Läs senare

Ett verktyg för att lyfta lärandet

Formativ bedömning kräver inga avancerade lektionsupplägg. Enligt svenskläraren Olle Carlgren är det ett förhållningssätt, en naturlig del av undervisningen.
– Men man bör ha i åtanke att det bara är ett verktyg bland många, säger han.

av Niklas Arevik
27 Mar 2017
27 Mar 2017

Ämnet för dagen är retorik, årskurs nio. Svenskläraren Olle Carlgren håller en föreläsning som han kan på sina fem fingrar. Han har framfört den minst ett dussin gånger tidigare, med olika justeringar. Anteckningarna lägger han ut på Dropbox efter lektionen.
– Många av mina gamla elever säger att de har stor nytta av dessa på nationella provet i gymnasiet. Så spar dem! Och om ni säljer dem vidare till era klasskamrater ska jag ha tio procent.

Den lilla men anrika Höglandsskolan är högt belägen på en kulle i stadsdelen Bromma i västra Stockholm. Inga standardmått gäller i 1930-talsbyggnaderna och korridorerna kan vara såväl sneda som vinda.

Olle Carlgren har varit lärare i tolv år. Han säger att han alltid har varit lite av en ”bedömningsnörd”, men under denna tid har hans egen syn på bedömning förändrats. Ett konkret exempel är när han upptäckte att den återkoppling han gav på elevernas uppsatser oftast inte togs tillvara, utan försvann samma väg som texterna, ner i papperskorgen.

– Då började jag i stället ge dem möjlighet att skriva om utifrån min respons. Då visste jag inte att det kallades formativ bedömning, som nu har blivit lite av ett modeord.

Han utvecklade sina metoder med hjälp av kollegor, kurser och böcker, men det är först på senare tid som han insett att formativ bedömning bara är ett verktyg bland andra.

– Det har varit otroligt mycket prat om formativ bedömning de senaste åren. Men nu börjar pendeln slå tillbaka och vi funderar över vad det faktiskt är vi ska göra. Poängen är inte bedömningen i sig utan undervisningen och lärandet, hur man kan använda bedömning som ett verktyg för det.

Utifrån den insikten har han förändrat sitt arbetssätt. När det gäller kunskapskraven gick han tidigare igenom dem inför varje moment. Numera är läroplanstexten osynlig för eleverna.

– I stället konkretiserar jag och arbetar in kunskapskraven i själva undervisningen. Olle Carlgren inleder med att sammanfatta

måndagens lektion. Eleverna fick då beskriva hur de kände inför att hålla tal, ”på en skala mellan dödskalle och glass”. Utifrån anteckningarna ska de nu diskutera vad som kännetecknar en god talare.

Tennisbollarna har lossnat från var tredje stolsben och skrapandet genljuder i klassrummet när eleverna vant formar sig i grupper om fyra. Edvin Henriksson sneglar på sina anteckningar.

– En god talare har närvaro, mjuk röst, pauser och betoning. Och anpassar språket efter situationen, säger han.

På detta sätt utgår Olle Carlgren från elevernas förförståelse för ett ämne, och grundar resten av momentet på den. Han tycker inte att det är mer tidskrävande att arbeta formativt, trots att det kan verka så.

– Att tala om för eleverna hur de ska utvecklas och hjälpa dem framåt – det är ju egentligen det som är undervisning. Min lektion ska hjälpa dem framåt i lärandet. Det tar inte mer tid, men undervisningen blir bättre.

Som med alla trender inom skolvärlden kommer först en boom, intresset vaknar till liv och många börjar tillämpa den. Sen kommer kritiken.

– Nu börjar kritiken komma mot formativ bedömning. Men det gäller att komma ihåg att det bara är ett redskap, säger Olle Carlgren.

Ett problem kan vara att man ger så mycket återkommande återkoppling att eleverna automatiskt ändrar i sina texter bara för att göra läraren nöjd, hävdar han.

– Någonstans måste man dra gränsen. Risken finns att man lotsar fram eleverna så mycket att det till slut blir min egen text jag har framför mig. Att jag har påverkat dem för mycket. Man kan lockas i sin välvilja att gå för långt. Det uppmuntras ofta av eleverna som frågar ”vad ska jag skriva, vad vill du ha?”

Frågan om kamratbedömning är heller inte helt okomplicerad, som enligt forskningen kan ge goda resultat på universitetsstudenter, medan det inte finns några belägg för effekten i grundskolan.

Olle Carlgren har gjort försök med kamratbedömning som inte har fungerat så bra.

– Att ge ärlig konstruktiv kritik är svårt. Det kräver stor tillit och goda kunskaper. Och att be eleverna att värdera en text … Jag vet inte, det är ju mitt jobb.

Dagens lektion har formats under flera år på så sätt att Olle Carlgren har haft den med många olika klasser och hela tiden justerat och anpassat efter vad som fungerat och inte.

– Elevernas reaktioner och respons formar min undervisning under resans gång, även under själva lektionerna.

Varje pass börjar med en återkoppling och avslutas med reflektioner kring vilken utveckling som skett.

Johanna Hintze kände till att en god talare ska vara tydlig och varierad. Och att det man säger ska vara sant och relevant. Men hon vill gärna lära sig mer om ”hur man ser självsäker ut utan att vara det”.

– Och hur man kan övertala folk genom att beröra dem med känslor, det var nytt för mig, säger hon.

Att aktivera elevernas förkunskaper är en viktig formativ strategi, enligt Olle Carlgren.

– Därför måste de få reflektera och samtala, även under lektioner med längre föreläsningar. Under tiden kollar jag av att de följer med, fångar upp vad de har tagit med sig och vad de behöver veta mer om, säger han.

Alla artiklar i temat Bedömning på många sätt (6)

ur Lärarförbundets Magasin