han att de är medvetna om obalansen och bland annat efterfrågar mer fortbildning i hur man hanterar källor i undervisningen.

– Tyvärr har de här frågorna låg prioritet i såväl lärarutbildning som olika former av fortbildning och i läroböckerna.

David Rosenlund

David Rosenlund är universitetslektor vid fakulteten för lärande och samhälle på Malmö högskola. Hans avhandling heter History education as content, methods or orientation? A study of curriculum prescriptions, teacher-made tasks and student strategies.

Att källkritik inte har någon framskjuten plats i lärarutbildningen tror han i hög grad beror på att frågan ofta hanteras separat från det historiska innehållet.

– De har inte fått redskapen i sin lärarutbildning och inte heller möjlighet till fortbildning för att tillägna sig redskapen i takt med att kursplanerna förändrats.

För att lyckas gäller det att hitta en struktur på lärarutbildningen där de blivande lärarna får både tid och förutsättningar att diskutera och träna undervisning i didaktik, i att hantera källor och hur man omsätter den historiska metoden i bra undervisning.

– Det är svårt, men det måste vi träna på. Metod och historiskt innehåll hör ihop.

David Rosenlund tar i sin avhandling enbart upp skolämnet historia, men han gör bedömningen att obalansen mellan innehåll å ena sidan och metod och källkritik å den andra går igen i fler ämnen.

– Jag skulle inte bli förvånad om det ser likadant ut i andra SO-ämnen. Det har kommit några licentiatuppsatser om ämnet samhällskunskap som är inne på att det också där finns en tendens att man tar upp faktakunskaper mer än att man går på djupet.

Han har själv arbetat som lärare i samhällskunskap och framhåller att det i det ämnet samtidigt finns skillnader i det sätt man hanterar källkritik och källor på jämfört med historia.

– I historia är tidsperspektivet det speciella. Vi måste veta mycket om Europa på 30–talet för att kunna uttala oss om eventuella likheter och skillnader i hur det var då och nu. Tidsaspekten finns inte i samhällskunskap där det handlar mer om att slå fast om källorna är pålitliga och om man kan lita på informationen.

Metod och historiskt innehåll hör ihop

David Rosenlund har i sin avhandling koncentrerat sig på gymnasiet, men konstaterar att innehållet i grundskolans kursplan är snarlikt.

– Samma ämnesspecifika förmågor är inskrivna. Grundskollärarna står inför samma utmaningar och givet att de gått på samma historielärarutbildning som gymnasielärarna kan man nog tänka sig att det ser likadant ut.

Om lärarna enbart fokuserar på det historiska innehållet blir undervisningen platt och mindre fullständig, konstaterar David Rosenlund. Eleverna måste lära sig att hitta historiska belägg i olika källor för att kunna göra rimliga tolkningar, men också för att kunna sätta in historia i ett större sammanhang. Arbetet med eleverna handlar i hög grad om att levandegöra historia.

Han hänvisar också till den livliga debatt som pågår på flera håll i Europa om nyttan med historieämnet och vad som ska lyftas fram i undervisningen.

– I Tyskland betonas den historiska orienteringen i tid och i England poängteras metodavsnitten. Min avhandling är en del i den diskussionen, säger David Rosenlund.

ur Lärarförbundets Magasin