Läs senare

Fakta i fokus – trots att lärarna vill mer

Vilka perspektiv som lyfts fram i samhällskunskapsundervisningen påverkas starkt av lärarens egen klassbakgrund och politiska åskådning. Det kommer Torbjörn Lindmark fram till i sin avhandling. Och trots att de flesta lärare har som mål att skapa aktiva samhällsmedborgare, är det faktakunskaper som prövas och bedöms.

27 Okt 2014
Fakta i fokus – trots att lärarna vill mer
Illustration: Erica Jacobsson

Samhällskunskap är ett stort ämne som inbegriper många områden och perspektiv. Lärare kan tolka ämnets syfte och lägga upp sin undervisning på vitt skilda sätt. Detta visste Torbjörn Lindmark redan innan han påbörjade arbetet med sin avhandling.

– Jag arbetar vid lärarutbildningen på Umeå universitet och har som handledare varit med många studenter under deras praktik och sett hur olika det kan se ut i klassrummen. Jag ville ta reda på varför det är så, trots att alla lärare följer samma kursplan, säger Torbjörn Lindmark.

Genom enkätsvar från lärare i samhällskunskap på gymnasiet i Västerbottens och Norrbottens län kunde han utläsa att lärarna har olika grundsyn på ämnet. Svaren på frågorna ”Varför anser du att vi ska ha undervisning i samhällskunskap?” och ”Vilka kunskaper tycker du är viktigast att eleverna erhåller i ämnet?” var varierande.

Torbjörn Lindmark delar in lärarna i fyra grupper, beroende på synen på ämnet.

Det första kallar han medborgarfärdighets­syn – undervisningen går ut på att göra eleverna till aktiva samhällsmedborgare. Den synen har den största gruppen lärare.

Den andra kallar han fakta- och begreppssyn, som grundas i att undervisningen ska fokusera på samhällets uppbyggnad och funktion, något som eleverna ska kunna återge.

En annan grupp har vad Torbjörn Lindmark kallar en samhällsanalytisk syn, och lägger fokus på att eleverna ska kunna analysera och kritiskt granska samhällsföreteelser och samhällsfrågor. Vilken fråga eleverna ska analysera är mycket upp till dem själva.

Till slut finns gruppen som har vad han kallar en värdegrundssyn. Det innebär att fostra in eleverna i centrala värderingar som demokrati, jämlikhet, solidaritet och empati. Det är den minsta gruppen.

– Att lärarna har så här olika syn på ämnets syfte torde leda till konsekvenser för eleverna. Vad de lär sig och får med sig är helt beroende på vilken lärare de har, säger Torbjörn Lindmark.

Genom djupintervjuer med åtta samhällskunskapslärare, som alla enligt enkäten tydligt representerade någon av de fyra grupperna, har Torbjörn Lindmark kunnat dra slutsatsen att den enskilde lärarens syn på ämnet bland annat har stark koppling till personens egen klassbakgrund, politiska åskådning och könstillhörighet.

– Det intressanta var att de flesta uttryckligen sa att detta påverkade vilka perspektiv de lyfte fram i undervisningen. Kvinnorna tenderade till exempel att ta upp genusfrågor i större ut­sträckning än männen.

Intervjupersonen ”Bertil” berättar att han varken har intresse för eller kunskap kring genus­frågor, därför får dessa litet utrymme i hans undervisning. Däremot är han starkt färgad av sin klassbakgrund, som han beskriver som övre arbetarklass, och lägger stor vikt vid arbetsområdet kring arbetsmarknadens parter och betydelsen av fackligt arbete.

– Självklart kan man inte begära att lärare ska kunna lägga sina egna intressen och värde­ringar åt sidan och vara helt objektiva i sin undervisning. Däremot är det viktigt att vara medveten om när risken är som störst att den egna politiska synen skiner igenom, som vid aktuella händelser och sådant som väcker starka känslor. Ta tiggeriet till exempel, som kanske kräver lite distans för att vi ska kunna prata nyanserat om det.

Samtidigt som Torbjörn Lindmarks av­handling visar att lärarna har en tydlig ambition med sin undervisning (även om den skiljer från person till person), åskådliggör den också att denna ambition inte avspeglar sig i de prov eleverna får. Där är det fakta och begrepp som premieras.

– Majoriteten av samhällskunskapslärarna har medborgarfärdighetssynen på ämnet och vill alltså skapa aktiva samhällsmedborgare. Ändå är det faktakunskaper som prövas och bedöms. Och vi vet att provens utformning är väldigt styrande för hur eleverna lär sig, säger Torbjörn Lindmark.

Konsekvensen blir att eleverna – tvärtemot lärarnas ambitioner – riskerar att inte blir aktiva samhällsmedborgare.

– Det är intressant att lärarna vill en sak, men gör en annan.

Anledningen till att det ser ut så här tror Torbjörn Lindmark bottnar i att det är svårare att objektivt bedöma medborgarfärdigheter än faktakunskaper.

– Jag tror att lärarna vill, men de har inte verktygen.

Torbjörn Lindmark menar att lärarhögskolorna har varit dåliga på att undervisa i bedömning, men han ser en ljusning.

– Det har hänt saker på sista tiden, här i Umeå har vi till exempel en kurs i bedömning för lär­­ande där inslaget av formativ bedömning är stort.

Torbjörn Lindmark har skrivit sin avhandling på svenska i stället för på engelska som är det vanligaste. Han har också valt att publicera den som en bok och inte som flera forskningsartiklar.

– Jag vill att resultatet ska vara så tillgängligt som möjligt för svenska lärare i samhällskunskap. Tanken är att lärare på fältet ska få upp ögonen för hur deras och andras undervisning ser ut och börja fundera kring ”hur gör jag?” kontra ”vad vill jag göra?” och ”på vilket sätt påverkar min bakgrund min undervisning?”. Förhoppningen är att de ska kunna finna andra vägar för sin undervisning.

Torbjörn Lindmarks avhandling Samhällskun­skapslärares ämneskonceptioner bygger på undersökningar gjorda innan de nya kursplanerna trädde i kraft 2011. Avhandlingen lades fram vid Umeå universitet i december 2013.

ur Lärarförbundets Magasin